På min gård finns ett underbart hus med metertjocka stenväggar, tegelgolv, öppet träbjälklag och en öppen spis (den senare finns sedan renoveringen 1969). Själva huset i sig är från mitten av 1800-talet och kallades allmänt för hönshuset på bygden. Fint hönshus får jag säga! Idag används det till gårdens gäster, vi äter och pratar teori där vid studiebesök och kurser, har konstevenemang mm. Huset har vasstak och senaste omgången lades 1969 med vass från närbelägna Hornborgasjön. Det var Nils Lind från Segerstad som gjorde det tillsammans med Gunnar Björklund i Valtorp och hans son Rolf. Nu var det dock dags igen. Som nedan såg taket ut innan omläggningen hösten 2011. Det hade börjat läcka in så vi har försökt täcka så gott det gick i väntan på omläggning. Att lägga om ett vasstak kostar dock en del och hantverkarna som kan yrket är inte många och svåra att få. Men att lägga ett plåttak hade känts som ett helgerån. Jag sökte stöd hos Länsstyrelsen och fick det, ersättning för miljöinvestering hette stödet. Assar och Stefan Andersson från Broddetorp (far och son) var huvudansvariga för omläggningen och hade hjälp av Per Johansson på Högstena Bygg samt Börje Karlsson, grand old master på området. Börje, 70 +, har lärt sig vasstaksläggarkonsten av sin far och Stefan har lärt sig av Börje. Det var fantastiskt roligt att följa deras arbete och vi drog ett litet strå till stacken genom att samla ihop den gamla vassen, städning är en oundviklig del av byggande… Vassen kom dock från Polen, inte Hornborgasjön.
Före:
Efter:
Först upp med byggställningar, ta bort den gamla vassen och kontrollera hur det bärande virket (räfterna) såg ut. Det såg förvånansvärt bra ut med tanke hur slitet taket var på ytan, några behövde bytas ut. Vassen kom i tjocka buntar (kärvar) som sedan takläggarna började portionera ut över taket. Vasskärvarna binds fast med särskild bindtråd av järn mot flera meter långa hasselkäppar, de kallas täckesspröt. Kärvarna hamnar i press mellan täckesspröten och räftena under. Särskilda redskap används, Stefan i grön jacka nedan ”syr” fast kärvarna med en megalång böjd ”synål”. Det är viktigt att stråna är raka och tunna för att kvaliteten, vattentätheten ska bli bra.
Bit för bit binds kärvarna (öfsalockarna) på plats, tätt intill varandra. Högst upp på nocken mörnar man med lös oordnad råghalm eftersom man inte kan binda ihop det på annat sätt. Mörningen ska man sköta underhand, det har inte jag gjort på det gamla taket ska sägas och kanske förkortade det takets livslängd med några år? Man räknar med att ett vasstak håller 50 år. Vindskivor är också viktiga för takets hållbarhet. Det blir nästa sommars jobb, att skrapa och måla om vindskivorna och skateskräckorna som sitter i gavelspetsarna! Samt gallra bort träd alltför nära stenhusets baksida så vasstaket får luft! Tack alla som tog del i att få stenhuset att skina med sin forna glans!
Läs mer om vasstak här i denna länk.
Åse Ericsons Islandshästar 