I sommar betäcker jag två ston och Åsa sin Embla – går allt bra blir det alltså 3 föl på gården nästa år! Mitt 19 år gamla förstaklassto Dagmar frá Sandgerdi (svartvit bild) är hos hingst just nu (föl nr 7 är under tillverkning). Min nuvarande favoritridhäst Ugla från Källås är dräktig och det gör mig extra glad, det har varit svårt trots att hon varit hos beprövade hingstar och erfarna och duktiga hingsthållare. Ugla är 12 år nu, hon är efter Gorm från Källås (en klass 1 son till ELIT-Mökkur och en andraklass bedömd dotter till ELIT-Fákur). Ugla är inte bedömd men jag känner henne väl som ridhäst och vet hennes fördelar och begränsningar. Det är en viktig utgångspunkt för val av hingst. Ugla är väldigt samarbetsvillig, har stark motor, mycket tölt och rena gångarter men inte så stor aktion. Hon är en ganska kompakt häst, ffa har hon för lågt ansatt och bred hals. Dagmar har fin avelsbedömning, 8,10 totalt med 8.32 för ridegenskaper, hon var dock bara 7,78 snygg, 8:or för allt utom huvud, hovar och benställning… Hennes benställning har dock aldrig inneburit några problem i bruk. Hennes bästa ridegenskaper är vilja 9, tölt, lynne och form 8,5 (långsam tölt fick hon 9 för).
Många parametrar styr valet av hingst. Fråga 10 stoägare och du får 10 olika svar, precis som det ska vara. Några förenande åsikter i islandshästaveln brukar vara: hingsten ska vara frisk, ha minst fyra bra gångarter och den ska ha gott lynne. Så även för mig. Men hur vet man om en häst har bra lynne? Den allra största delen av alla islandshästar är snälla, det är på inget sätt unikt men beror det på gener eller på miljö och hantering? De som inte är ”medgörliga”, är det för att de är födda med dåligt lynne eller beter de sig mindre bra för att de blir illa eller oerfaret hanterade, får fel foderstat, inte går i en bra flock, inte får röra sig så mycket som de borde?
Jag har oftast valt ”säkra kort” när jag bestämt hingst genom åren. De har haft hög avelsbedömning med eller utan tillägg av goda tävlingsmeriter. Så gott som alla hingstar jag valt har jag dessförinnan sett ridna och tävlade med två undantag, Stari från Bredhall och Kongur från Knutshyttan. Dessa båda hade dock fina bedömningar, Stari tävlad på avels-VM med gott resultat och båda är fallna efter föräldrar som jag också sett ”live” på banorna genom åren.
Vad säger tävlingsmeriter då? Många saker för mig: 1. att hästen håller för det arbete vi avser med hästen. Det är kanske den viktigaste aspekten i aveln egentligen? Hållbarhet är A och O och vi ska inte medvetet sprida genetiskt nedärvningsbara sjukdomar. 2. att den har gott lynne, tävlande visar att den kan vistas med andra hästar på okänd plats, både hingstar och brunstiga ston. Den klarar av den stress det innebär att vara ute på vägarna och olika tävlingsanläggningar. Om de vinner i tävling eller inte är egentligen inte det viktigaste, även om jag förstås vill se en prestation jag uppskattar. Många hästar som visar sig mycket bra på avelsbedömning får inte alltid ”plats” på en sportovalbana, de tränas kanske inte heller för att fungera i FIPO-sportgrenar utan går till avel direkt. Men förstås finns hingstar som klarar bådadera, se på ”oldboysarna” Askur och Mökkur t ex.
Många resonerar att ”jag vill inte välja för bra hingst för jag är rädd att avkomman blir för bra”. Men alla hästar blir inte stjärnor, oavsett hur bra stam de har. De flesta föl som föds blir utmärkta eller medelbra trevliga ridhästar, några få blir stjärnor. Genom att välja en bra avelshingst är chansen större att man får en medelbra avkomma, det är i synnerhet viktigt om stoet inte håller hög kvalitet men man ändå vill avla på henne. En fölunge som föds med exteriöra förutsättningar, med gener att vara frisk och gå rent i gångarterna har en så mycket lättare framtid som ridhäst framför sig än andra. Dessutom, den stora kostnaden med att föda upp ett föl till en vuxen ridhäst ligger i uppfödningen och inridningen-vidareträningen, inte i betäckningen. Det är en småsumma i sammanhanget. Så att välja en billig hingst för att få ett billigt föl är knappast någon idé. Det är när fölet väl är fött som det börjar kosta pengar.
Vem som sköter hingsthållningen är viktigt för mig. Lämnar jag mitt sto, och i synnerhet om det finns föl vid sidan, vill jag veta att det fungerar bra där jag lämnar hästen. Det måste absolut inte vara en lyxig anläggning men den ska vara trygg med bra staket, bete (eller foder) som räcker, vatten, salt mm. Det viktigaste av allt – en observant hingsthållare med ett gott hästöga som kan se om saker inte fungerar. Med andra ord åker jag hellre en längre sträcka för rätt hingst och rätt plats. Möjligen om jag har sto med föl vid sidan att jag är restriktiv med långa resor, då kan det bli så att man väljer den hingst som befinner sig närmast av de hingstar man väljer mellan.
Mina ston har bra sidor och svagare sidor, som de flesta hästar. Jag tänker som de flesta andra att i första hand ska hingsten väga upp stoets svagare sidor. Jag gillar hingstar som har smidig, kraftfull tölt (de kan vara både fyr- och femgångare men är det en fyrgångare ska den ökade tölten sitta som en smäck :-)). De får gärna vara femgångare men tölt och trav är överordnade, fast det ska ändå vara riktig pass (oj dessa krav). Utstrålning och en förmåga att bära ryttaren i naturligt bra form vill jag gärna se! Har hingsten hållit för ridning är det mindre viktigt om inte benställningen är perfekt (på vilken islandshäst är den det?) men benkvaliteteten är desto viktigare. Hovar kan ju vara mycket påverkade av hovslagaren, utfodring mm så där ”dömer” jag inte heller för hårt utan att veta. Huvudets poäng är oväsentligt för mig, proportioner, hals/manke/bog och rygg & kors desto viktigare. BLUP? Jo, jag har väl en viss koll på den men den är inte avgörande. Men oftast är det ju så att hingstar som visar sig bra, som har välmeriterad härstamning också har bra BLUP. Ska man titta på BLUP:en är det delegenskaper som är viktiga, inte slutpoängen.
Hingstar till Dagmar har varit: Askur från Håkansgården (Albin från Ullstorp), Mökkur frá Varmalaek (Baltasar), Stari från Bredhall (Dagný), Kongur från Knutshyttan (Elisa), Flipi från Österåker (Fabian) och Ími från Lindeberg (Gréta).
I år är Dagmar hos fyrgångshingsten Rökkvi frá Hárlaugsstödum som finns på Margaretehof. Honom har jag gillat ända sedan jag såg honom vinna gaedingakeppni B-flokk på Island 2004. I år var det hans söner som tog hem guld och silver på Landsmót! På bilden från SM 2009 rider Filippa Montan på Rökkvi.
Ugla är jag lycklig för, hon har äntligen blivit dräktig. Och nu har jag använt gårdshingst, dvs Åsas lånehingst som hon tävlat på i vår! Ugla blev inte dräktig på två somrar med två olika hingstar och jag hade givit upp hoppet om hennes fertilitet. Det blir för dyrt att betäcka om och om igen utan att det tar sig (trots undersökningar mellan varven). Men Åsas Andri frá Feti lyckades få henne dräktig på första försöket! Dealen med ägarna var att Andri mår bra av stosällskap och Ugla blev sällskapsdam. Tog det sig inte skulle jag bara betala för administrationen. Så funkade det rakt av! Andri är ändå verkligen inget andraklassval. Med 8,31 för ridegenskaper och 8,27 totalt står han sig fint i den mördande hingstkonkurrensen. Jag har både ridit och hanterat honom så mycket att jag vet att alla hans fem gångarter är bra, väl separerade och att hans lynne är utmärkt. Med undantag för huvud och hovar är ingen egenskap under 8 och han har 8,5 för viktiga moment som: proportioner, hals/manke/bog, tölt, spirit, form samt 9.5 för rygg och kors. Vi ser fram emot nästa vår och håller nu tummarna för att Dagmar lyckas bli dräktig för det som kanske blir sista gången? Ridbilden på Åsa och Andri har Maria Rott tagit.
Read Full Post »
Vilken ära! Och vilken prestationsångest jag fick när jag insåg att jag tackat ja till att vara sommarvärd i Radio P4 Skaraborg. Veckorna gick utan att jag kunde bestämma mig för vad jag skulle prata om. Det finns ju så mycket! Eloi tyckte nog jag var ovanligt disträ under hundpromenaderna där ett tag. Det mesta i mitt liv handlar ju om gården, om djur och natur och hur det är att vara hästföretagare. Men jag gillar ju också kultur, inte minst film. Så där tog jag avstamp. The filmsoundtrack of my life, helt enkelt. För dig som vill lyssna på programmet så finns en länk här. Ett tag i alla fall. Tyvärr är musiken stympad av stim-skäl antar jag. På allmän (nåja!) begäran kommer här nu länkar till musik- och filmvalet. Mycket nöje. Stort tack till alla som hejjat på och som tagit sig tid att lyssna 🙂
Åse Ericsons Islandshästar 