Baltasar från Ullstorp är en rödblack valack med stjärn och snopp, 10 år gammal, ca 138 hög. Han är fyrgångare med taktrena gångarter och vägvinnande rörelser. En häst att rida både ut i skogen med, på kurs och varför inte tävlingsbana. På bilden med storebror Albin till höger
Baltasar är lättöltad och som den Mökkurson han är har han jääättelång hals! Mamma heter Dagmar frá Sandgerdi och är ett femgångssto med tölt som bästa gångart, hon är bedömd till 8,32 för sina ridegenskaper. Baltasar är ranglåg i hagen och gillar att bli gosad med. Men han blir inte jobbigt bufflig för den sakens skull, han är inte typen som blir fräck. Han är uppvuxen i lösdrift i min flock men har varit ett år på Wången, ett rejält miljöombyte från Ullstorp. Där stod han på stall och han fungerar bra med det med. Han är lättlastad och okomplicerad för det mesta. Han är mer försiktig än störig till sättet, han skulle gilla om hans blivande människa är en lugn och pålitlig tvåbening. Baltasar kostar 55 000 kr inkl moms. Ring mig, Åse, på 070-3241111 eller mejla ase@aseericson.se så berättar jag mer. Gården finns i Falköping, ca 12 mil från Göteborg.
År 2015 inleddes som så många andra år med att föl flyttade in – mina unghästflockar fylldes på med lite nya godingar. Undrar hur många hästar som växt upp här genom åren?
Det gäller att plocka bort sina egna unghästar ur avelsflockarna så de får bli vuxna. Ridning och hästträning är som all annan träning – den bästa är den som blir av. Under 2015 har jag ridit mer än någonsin och det har varit fantastiskt roligt och utvecklande. Ändå hann jag inte med alla hästar fullt ut. Greta (4) och Fabian (5) stod näst på tur av mina unga att bli ridhästar. Innan året var slut var Fabian ridbar medan Greta fick nöja sig med att ha blivit arbetad från marken. Det är lätt att hänga läpp över allt man inte hinner och kan, men man får också klappa sig själv lite på axeln ibland, en hel del har också blivit gjort! Greta till vänster nedan, syster Elisa till höger (till salu). 
Ett par turer till Strömsholm har det blivit under året. Först var det SIF instruktörsseminarium med Mette Mannseth som handlade om hästens form. Lite nya perspektiv som synes på bilden nedan. Strax därefter åkte vi på en workshop där min kollega på 
Jag är glad över att det ”råkat” bli så att jag får vara med i ett brett hästsverige, inte ”bara” islandshäst. Genom BYS (Biologiska Yrkeshögskolan) naturligtvis som är en mötesplats för alla hästinriktningar som vill bli hovslagare, hästföretagare, unghästutbildare mm (15 år har jag varit där nu). Genom arbetet i LRF Hästdelegationen där islandshästnäringen, som är ca 10 % av svensk hästnäring, är representerad genom mig och inte minst genom styrelsejobb i Skara Hästland som samlar olika sätt att använda hästen på Axevalla travbana.
Under våren föddes två fina hingstföl här på gården, båda efter Andri frá Feti (som flyttat vidare till 
Så gick det ett drygt dygn. Yvonne Benzians Töfradis kom upp inom synhåll, vankade oroligt och försvann igen, när jag satt och drack mitt morgonkaffe i köket och såg ut över hagen som vanligt. Jag hällde upp den i en termoskopp och slog mig ner på en halmbal i ligghallen och där födde hon sin svarta Kjarval. Båda stona var förstföderskor vilket gör att det är lite extra spännande hur det ska gå. Lustigt att båda valde att föla i halmen i ligghallen – det har bara hänt en gång innan av alla föl som fötts på gården. 
Sommar på min hästgård: föl som växer så det knakar, unghästar på bete som leker och äter, det var hästträning av de egna och två hästar utifrån, Nora tog examen som hovslagare och vann pris för bästa smide! Tänk vilka sköna hovslagartjejer som bott här genom åren, på bilden nedan Nora och Åsa när de bara var små barnrumpor 🙂 Elise jobbade i år på gym i Falköping och på Emmas ridskola i Kungslena. Under hösten fick hon sin f-skattsedel och nu har börjat undervisa på egen hand. Fint! God hjälp har jag fått, med ridning och passning av gård så jag kan vara lite fri och hoppa runt. Baltasar som Elise rider på bilden nedan och hans lillasyster Elisa är till salu by the way. Två bra ridhästar som söker egen matte/husse!
Fyll 50 år hörni – jag kan rekommendera det! Det hände iofs förra året för min del men det var i år jag kvitterade ut det mesta av roligheterna: konsert med goda vänner, champagneprovning, mysteriemiddag med hotellövernattning i Göteborg, historisk guidning med efterföljande tapasmiddag i Skövde. Hoppas jag inte glömt något nu?
En sväng till VM för islandshästar i Herning, Danmark blev det, mest nöje och lite mediearbete åt SIF. Och vilket VM för Sveriges del – det mest framgångsrika någonsin. Viking och Glodafeykir var magnifika, Gummi tog guld med sin Sproti (borde varit pluralis) och jag gillade särskilt guldmedaljören i Tölt T1. Kristin Lárusdóttir på Thokki. Hängde mycket med Ishestnews flitiga redaktion förutom bästa vännerna Thomas, Carina, Monica, Göran, Kajsa, Rickard, Anna-Karin, Thorsteinn m fl.
Hösten inleddes i 140 km i timmen på BYS med kursansvar för en 5 veckors kurs i Arbetsliv och ledarskap med uppemot 50 studenter från 4 olika inriktningar inom gröna näringen, en utmaning men oj så intressant kurs. Samtidigt gick en dröm i uppfyllelse då BYS startat ett samarbete med SIF och vi tog in 12 studenter till Ridsportentreprenör, varav 11 med inriktning islandshäst. De ska utbilda sig till B-instruktör för islandshäst under sina tvååriga distansstudier hos oss. Ia Lindholm, ridlärarguru i islandshästvärlden (och gammal vän sedan vi var teenagers) är huvudlärare i ridlära. Jag har nöjet att vara årskursansvarig och ska få följa de här sköna, ambitiösa tjejerna i två år framåt. Sedan året innan har vi i Helena Stadin en ”försökskanin” som också läst islandshästinriktning (som var modig att hoppa på innan det fanns någon!), se länk ovan.
Under hösten stod det alltmer klart att Skara Hästlands ambitioner att bli en komplett anläggning för flera sportinriktningar med häst rullade åt rätt håll. Så här ser målet ut för innerplan, för islandshästarnas räkning kommer det bli både en FIPO-sportbana á 250 m och en bana för gaedingakeppni på 300 meter med tillkommande passraka för den. Passgrenar i övrigt kommer ridas på upploppet som är Sveriges längsta upplopp. Detta känns fortfarande helt overkligt men det kommer ske!
Travchefen Benny Ternemar kom en dag och sade, vi måste hitta på något nu när vi vet att det ska bli islandshästbanor. En uppvisning under en travkväll. Ja! I flygande pass. Ja! Med flygande start efter startbil. Ja! Och så blev det. På en vecka smällde vi ihop ett fantastiskt gäng med bland annat en isländsk mästare i pass på banan. Vi skaraborgare har nämligen lyckan av att ha fått ett mycket duktigt tränarpar på 
Det där med att tävla. Ja, man får ju utmana sig själv ibland, såhär på dösidan, dvs 50 +. Jag kände mig väldigt ringrostig, kunde inte nya domarhandledningen så värst, visste inte vilka kläder jag skulle ha, you name it. Men vill man tävla får man bara försöka helt enkelt. Det blev några tävlingar under säsongen – både hemma i Frigg men också nere på Säve samt ett gaedinga-kval. Och så himla bra gick det inte men inte katastrof heller – lite mellanmjölk sådär. På säsongens sista tävling skulle jag rida stilpass. Det var kul att konstatera när man red runt i startområdet inför att gå iväg en och en, att mina medtävlande systrar inte var påtänkta ens när jag tävlade stilpass senaste gången 1991 🙂 Men Albin är en fining, han försöker alltid göra det man ber honom om. Det är bara att bli bättre själv och träna på.
Åse Ericsons Islandshästar 