Rubriken syftar inte på det eviga regnandet denna gråa andra advent. Nej, det handlar om att jag fortfarande hjular mentalt åt att alla hästhagar i Ullstorp numera har vintervattenkoppar! Inget mer körande med skvimpande vatten i stora tunnor på Nissemaskinen, slut på kallsuparna i hävertslangen, inget mera isknackande med nariga händer i blöta handskar och arbetet att få ut isbitarna utan att hiva ut det rinnande vatten som ska kvar i tunnan, inga fler isberg runt vattenhoarna, en fara för både folk och fä när det fryser på och isen breder ut sig.
I närmare 10 år har jag haft vintervattenkoppar till unghästflockarna, cirka 25 hästar. Men till ridhästarna har jag inte kommit loss förrän nu. Det kostar massor men det gör det också att med manuellt arbete se till att hästarna alltid har tillgång till friskt vatten. Det kostar kropp och tid = pengar. Det är ca 30-45 minuter i tid som sparas varje dag som det är så kallt så det inte går att använda slang för att fylla vatten. Slå ut det från november till april och det blir 4500 minuter om man räknar snålt på 30 minuters arbete per dag, dvs 75 arbetstimmar x 250 kr (lön inkl mina sociala avgifter och skatt, hälften är min timlön, hälften skatt och avgifter), dvs 18 750 kr. Dvs det tar en säsongs användande per kopp för att tjäna in investeringen på ett ungefär. Och då har jag ändå inte värderat det fysiska slitet och att kunna släppa det psykiska ansvaret att tänka på om det finns vatten, om en häst sparkat i tunnan så allt åkt ut osv. Och det är klart att det alltid måste finnas vatten när man har sina hästar ute dygnet runt. Har man hästarna ute delar av dagen behöver de också ha vatten, i synnerhet om de äter foder ute. Hästar dricker mest i samband med utfodring och kolikrisker minskar om hästen har tillgång till vatten.
Nu råkar jag vara ”stenrik”, dvs det finns mycket sten och berg på gården, inte för inte att gården är full med stenmurar, resultat av mina företrädares stora arbete att bryta jord. Så grävningen blev spännande. Vattenledningen måste ner på drygt en meters djup för att vara frostsäkrad. Totalt har fem koppar koppar installerats av märket La Buvette – modell Caldolac (den har en avläsare som känner av när temperaturen går ner så att elvärmen slår till). Det blev en hel del grävning och ungefär hälften av sträckan var inte så djup och fin som på första bilden. Istället uppenbarade sig ett slätt och fint balgolv bara 40 cm ner…
Då får man lägga värmekabel som grävs ner ihop med vattenslangen och elkabeln. I röret som själva flottörkoppen sitter på finns en transformator som ska kopplas in av en kompetent elektriker. Jag har jordfelsbrytare på kopparna som löser ut om det skulle bli kajko i systemet. El och vatten i kombination kan ha en fatal verkan… Röret gjuts fast i marken innan slutinstallationen kan göras och extra isolering läggs också under koppen. Detta är med andra ord inte bara ett jobb för min duktiga grävare Sten Hoffman med medhjälpare utan också Valle El i Axvall och Mikael Jonsson Stängselproffs som hjälpt mig med stora utomhusinstallationer allt sedan jag flyttade hit. Till sist ringde jag Roger i Håkantorp som levererade grus och Lennart på Torpa som hjälpte till att köra ut det runt vattenkoppar och foderytor. Kom inte och säg att jag inte gör mitt bästa fört att sätta fart på omsättningen i bygden!
Stort tack alla som hjälpt till – nu flyter det på 🙂 Come on with the snow, I´ve a smile on my face!
Read Full Post »
äter torkat gräs…
Åse Ericsons Islandshästar 