Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘arbete från marken’

Fokus, energi och beröm var ledorden för dagen med unghästträning på agendan. Eller behrrumm som det så skönt lät när irländaren Eamon Hickey (som jag gått runt och kallat för Seamus Heaney tills jag kom på att han var ju poet och inte hästtränare) sade det. Eamon var inbjuden av Uddetorpsgymnasiet att visa sin unghästträningsmetod och som de mycket goda grannar de är bjöd de in BYS. Den chansen missade jag förstås inte. Jag tog med mig nya Wångenpraktikant Stina från Varola och Åsa var med förstås. Unghästträning är ju hennes stora intresse vid sidan av hovslageri.

Två ”gröna” treåriga hästar hade Eamon till sitt förfogande och vi fick följa hans arbete med att miljöträna och arbeta hästarna till uppsittning och några steg från hästryggen. De kom båda från lösdrift vilket inte ska underskattas som ”förskoleform” enligt mitt förmenande. Det är lätt att tänka – hästarna är inte tränade, de har bara gått i lösdrift. Men har de gått i en bra, gärna åldersblandad, flock så har de lärt sig massor om kroppsspråk, anpassning till omgivningen och förhoppningsvis också rört mycket på sig.

Eamon inledde basic: andning från magen, långa djupa andetag samt koncentration/fokus, både hästen och människan. Hästen får inte titta bort vid arbete. Eamons teknik att högt säga till sig själv (och till oss) vad han själv gjorde var väldigt pedagogiskt. ”Andas” hörde man då och då Eamon säga till sig själv och jag tror alla andra i manegen också fyllde magen med luft.

Tempot var högt i hanteringen. Först tyckte jag det var lite för snabbt och nästan burdust tills jag förstod att det var en del av metoden. Vänj hästen vid det nya utan att vara onödigt försiktig, inte smyga. Därmed inte sagt att man ska vara dumt oförsiktig och skapa problem. Det är något jag tar med mig hem till unghästträningen hemmavid. Dagen kändes extra inspirerande eftersom jag nyss har satt igång att rida två fyraåringar som reds in under vårt unghästkollo förra sommaren. Det är kul!

Eamon arbetade i två små arbetsområden, en mindre fyrkant, som en stor box ungefär, och en lite större (för longering). – Ingen kan säga att man inte kan göra detta arbete för att man inte har en round pen, allt man behöver är några hinderstöd och lite plastband, tryckte Eamon på. Enkelheten var genomgående, grimma och ett långt grimskaft (westernmodell), två spön som förlängda armen, ett vanligt och ett longerdito, en vojlock och sadel med stigbyglar, gjord och ett litet ”läderhandtag” vid framvalvet att hålla sig i omutifallatt! I longervolten låg en bom på marken och en ”vattenmatta” samt hjälm på huvudet. Eamon jobbar ensam med sina unghästar under inridning. – Det går bra, uppsuttet rider jag samma övningar som från marken, alltid runt runt först med ledande tygeltag om det behövs, innan jag rider på rakt spår och så småningom rider ut. Mitt jobb är att rida in hästen så att den ska fungera för hästägaren.

Det inledande arbetet var väldigt kroppsorienterat. Backa, stå stilla, fokus, ta tag i hästens svans (som hingstarna leker med varandra i hagen) och få hästen att slappna av, gå runt, flytta bakdel, flytta framdel, gå runt, flexa hals, böja bål, stanna rak. Insprängt korta pauser och beröm, det fanns en vädligt tydlig arbetsrytm. Hela tiden tränaren som styrde tempot i arbetet, tränaren som låg steget före hästen i initiativ. Jag stod bredvid min goda vän Jenny Yngvesson, lärare på Etologi- och djurskyddsprogrammet på SLU tillika forskare. – 30 sekunder sade hon plötsligt. Hon hade klockat Eamons jobb (en ren yrkesskada bland forskare). En halv minuts intensivt arbete, sedan paus, beröm, 30 sekunders nytt arbete, paus, beröm. Och så om igen. Mycket strukturerat.

Om fokus och koncentration var utgångsläget så var energi fortsättningen. Även när hästen sprang om, än lite spänt eller håglöst, så var Eamon noga med framåtbjudningen – tänk framåt, energi, äkta energi, ta i från bakdelen. Det tar jag också med mig som en påminnelse – ser många likheter med hur duktiga islandshästtränare arbetar.

– Jag har alltid ett uttalat mål med arbetet men jag kommer inte alltid dit vid just det tillfället. När man utbildar en häst måste man ibland backa för att senare kunna komma tillbaka och vidare till mål. Man vinner ingenting på att träna så att hästen till sist blir utbränd mentalt. Det sammanfattar för mig hur en tränare med stor hästkänsla agerar: hästens förståelse och svar på arbetet går före principen att alltid fullfölja arbetet oavsett vad.  Och beröm. Behhrruuum. 🙂

Vi fick följa jobbet fram till uppsittning (via vojlock- och sadelvänjning). Den ena hästen var riktigt känslig och jag var nog inte ensam att tro att det skulle gå att nå ända dit på denna clinic men det fungerade över förväntan. – Träna på uppsittning sade Eamon och visade att det gick fint även utan sadelgjord. En spänstig ryttare ska inte dra och hala sig upp i sadeln (oops). Stretcha 5 minuter varje kväll och 5 minuter hopprep var receptet! Väl uppe i sadeln ska man först ta stigbygeln på andra sidan innan man sätter sig mjukt ner i sadeln. Det är sådant man får lära sig på Island med, ”doing it the safe way” på en pigg och signalkänslig häst!

Eamon fick säkert många goda vänner i BYS-hovslagarna som var med denna dag. – Det är hästägarnas uppgift att träna sina hästar så de klarar av att hovslagaren lyfter och håller fast benen vid skoning. Så visade han sin egen variant på benterapi med att lägga longerpiskans långa band runt hästens ben tills de accepterade att de satt fast och inte fick panik utan slappnade av. Paus. Beröm.

Sammantaget en mycket inspirerande dag med en engagerad hästtränare och pedagog. Jag hade gärna sett ännu mer av det fortsatta ridträningsarbetet men det blir kanske tillfälle någon annan gång. Tack Uddetorp som bjöd in BYS!

Read Full Post »

p1010020Apropå det förra inlägget så tittade jag tillbaka på FEIF-seminariet på islandshäst-universitetet Hólar 2006 som jag var på. På Hólar är man ju duktiga på att fundera och strukturera sitt träningsarbete och är inte rädd att pröva metoder, nytt och gammalt, från öst och väst ihop med sin egen kulturtradition. Att islandshästar generellt får en mycket mer genomtänkt inridning idag än förr är helt tydligt. Minns ni ”skräckfilmerna” som ett danskt TV-team tog som gick på svensk TV? Där en unghäst fick på sig bett och sadel och direkt kördes ut i djup snö, sattes fast i en stolpe och reds runt på, bockandes, med en skällande islandshund i hasorna? TV-teamet uppfattade det hela som mycket autentiskt och säkert lite ”macho”. Redan då hade en helt annan utbildningsvåg gått över Island och Ia Lindholm skrev till filmproducenten och var arg på att de visade en förlegad bild av hästträning på Island. Hon fick ett svar som började  ”lilla gumman – du vet inte vad det innebär att jobba med vilda hingstar – man måste vara tuff”. Det var under den tid då Ia och Denni visade som mest hingstar på bedömning! Det svaret från Ia skulle man vilja läst 🙂

På FEIF-seminariet var det Anton Nielsen som visade förarbetet med unga hästar. Och ett visst hanteringsarbete gör man idag jämfört med förr då hästarna i princip var ohanterade tills inridning. Såhär skrev jag om just den delen i en artikel i Ridsport.

Anton Páll Níelsson är ridlärare, och liksom Tóti Arnarson och Mette Mannseth även välkänd utanför Island som tävlingsryttare. Han visar hur han tränade föl (åring) att följa i den roundpen man byggt upp i ridhuset. – Just denna unghingst är stark i psyket och trygg av sig. Han lärde sig väldigt fort att följa med mig vid ledning (dagen före). Jag vill att fölen ska vara orädda men ha respekt för mig, jag vill inte att de ser mig som en säck med foder.

– Vi arbetar åringarna max två-tre timmar sammanlagt. Allt de behöver kunna som grund är att lyfta ben, få hovarna verkade, vara orädda när man tar på kroppen, kunna ha grimma och vara följsamma att leda och flytta på. Ett väl utfört förberedelsearbete minimerar riskerna för olyckor under inridningen, vilket alla tränare borde vara intresserade av, menar Anton.

– Man får aldrig dra i en fölunge med grimskaft och grimma så att det skapas ett stort tryck på fölets nacke, det är förbjudet i min värld, säger Anton med eftertryck. Förstår inte fölet att det ska följa med får medhjälparen ge en hjälpande hand. Man rör sig åt sidorna med fölet, en rörelse som leder framåt som går att belöna så fölet förstår vad du vill. Man kan också ha användning för en liten sele eller ett rep som ligger bakom fölets rumpa. Trycket på låren manar den framåt men som med all utrustning ska människan se till att den ger efter när hästen gör rätt. Fölet får inte få panikkänslor, skada sig eller få ett tryck på nacken av den. 

– Det är inte vad du gör med unghästen eller när och exakt hur länge du gör det, utan hur du gör det, som ger ett bra resultat eller ej.  Man har inte ett standardiserat dagsschema på Hólar, där man gör samma sak med alla unghästar varje dag. Oavsett om det gäller häst eller människa så går inlärningsförmågan ner när adrenalinet går upp.

 

Läs hela artikeln som finns i artikelarkivet på min hemsida.

För övrigt var det roligt att läsa Sandra Marins artikel om tredjeårselevernas clinic på Hólar.

 

 

Read Full Post »

dsc_0085Just nu pågår inridning av Albin, den första avkomman efter mitt bästa avelssto Dagmar frá Sandgerdi. Han är 4 år och pappa är Askur från Håkansgården. Det är BYS-praktikanten Åsa Rott och jag som hjälps åt. Han förstår röstsignaler, går fram och stannar från marken, går undan för handen, har gått promenader i omgivningen, bär sadel och har haft ryttare på ryggen och gått fram några steg. Nu fortsätter befästandet av signaler, från röst till hjälper och så snart som möjligt rider vi ut med en trygg sällskapshäst. Bett ska han snart få lära sig att hantera. I veckan som gick åkte vi med Albin till veterinären och hästtandläkaren Ylva Rubin och tog bort två vargtänder på hennes klinik. Det var första gången Albin lämnade gården och åkte transport, han gjorde det i sällskap med Myrkvi som är gammal i gården.

dsc_0116Att träna unghästar är väldigt roligt. Just Albin har inte hanterats mer än vid verkning, avmaskning etc.  Jag har lett honom som fölunge i stallgången några vändor. Förstås har jag sett och fodrat honom varje dag i 4 år och därmed också skaffat en relation, typ flytta dig åt sidan, jag ska fram här med foder. Eller, åh du är fin Albin, låt mig klia dig i pannan – det var skönt men nu räcker det med kliandet.  

Lisa Mörtberg har reagerat på sin blogg om unghästträning. Hur mycket ska man göra egentligen innan unghästen har vuxit upp i fysisk och psykisk mognad till en kommande ridhäst? Och vad är egentligen träning? Jag anser att det är träning när jag går ut i flocken varje dag och flyttar på unghästar när jag ska fodra. Inte ledträning men relationsträning. Lisa skriver som jag tänker. Jag tror man vill tömköra sin ettåring främst för sin egen skull, man är så ivrig att lära känna sin häst och vill inte vänta. Inte för att hästen egentligen mår så bra av det eller blir en vettigare häst. Fast man vill gärna tro att det gör allt bättre, jag vet ingen hästägare som inte vill sin hästs bästa.  Men man måste alltid fråga sig varför man utför saker med sin häst, vad man än gör med den. Behövs det? Vilket syfte – vilken påverkan har det jag utsätter min häst för nu, i synnerhet om man jobbar med en ung häst? Att hästar ska belasta sitt skelett under uppväxt det vet man. Men inte ensidigt på bana utan i natur och helst med hästens egen rörelselust och naturliga instinkter som drivkraft.

Jag har ridit in en del hästar genom åren nu. De som tar längst tid att komma upp i sadeln på är hästar som Albin, känsliga och inte särskilt mycket hanterade men som har gått i flock. (Doddi som födde upp Dagmar red in henne utan sadel för att hon reagerade med stress på sadeln!). Men sedan flyter det på bra. Snabbast kommer man upp på lata och lite okänsliga hästar men istället kan fortsättningsarbetet ta längre tid. Man får jobba med helt andra saker för att få dem till glada och samarbetsvilliga ridhästar. Lyhördhet och respekt är en sådan sak. För det svåra är inte att få en häst tam och nära. Det svåra är att få hästen tam, lyssnande och lagom nära 🙂

dsc_0128

Nu väntar den nya världen på Albin 🙂 På promenad utanför gården.

 

 

 

p1010009

 

Nyss föl och unghäst, nu börjar ridhästlivet. Som skola ska vi inte underskatta det arbete unghästen utför i flocken. Fysträning förstås men också fostran och språkträning.

Foto: Åsa Rott ovan, Åse Ericson föl och nedan Tea Emilsson (Albin racar med Einar).

 

 

 

hingstar-i-maskrosor

Read Full Post »