Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Bys i Skara’ Category

Fokus, energi och beröm var ledorden för dagen med unghästträning på agendan. Eller behrrumm som det så skönt lät när irländaren Eamon Hickey (som jag gått runt och kallat för Seamus Heaney tills jag kom på att han var ju poet och inte hästtränare) sade det. Eamon var inbjuden av Uddetorpsgymnasiet att visa sin unghästträningsmetod och som de mycket goda grannar de är bjöd de in BYS. Den chansen missade jag förstås inte. Jag tog med mig nya Wångenpraktikant Stina från Varola och Åsa var med förstås. Unghästträning är ju hennes stora intresse vid sidan av hovslageri.

Två ”gröna” treåriga hästar hade Eamon till sitt förfogande och vi fick följa hans arbete med att miljöträna och arbeta hästarna till uppsittning och några steg från hästryggen. De kom båda från lösdrift vilket inte ska underskattas som ”förskoleform” enligt mitt förmenande. Det är lätt att tänka – hästarna är inte tränade, de har bara gått i lösdrift. Men har de gått i en bra, gärna åldersblandad, flock så har de lärt sig massor om kroppsspråk, anpassning till omgivningen och förhoppningsvis också rört mycket på sig.

Eamon inledde basic: andning från magen, långa djupa andetag samt koncentration/fokus, både hästen och människan. Hästen får inte titta bort vid arbete. Eamons teknik att högt säga till sig själv (och till oss) vad han själv gjorde var väldigt pedagogiskt. ”Andas” hörde man då och då Eamon säga till sig själv och jag tror alla andra i manegen också fyllde magen med luft.

Tempot var högt i hanteringen. Först tyckte jag det var lite för snabbt och nästan burdust tills jag förstod att det var en del av metoden. Vänj hästen vid det nya utan att vara onödigt försiktig, inte smyga. Därmed inte sagt att man ska vara dumt oförsiktig och skapa problem. Det är något jag tar med mig hem till unghästträningen hemmavid. Dagen kändes extra inspirerande eftersom jag nyss har satt igång att rida två fyraåringar som reds in under vårt unghästkollo förra sommaren. Det är kul!

Eamon arbetade i två små arbetsområden, en mindre fyrkant, som en stor box ungefär, och en lite större (för longering). – Ingen kan säga att man inte kan göra detta arbete för att man inte har en round pen, allt man behöver är några hinderstöd och lite plastband, tryckte Eamon på. Enkelheten var genomgående, grimma och ett långt grimskaft (westernmodell), två spön som förlängda armen, ett vanligt och ett longerdito, en vojlock och sadel med stigbyglar, gjord och ett litet ”läderhandtag” vid framvalvet att hålla sig i omutifallatt! I longervolten låg en bom på marken och en ”vattenmatta” samt hjälm på huvudet. Eamon jobbar ensam med sina unghästar under inridning. – Det går bra, uppsuttet rider jag samma övningar som från marken, alltid runt runt först med ledande tygeltag om det behövs, innan jag rider på rakt spår och så småningom rider ut. Mitt jobb är att rida in hästen så att den ska fungera för hästägaren.

Det inledande arbetet var väldigt kroppsorienterat. Backa, stå stilla, fokus, ta tag i hästens svans (som hingstarna leker med varandra i hagen) och få hästen att slappna av, gå runt, flytta bakdel, flytta framdel, gå runt, flexa hals, böja bål, stanna rak. Insprängt korta pauser och beröm, det fanns en vädligt tydlig arbetsrytm. Hela tiden tränaren som styrde tempot i arbetet, tränaren som låg steget före hästen i initiativ. Jag stod bredvid min goda vän Jenny Yngvesson, lärare på Etologi- och djurskyddsprogrammet på SLU tillika forskare. – 30 sekunder sade hon plötsligt. Hon hade klockat Eamons jobb (en ren yrkesskada bland forskare). En halv minuts intensivt arbete, sedan paus, beröm, 30 sekunders nytt arbete, paus, beröm. Och så om igen. Mycket strukturerat.

Om fokus och koncentration var utgångsläget så var energi fortsättningen. Även när hästen sprang om, än lite spänt eller håglöst, så var Eamon noga med framåtbjudningen – tänk framåt, energi, äkta energi, ta i från bakdelen. Det tar jag också med mig som en påminnelse – ser många likheter med hur duktiga islandshästtränare arbetar.

– Jag har alltid ett uttalat mål med arbetet men jag kommer inte alltid dit vid just det tillfället. När man utbildar en häst måste man ibland backa för att senare kunna komma tillbaka och vidare till mål. Man vinner ingenting på att träna så att hästen till sist blir utbränd mentalt. Det sammanfattar för mig hur en tränare med stor hästkänsla agerar: hästens förståelse och svar på arbetet går före principen att alltid fullfölja arbetet oavsett vad.  Och beröm. Behhrruuum. 🙂

Vi fick följa jobbet fram till uppsittning (via vojlock- och sadelvänjning). Den ena hästen var riktigt känslig och jag var nog inte ensam att tro att det skulle gå att nå ända dit på denna clinic men det fungerade över förväntan. – Träna på uppsittning sade Eamon och visade att det gick fint även utan sadelgjord. En spänstig ryttare ska inte dra och hala sig upp i sadeln (oops). Stretcha 5 minuter varje kväll och 5 minuter hopprep var receptet! Väl uppe i sadeln ska man först ta stigbygeln på andra sidan innan man sätter sig mjukt ner i sadeln. Det är sådant man får lära sig på Island med, ”doing it the safe way” på en pigg och signalkänslig häst!

Eamon fick säkert många goda vänner i BYS-hovslagarna som var med denna dag. – Det är hästägarnas uppgift att träna sina hästar så de klarar av att hovslagaren lyfter och håller fast benen vid skoning. Så visade han sin egen variant på benterapi med att lägga longerpiskans långa band runt hästens ben tills de accepterade att de satt fast och inte fick panik utan slappnade av. Paus. Beröm.

Sammantaget en mycket inspirerande dag med en engagerad hästtränare och pedagog. Jag hade gärna sett ännu mer av det fortsatta ridträningsarbetet men det blir kanske tillfälle någon annan gång. Tack Uddetorp som bjöd in BYS!

Read Full Post »

I veckan som gick träffade jag mina hästföretagarstudenter på BYS. De läser på distans och när vi ses (en gång i månaden) blir det intensivt vill jag lova. Mycket på agendan, erfarenheter som utbyts och gott om skratt! Vi inledde dagarna med att åka till Vänersborg och lyssna på engagerade Ulla-Lisa Thordén som talade om konsten att sälja i nöd och lust. Det var Länsstyrelsen i Västra Götaland som ordnade en kickoff för ett  företagarprogram för kvinnor på landsbygd som kallas Grogrund. Efter Ulla-Lisa väntade 1.5 dag med bokföring under läraren Kristina Johanssons vägledning. Efter en stärkande fika på Café Duvan vid foten av Domkyrkan bar det av mot Kungälv. Maria Kjellberg på Tjuvkil Mellangård tog emot oss på kvällskvisten, vi invaderade köket och åt thaimat ihop innan vi gick med på Marias kvällsrunda på gården. Marias ridlägermadrasser kom väl till pass och vi somnade ovaggade.

Dagen därpå inledde vi tidigt med ett studiebesök hos Jessica Nordin och Vena Dressyrcenter. Det är en av de mest givande delarna av mitt jobb på BYS genom de över 10 år jag arbetat åt skolan, mötet med näringslivet, alla inspirerande företagare som gjort sina personliga val och gått sina egna vägar. Ingen är den andra lik men två saker förenar alla – mod och en oerhörd drivkraft och intresse av det de arbetar med. Jag smet ifrån klassen lite i förväg för att ta emot gästerna till dagens begivenhet, mötet som Hästföretagarna anordnade, som min klass förstås också skulle på.Ett 40-tal hästföretagare mötte upp och det var inte första gången merparten sågs. Ett stort gäng företagare, företrädesvis från norr om Göteborg, brukar träffas på varandras anläggningar för lunchträffar. Hästföretagare i Västsverige heter det nätverket som man lätt hittar t ex genom Facebook.  Jag inledde mötet med att hälsa Skatteverkets informatörer välkomna. Att hästföretagare ofta har en gedigen utbildning från annat område än just häst var tydligt  det i mötet, Skatteverkets mycket servoceminded informatörer fick många raka och tydliga frågor och där de inte kunde svara lovade de att återkomma med svar.  Just att lagtolkningar och bedömningar av verksamhet kan variera mellan skattekontoren är ju mycket frustrerande för den som driver en öppen och ärlig verksamhet. Många näringsidkare upplever också att skattekontoren inte kan särskilt mycket om deras näring trots att den sysselsätter tusentals människor och omsätter många miljoner. Ett exempel som kom upp är att Skatteverkets riktlinjer säger att en uppfödd häst ska säljas inom 18 månader i professionell näring. Inte ens ridhästar av varmblodig ras är inridna vid den åldern, för att inte tala om mer långsamväxande hästar som islandshästar!

Efter en god lunch på Lycke Golfklubb berättade Jonas Bring om hur ett hästföretag kan ha nytta av hans system Horsemanager. Det är dessutom till merparten gratis att använda för vem som helst, endast ridskole- och seminmodulen kostar pengar samt vissa utvecklade detaljer för ekonomikontroll. Hästrådgivare Margareta Bendroth från Hushållningssällskapet Sjuhärad berättade om det projekt hon fått pengar för som ska leda till bl a studieresor till hästanläggningar. Jag berättade mer om om Hästföretagarnas verksamhet och om en förestående resa till Stockholm och årsstämman som inkluderar företagsbesök på Jump Club och Ågesta ridskola.

Eftermiddagen avslutade vi där vi började, rundvandring med Maria och Therese som jobbar på gården. De har inackorderade rid- och unghästar i lösdrift i ett “Active Stablesystem” där man valt att köpa vissa komponenter ur det tyska konceptet HIT men där man t ex inte har datorstyrd individuell grovfodergiva utan fri tillgång. En traditionell stallinackorderingsavdelning finns som dock är under avveckling. I vinter har företaget byggt ridhus som var intressant att studera, både p ga diskussionerna Maria fått föra med Skatteverket för att få avdragsgill moms på en byggnad på en jordbruksfastighet, dels för att den är byggd i “perforerad plåt”, ett slags vindskyddsplåt som ser ut som vanlig plåt utifrån men inifrån ser man ut på omgivningen som om det inte vore några väggar. Väldigt ljust och luftigt intryck! Jag såg det på Island med i somras på några ligghallar och kan gott tänka mig att använda det själv.

Familjen Kjellberg-Bordahl har fler byggplaner på gång med bl a pensionatsboende, här står det inte still. Flera byggprojekt pågick parallellt såg vi som var där och dagen till ära invigde Maria gårdens nya uppgradering i traktorväg, illröda Harriet (fråga mig inte märke men det var inte John Deere :-)). Trötta for vi hemåt, några i klassen skulle ju dessutom vidare hem till Oskarshamn respektive Stockholm. Hästtjejer är sannerligen tuffa… Nästa gång vi ses är det avslutning på kursen och redovisning av alla affärsplaner. Det ser jag fram emot. Det är en ynnest att få vara med och anordna BYS hästföretagarutbildning!

Read Full Post »

Med BYS i Skara har jag kommit iväg på flera roliga resor genom åren, framförallt österut. Att åka med en skola innebär att man kommer utanför de vanliga hjulspåren och det är ju alltid väldigt givande. Denna gång bar det av västerut. Samling på Säve för avfärd till Stansted utanför London. Min kollega Gunilla var en utmärkt reiseleiter, gänget hovslagare var en salig samling från ”gamla erfarna rävar till ungvalpar” 🙂 . Både lärare och studenter varav de flesta går den kvalificerade fortbildningen.

Hovslagare skulle inte klara sitt yrkesliv om de inte hade en välutvecklad social ådra och denna grupp var inget undantag. Tre dagar ihop på buss, studiebesök, pubvändor – när vi ankom Stansted för avfärd och gruppen spreds åt olika håll kände jag mig som en häst med splittrad flock…

Första dagen besökte vi Warwickshire college där hovslagare utbildas (parallellt med att de går med praktikvärd- som i Sverige). Lärarna Alan Woodyat och John Hayes hade tillsammans med examinatören Chris Powell skapat en ”show” där de genomförde provskoning på två hästar och lät de svenska gästerna diskutera och sätta poäng efter det engelska systemet.

Ett utförligt protokoll användes, engelsmännen gillar system och en hel del diskussion genererades! En och annan bugg i systemet hade våra värdar säkert lagt in med flit också för att se reaktionen hos de svenska kollegorna 🙂

Det är en intressant blend av moderna (smedjan) och traditionella (stallet och skolan) byggen. Jag måste tillstå att jag är svag för de engelska boxsystemen med öppning ut mot världen för hästarna (och kanske lite mellan hästarna med)? Mindre svag för att mocka för hand med lövkorg.

Jörgen Nordqvist pratar skor med Joakim Bood och  Jocke Carlsson. Gunilla hade tumme med busschaufförerna som skjutsade oss kors och tvärs över den engelska landsbygden. Det blommade överallt, äpple, körsbär, magnolia,  får- och hästflockar gick på bete (ovanligt mycket grova hästar av cob-tinkertyp) och det var grönt, grönt, grönt. Underbart att få en försmak av våren, snart får vi en i repris hemma 🙂

  

Dag 2 bar det av till Handmade Shoes, en godisaffär för hovslagare i Buckinghamshire. Ett landskap med klassiska engelska byar som har ovanligt hög % av mystiska dödsfall om man får tro TV, bl a  Midsomer Murders. Affären drivs av Billy och Lucy Crothers, Billy framstående hovslagare och femfaldig världsmästare i smide, Lucy är aktiv fälttävlansryttare och håller i affärsverksamheten med lagom fasta tyglar verkade det som. Billy skor 12-15 hästar om dagen, tillsammans med lärlingar som är i olika utbildningsstadier.

Framtidens hovslagargeneration – med rullator? Affären var som en smågodisshop för det här gänget och det handlades friskt för mer än veckopengen. Pannor lades i djupa veck för att lista ut hur man skulle kunna frakta hem saker utan att fastna i Ryanairs nitiska kontroller. En lastpall gick också till Skara (med delad frakt – ska tilläggas att alla betalar för sin egen resa). Jag kom hem med en underhuggare  (ett hovslagarredskap – inget annat, det hade ju varit bra annars), en falshammare, en sak jag inte kan avslöja för då är det ingen överraskning för Åsa samt en slipmaskin som bara kostade en tredjedel av hemma i Sverige.  Nöjd shoppare. Klämde också till med två blommiga engelska tvålar, ett glasögonfodral med skojiga djurporträtt på (har ju nått till stadiet läsglasögon gubevars), ett ben till byrackan samt mitt favoritpåsté Ty-Phoo. Det är så mycket mer smak i engelska tepåsar än svenska vilket jag vetenskapligt bevisat genom att väga tepåsar. Det är dubbelt så mycket te i engelska tepåsar än i svenska (även om märket heter Twinings eller dyl). Voffördådå?

Billy backade till sin van, satte igång gasässjan och höll en uppskattad skoclinic. Jag som okunnig på området kunde bara förundras över det lätta handlaget, hur otvunget jobbet såg ut. Hammaren dansade omkring och fort gick det. Det är vackert att se yrkesskicklighet oavsett vad det består av – när handlaget sitter i ryggmärgen och rinner ut genom händerna. Många intresserade ögon följde…

De två avslutande kvällarna bodde vi i klassiska Cambridge. En av kvällarna kom Miles Williamson Noble (underbart namn på en brittisk gentleman) till vårt hotell och tog med några i lärarkollegiet på utflykt. Miles arbetar för EFFA dvs föreningen för europeiska hovslagarföreningar som bl a utfärdar behörighet för hovslagare att få sko i alla medlemsländer. BYS har fått mycket bra kontakter i vår strävan att skolans utbildning ska bli EFFA-godkänd och det är roligt att vi kan fortsätta knyta vänskapsband. I höst ska vi bjuda in våra engelska kollegor till officiell invigning av smedjan i Axvall. Här får Pär Hopman en gondoljärlektion i hur man framför punt, dvs en flatbottnad båt som puttades fram längs kanalen utmed klassiska byggnader som King´s College som man sett i så många filmer. Eftersom Miles både studerat i Cambridge och arbetat som lärare fick vi höra fina historier från insidan. Efteråt blev det god pubmiddag med hela gänget på kanske en av de mest historiskt intressanta pubar jag varit på, The Eagle. Har funnits sedan 1667 och tillhör än idag Corpus Christi College. Här samlades RAF under kriget och hela puben var som att gå runt i ett levande museum. Mitt över gatan ligger S:t Benets church, Cambridges äldsta byggnad med ett saxiskt torn från 1033, alltså typ från Wilhem Erövrarens tid. Men det såg jag inte förrän jag kom hem och googlade :-).

 

Upp i ottan sista dagen och iväg till Newmarket, klassisk mark för fullblods- och galoppvärlden. Här har hästar tränats och tävlats sedan 1200-talet och officiella regler för att galopplöp skapades av Jockeyklubben som har sitt hus längs gatan i Newmarket. 15 000 hästar och nästan lika många människor bor i Newmarket som är en by som alla andra i England. Med skillnaden att det är inte är vanliga villor bakom grindarna utan hus med stallar som har direkt anslutninng ut till den gröna turfen. Genom byn går sandvägar som leder till hjärtat – träningsområdet.

Hästar ges företräde i byn och det är faktiskt ett intryck man får av hela England, man gillar sina hästar. Hästar verkar vara en mycket accepterad och synlig del av samhället. I like. Men efter kl 13 var de stora gräsfälten som galoppörerna tränades på lediga för ”vanligt folk” att gå med sina hundar. I like even more.

Vi guidades runt i Newmarket av Simon Curtis, maken till god berättare får man leta efter! Simons familj har varit hovslagare i generationer i Newmarket. 65 hovslagare servar hästarna i byn sin särskilda vård. Simon har skott i snart 40 år och är synnerligen kunnig, han har arbetat och föreläst i 19 länder, skrivit tre böcker om hovslageri varav en översatts till 40 språk. Men han visste ett och annat om historia också och tog med oss till t ex  Devils Dyke, en plats där de tidiga slagen mellan engelsmän och walesare stod. Åtminstone om man ska tro mr Curtis. Men det ska man nog inte alltid göra 😉

Vi besökte vidare Rossdales veterinärklinik tillsammans med Simon. Väldigt tekniskt utvecklad och med kalla stallar! Det har jag tänkt på många gånger när man kommer med en utegångshäst till svenska veterinärkliniker, hästarna flåsandas och dryper av svett i alltför varma stallar (där bakterier frodas?).  En veterinärklinik med servicekänsla skulle bygga en uteboxavdelning till kunderna med ordentlig päls som inte mår bra av värme (personalen får palta på sig när de går ut – vi betalar för att hästarna ska bli friska). Efter Rossdales bar det av till National Stud, dvs det fram tills för två år sedan statliga stuteriet för fullblodshästar i Storbrittanien. Härligt utsträckta välansade betesmarker med rejäla trästaket. Man hedrar sina bästa hästar med en staty. Roligt också med stamtavlor på boxväggen! Och en vindflöjel i form av en galopphäst och en greyhound.

 

Tobias Larsson, hovslagarlärare, testade vad kroppen gick för på The National Horseracing Museum.

Till sist avrundade vi på en av alla dessa ”hästpubar”, The Waggon and horses. Där fick vi en rejäl ”sandwichlunch”, britterna gillar smörgås – jag tog en ginger ale till, favvisdricka från barnsben. Simon tog adjö av oss och vi snart av England. Bye bye.

Read Full Post »

Helt nyligen har jag haft en väldigt duktig praktikant här under två veckor. Malin Paulsson går på Wångens islandshästinriktnings andra år och visade verkligen att hon både har utvecklats som hästmänniska och som person. Det är ett stort steg för en ung person att flytta iväg upp till Wången som ligger i Jämtland men oj så bra tyckte Malin själv som stormtrivs med skolan. Malin känner jag sedan hon var ”liten tös” och kom med familjens första unghäst för att han skulle få leva flockliv här. Förutom gårdsarbete med mig och att assistera Åsa Rott i hennes träningsarbete hade Malin turen att pricka när BYS hade pedagogikkurs. Så ett par dagar i Skara blev det när Malin fick lyssna på Marie Zetterqvist-Blokhuis och Pia Tillberg ihop med BYS ridlärare.  Tack Malin för fina insatser på gården, trevligt sällskap och för att du red mina hästar så bra. Bra filmsmak har du också!

Vi firar våffeldagen med Veterinärens bästa våfflor. Eloi avvaktar kvällens utfall.

Hästarna är:

isabell Albin från Ullstorp, 6 år e Askur från Håkansgården (ELIT) u Dagmar frá Sandgerdi (kl 1)

rödblack Baltasar från Ullstorp, 5 år e Mökkur frá Varmalaek (ELIT) u Dagmar frá Sandgerdi (kl 1)

Read Full Post »

Det var skön stämning i skohallen i Skara när världsmästaren Grant Moon kom på besök. Förra helgen intog närmare 250 hovslagare Skara när det var årsmöte i Svenska Hovslagarföreningen. Det var ett möte som varade i dagarna tre och förenade nytta med nöje på bästa sätt. Det var möten, fortbildning, branschinformation, fester och tävlingar ute på Skålltorp – en riktig höjdarhelg med andra ord för aktiva hovslagare.

BYS hovslagarskola fick våra hovslagarstudenter tillfälle att träffa Grant i en egen clinic dit också våra praktikvärdar var bjudna. Det var en mycket intresserad skara som bligade och frågade om allt mellan himmel och jord. Walesaren Grant förklarade, arbetade och skrattade mycket och var som folk mest fast han är sexfaldig världsmästare 🙂 Eller kanske just därför? Han har vunnit VM i smide många gånger och är känd för sitt stora intresse och kunskap att koppla ihop skoningshantverket med hästens rörelser och anatomi.

Under hovslagarhelgen informerade också vår Gunilla af Kleen om utformningen av BYS hovslagarutbildning som nu blivit yrkeshögskola med 30 platser till hösten samt en ettårig hovslagarfortbildning  som är en ny kurs för yrkesverksamma hovslagare. Den är ett led i att kunna bli EFFA-godkänd (europeiska hovslagarföreningen) hovslagare.

I nästa vecka åker BYS hovslagarlärare och Gunilla till England för att förkovra sig och möta de EFFA-representanter som var på besök på BYS i höstas och gick igenom strukturen på vår utbildning, lokaler, examination mm. På BYS är vi stolta över att vår utbildningsplan tagits emot positivt av näringen, Jordbruksverket och EFFA med tanke på de ökade kunskapskrav som kommer att ställas på hovslagare liksom på annan djurvårdande personal.

Hovslagare fikar och minglar 🙂

Read Full Post »

Alla företag, små som stora, behöver ses över. Både i backspegeln och framåt. Normalt blir det åtminstone en bra årlig översyn i samband med bokslutet. De flesta företagare går alltid och funderar på vart företaget ska ta vägen. Men behövs det ännu mer struktur och stöd så finns nu en hjälp som LRF och LRF Konsult erbjuder sina medlemmar.

Framtidssamtal Häst är en satsning på cirka 7500 hästföretagare som är medlemmar i LRF. Det är ett enskilt samtal, hemma på gården, med fokus på företagets verksamhet i framtiden och lönsamhet. Samtalet ska leda till att företagaren tänker till runt sina mål och hon/han ska få minst två konkreta råd som konsulten följer upp utfallet av efter en viss tid.  Innan mötet får man frågor av konsulten att förbereda sig med. Samtalet tar en halv dag och kostar 1500 kronor + moms (normalpris 4500 kr + moms). LRF gör även samma satsning inom mjölknäringen. Läs mer här: produktblad_hast.

Är du under 36 år och LRF-medlem så kan du få två timmar gratis rådgivning kring juridik, ekonomi och affärer. Mötet äger rum på närmaste LRF-konsultkontor och ges av en erfaren rådgivare eller jurist. Det finns ett 25-tal rådgivare i landet som är specialiserade på ekonomi och skatteregler runt häst så det kan ju vara värt att söka sig till någon av dessa, om möjligt?Ring 020- 44 44 33 och fråga efter startpaket under 36.

Read Full Post »

Det har hänt så mycket nytt på sistone. Låt mig lista upp en del av de saker som hänt sedan nyår:

1. Emma och Hans har köpt egen gård i Kungslena (2 mil härifrån) och har flyttat  ”hemifrån”. Jätteroligt och stort grattis – det är klart man ska ha sin egen gård att leka på :-). Emma kom till Ullstorp i samband med att hon började på BYS 2002 landsbygdsföretagande. Då vågade hon först inte ringa till mig och fråga om det fanns stallplats åt hennes Eros men efter påtryckningar av Erik Andersen på Häringe slott som intygade att jag var snäll, så vågade hon! Och det slutade med att Emma flyttade in i lillstugan, så kom Hans, så kom Bruno (hund för er som inte vet) och sen blev det för trångt att bo här även om Emma alltsedan hon gick ut på BYS 2004 har drivit sitt eget företag här på gården. Hon tog C-tränarprovet här med och det känns verkligen som att lilla systern Emma vuxit upp nu! Det känns skönt att veta att hon skapat sig ett ordentligt nätverk här i Skaraborg och med en stor och nöjd kundkrets kommer det att gå jättebra. Har hört ryktas att det ska vara invigning på Lingården den 7 mars?

2. BYS förändras. Hela KY-utbildningssystemet (kvalificerad yrkesutbildning) som infördes under 90-talet ska omvandlas till YH – Yrkeshögskola. Därför måste alla KY-utbildningar söka om för att bli YH-skola vilket vi och 900 till gjorde. Av dessa fick en knappt tredjedel fortsätta. Vad glada vi blev när vi fick 30 platser till Företagande med häst och Agrotekniker. Tyvärr (konstigt nog med tanke på de livsviktiga energifrågorna) fick inte bioenergitekniker något nytt intag till hösten. Och sedan visade det sig också att Företagande md häst innebar 30 platser till hovslagare (tidigare max 12) och inga till landsbygdsföretagare och ridskola/instruktör. Vojne vojne. Nu när samhället i stort satsar på att man ska kunna livnära sig på företagande på landet, kvinnor är prioriterade och häst är en vanlig affärsidé för tjejer, då tar man bort utbildningsmöjligheterna?  Jaja, det var bara att tänka om.

För min del innebär det att jag kommer att fortsätta jobba med entreprenörskap och affärsplan med hovslagarna samt lotsa ut innevarande FH 09 i sin affärsplanskurs och affärsplansexamen nästa år. Men vi ger oss inte så lätt. Det finns ett behov för distansutbildning med föreläsningsträffar men med arbete på webben däremellan för alla som inte kan flytta till en riksanläggning i flera år. Vi undersöker nu möjligheterna att skapa en hästföretagarutbildning för de personer som redan driver företag eller ska dra igång snart, har svårt att få tiden att räcka att åka iväg men vill ha mer kunskap i ryggsäcken och göra en affärsplan för sitt företag. Det kan bli kanonbra med rätt upplägg.

3. Jag har börjat rida mer igen – kurserna i höst på BYS tar mycket tid men nu har jag töltat på min fina Albin och rider Urd regelbundet. Har också nöjet att rida Thomas gigantiska unghäst Tyson ibland. Hästarna älskar vinterunderlaget och det studsar under hovarna!

4. Hingstflocken är nerflyttad från sommarhagen där de gick medan kvarkan (eller vad det varit) ebbat ut. Nu är de tillbaka i sin vanliga vinterhage och snart stundar kastrationer och nya småhingstar ska flyttas in.  Så mycket mindre arbete att slippa köra upp vatten och foder men tack och lov för Nisse 🙂

Min Big Boss har gått som ett spjut hela vintern. underbart hjälpmedel men lite surt att köra vatten till alla ridhästar när det stod tre nyinköpta vintervattenkoppar på logen. De hann inte ner i backen i december. Först trodde jag snön skulle vara något övergående som vanligt men ack vad jag bedrog mig. Det mest tidskrävande som finns är att försörja med vatten på vintern och det ska bli så skönt när även ridhästhagarna får året-runt-vattenkoppar!

5. Två ston har tagits bort från sina stoföl som går kvar i flocken som de har gått i sedan den dag de föddes. Fölen undrade en minut eller två sedan hängde de på kompisarna till foderbordet. Morsorna däremot förde en del väsen men mjölkproduktionen gav med sig väldigt fort.

Denna hästflyttarhelg tillbringade jag med snö till knä-lårhöjd och skottade under tråd och lagade en tråd som släppt i en hörnspänning för att det skulle vara max strömföring i tråden när det blev rotation på flockarna. Yra flyttade in till sin mor, syster och Ugla efter att Emmas hästar flyttat iväg. Baltasar som ska ridas in i vår flyttade från hingstflocken till sin bror Albin. Svala som är såld fick flytta med mammorna som ska åka hem och bli ridhästar igen. Det var livat ett tag på gården kan jag säga – hingstarna skrek efter tjejer i största allmänhet, Baltasar tjoade på sin flock, mammorna  skrek efter sina föl och Svala sympatiserade. 

6. Sandra Kraft flyttat in med sina två islandshästar, Tinna och Óli. Sandra bor med sin familj i hus i Valtorp och har nu cykelavstånd till stallet (eller sparkavstånd?). Sandra går på BYS på sitt andra år och arbetar en del extra på Kyrkekvarn. Välkommen Sandra med familj!

7. Åsa Rott (också BYS:are – vilka fantastiska tjejer vi har) har snart gått ett år på Strömsholms islandshästutbildning. Till hösten ska hon fortsätta sitt andra år på BYS. I april flyttar Åsa hit och gör sitt unghästprov här och sedan blir hon kvar över sommaren och en bit av hösten. Åsas favoritjobb är att rida unghästar så vi ska nog se till att det blir särskilda unghästpaket man kan köpa som kund hos oss i sommar så Åsa får chans att arbeta med det hon gillar och är bra på istället för att städa 🙂 Åsa red in Albin i våras som ett projekt med unghästutbildnings-LIA på BYS så jag vet vad hon går för!

8. Jag har börjat på Xtravaganza – det är en vikt- och träningsklubb på gymet Form Falköping. Mitt mål är att gå ned 12 kg i vikt och börja träna (annat än gårdsjobb och ridning). Än så länge har det gått bra, 10 kg på 3 veckor och träning 1 g/veckan. Träningen är både fysisk men också mycket mental – att ändra sitt beteende och lägga om vanor, det som kanske är svårast av allt samt att jobba med bra målbilder och annan belöning än mat.

9. Eloi har varit sin första dag på hunddagis 🙂 Här i lilla Håkantorp, 2 km hemifrån, finns en kvinna med mycket lång hunderfarenhet och en egen gård som är ombyggd för att ta emot hundar och katter för både dagis och pensionat. Sonja Kroon heter hon. Det blir en stor hjälp för mig de dagar jag måste jobba borta och inte kan ta Eloi med mig. Annars så gillar Eloi vintern och har himla respekt för eltråd så trots att snön snöat över stenmurarna och tråden är hur lätt som helst att kliva över så stannar han inne i sin egen hundträdgård! För en harjägare som Eloi har vintern varit rena nöjesparken varje promenad mellan foderstationerna, oj så många harar som har bott och ätit här i vinter.

Snöskottning och plogning har det varit mycket av – denna lilla bildsekvens säger något om att islandshästar inte räds mycket – i alla fall inte Una, Ugla och Hressa som såg (och kände) snöslungan köra förbi för första gången i vinter!

Ja det har varit (och är ännu) en fantastisk vinter. Tufft med 25 minusgrader men med lite nyinköpta rejäla arbetskläder för kylan så har det gått bra. Och det går ju an när man rör sig i jobbet – det är värre när man står still. Avslutar med några till vinteriakttagelser – det kanske dröjer till nästa?

PS – en ny sak till – har efter 10 år monterat extraljus på min bil. Ojojoj vilken skillnad 🙂

Read Full Post »

Older Posts »