Fullfjädrad påsk

Glad Påsk önskar vi på Ullstorp med ett par fina bilder på kanin kanin (kan ni inte sluta skjuta på mig) Åsa Rott och Albin från Ullstorp.

Kostym och foto: Maria Rott

Read Full Post »

Med BYS-hovslagarna till England

Med BYS i Skara har jag kommit iväg på flera roliga resor genom åren, framförallt österut. Att åka med en skola innebär att man kommer utanför de vanliga hjulspåren och det är ju alltid väldigt givande. Denna gång bar det av västerut. Samling på Säve för avfärd till Stansted utanför London. Min kollega Gunilla var en utmärkt reiseleiter, gänget hovslagare var en salig samling från ”gamla erfarna rävar till ungvalpar” 🙂 . Både lärare och studenter varav de flesta går den kvalificerade fortbildningen.

Hovslagare skulle inte klara sitt yrkesliv om de inte hade en välutvecklad social ådra och denna grupp var inget undantag. Tre dagar ihop på buss, studiebesök, pubvändor – när vi ankom Stansted för avfärd och gruppen spreds åt olika håll kände jag mig som en häst med splittrad flock…

Första dagen besökte vi Warwickshire college där hovslagare utbildas (parallellt med att de går med praktikvärd- som i Sverige). Lärarna Alan Woodyat och John Hayes hade tillsammans med examinatören Chris Powell skapat en ”show” där de genomförde provskoning på två hästar och lät de svenska gästerna diskutera och sätta poäng efter det engelska systemet.

Ett utförligt protokoll användes, engelsmännen gillar system och en hel del diskussion genererades! En och annan bugg i systemet hade våra värdar säkert lagt in med flit också för att se reaktionen hos de svenska kollegorna 🙂

Det är en intressant blend av moderna (smedjan) och traditionella (stallet och skolan) byggen. Jag måste tillstå att jag är svag för de engelska boxsystemen med öppning ut mot världen för hästarna (och kanske lite mellan hästarna med)? Mindre svag för att mocka för hand med lövkorg.

Jörgen Nordqvist pratar skor med Joakim Bood och  Jocke Carlsson. Gunilla hade tumme med busschaufförerna som skjutsade oss kors och tvärs över den engelska landsbygden. Det blommade överallt, äpple, körsbär, magnolia,  får- och hästflockar gick på bete (ovanligt mycket grova hästar av cob-tinkertyp) och det var grönt, grönt, grönt. Underbart att få en försmak av våren, snart får vi en i repris hemma 🙂

  

Dag 2 bar det av till Handmade Shoes, en godisaffär för hovslagare i Buckinghamshire. Ett landskap med klassiska engelska byar som har ovanligt hög % av mystiska dödsfall om man får tro TV, bl a  Midsomer Murders. Affären drivs av Billy och Lucy Crothers, Billy framstående hovslagare och femfaldig världsmästare i smide, Lucy är aktiv fälttävlansryttare och håller i affärsverksamheten med lagom fasta tyglar verkade det som. Billy skor 12-15 hästar om dagen, tillsammans med lärlingar som är i olika utbildningsstadier.

Framtidens hovslagargeneration – med rullator? Affären var som en smågodisshop för det här gänget och det handlades friskt för mer än veckopengen. Pannor lades i djupa veck för att lista ut hur man skulle kunna frakta hem saker utan att fastna i Ryanairs nitiska kontroller. En lastpall gick också till Skara (med delad frakt – ska tilläggas att alla betalar för sin egen resa). Jag kom hem med en underhuggare  (ett hovslagarredskap – inget annat, det hade ju varit bra annars), en falshammare, en sak jag inte kan avslöja för då är det ingen överraskning för Åsa samt en slipmaskin som bara kostade en tredjedel av hemma i Sverige.  Nöjd shoppare. Klämde också till med två blommiga engelska tvålar, ett glasögonfodral med skojiga djurporträtt på (har ju nått till stadiet läsglasögon gubevars), ett ben till byrackan samt mitt favoritpåsté Ty-Phoo. Det är så mycket mer smak i engelska tepåsar än svenska vilket jag vetenskapligt bevisat genom att väga tepåsar. Det är dubbelt så mycket te i engelska tepåsar än i svenska (även om märket heter Twinings eller dyl). Voffördådå?

Billy backade till sin van, satte igång gasässjan och höll en uppskattad skoclinic. Jag som okunnig på området kunde bara förundras över det lätta handlaget, hur otvunget jobbet såg ut. Hammaren dansade omkring och fort gick det. Det är vackert att se yrkesskicklighet oavsett vad det består av – när handlaget sitter i ryggmärgen och rinner ut genom händerna. Många intresserade ögon följde…

De två avslutande kvällarna bodde vi i klassiska Cambridge. En av kvällarna kom Miles Williamson Noble (underbart namn på en brittisk gentleman) till vårt hotell och tog med några i lärarkollegiet på utflykt. Miles arbetar för EFFA dvs föreningen för europeiska hovslagarföreningar som bl a utfärdar behörighet för hovslagare att få sko i alla medlemsländer. BYS har fått mycket bra kontakter i vår strävan att skolans utbildning ska bli EFFA-godkänd och det är roligt att vi kan fortsätta knyta vänskapsband. I höst ska vi bjuda in våra engelska kollegor till officiell invigning av smedjan i Axvall. Här får Pär Hopman en gondoljärlektion i hur man framför punt, dvs en flatbottnad båt som puttades fram längs kanalen utmed klassiska byggnader som King´s College som man sett i så många filmer. Eftersom Miles både studerat i Cambridge och arbetat som lärare fick vi höra fina historier från insidan. Efteråt blev det god pubmiddag med hela gänget på kanske en av de mest historiskt intressanta pubar jag varit på, The Eagle. Har funnits sedan 1667 och tillhör än idag Corpus Christi College. Här samlades RAF under kriget och hela puben var som att gå runt i ett levande museum. Mitt över gatan ligger S:t Benets church, Cambridges äldsta byggnad med ett saxiskt torn från 1033, alltså typ från Wilhem Erövrarens tid. Men det såg jag inte förrän jag kom hem och googlade :-).

 

Upp i ottan sista dagen och iväg till Newmarket, klassisk mark för fullblods- och galoppvärlden. Här har hästar tränats och tävlats sedan 1200-talet och officiella regler för att galopplöp skapades av Jockeyklubben som har sitt hus längs gatan i Newmarket. 15 000 hästar och nästan lika många människor bor i Newmarket som är en by som alla andra i England. Med skillnaden att det är inte är vanliga villor bakom grindarna utan hus med stallar som har direkt anslutninng ut till den gröna turfen. Genom byn går sandvägar som leder till hjärtat – träningsområdet.

Hästar ges företräde i byn och det är faktiskt ett intryck man får av hela England, man gillar sina hästar. Hästar verkar vara en mycket accepterad och synlig del av samhället. I like. Men efter kl 13 var de stora gräsfälten som galoppörerna tränades på lediga för ”vanligt folk” att gå med sina hundar. I like even more.

Vi guidades runt i Newmarket av Simon Curtis, maken till god berättare får man leta efter! Simons familj har varit hovslagare i generationer i Newmarket. 65 hovslagare servar hästarna i byn sin särskilda vård. Simon har skott i snart 40 år och är synnerligen kunnig, han har arbetat och föreläst i 19 länder, skrivit tre böcker om hovslageri varav en översatts till 40 språk. Men han visste ett och annat om historia också och tog med oss till t ex  Devils Dyke, en plats där de tidiga slagen mellan engelsmän och walesare stod. Åtminstone om man ska tro mr Curtis. Men det ska man nog inte alltid göra 😉

Vi besökte vidare Rossdales veterinärklinik tillsammans med Simon. Väldigt tekniskt utvecklad och med kalla stallar! Det har jag tänkt på många gånger när man kommer med en utegångshäst till svenska veterinärkliniker, hästarna flåsandas och dryper av svett i alltför varma stallar (där bakterier frodas?).  En veterinärklinik med servicekänsla skulle bygga en uteboxavdelning till kunderna med ordentlig päls som inte mår bra av värme (personalen får palta på sig när de går ut – vi betalar för att hästarna ska bli friska). Efter Rossdales bar det av till National Stud, dvs det fram tills för två år sedan statliga stuteriet för fullblodshästar i Storbrittanien. Härligt utsträckta välansade betesmarker med rejäla trästaket. Man hedrar sina bästa hästar med en staty. Roligt också med stamtavlor på boxväggen! Och en vindflöjel i form av en galopphäst och en greyhound.

 

Tobias Larsson, hovslagarlärare, testade vad kroppen gick för på The National Horseracing Museum.

Till sist avrundade vi på en av alla dessa ”hästpubar”, The Waggon and horses. Där fick vi en rejäl ”sandwichlunch”, britterna gillar smörgås – jag tog en ginger ale till, favvisdricka från barnsben. Simon tog adjö av oss och vi snart av England. Bye bye.

Read Full Post »

Albins tävlingsdebut

Klockan 4 på morronkvisten ringde väckarklockan illvilligt. Unghästarna blinkade yrvaket i halmen och undrade varför jag rände runt ute vid den tiden på dagen. Det hade sin naturliga förklaring – Åsa skulle tävla på Säve med veterinärbesiktning kl 7.45-8.00 och jag skulle till Mölndal för Hästföretagarnas första årsstämma. Avfärd 5.10 och en sväng om Säve där Åsa hoppade av och fick ha hand om både Lysingur och Albin medan jag for på stämma. Kändes lite kymigt att inte få se sin egen uppfödnings tävlingsdebut men men. Vad gör man inte för föreningsarbete?

Det var alltså första gången Albin (Dagmars förstfödde efter Askur från Håkansgården) var på en tävlingsplats och det blev en positiv upplevelse. Superbra också att ha med sig bäste kompisen Lysingur som visar hur man beter sig. På tävlingsbanan i grenen tölt var Albin lite osäker på vad han skulle göra och inte helt jämn i tempo och takt (ketchupeffekten), poängen gick från 5 till fina 5.8. Det var en väl godkänd första start för Albin med kommentarer som fin häst och vacker hållning, mjukt och trevligt ridet av Åsa. Jag gillar verkligen Albins utstrålning på översta bilden, hans bakbensaktion och Åsas glada leende. Åsa red också för första gången femgångsgrenar med inlånade Lysingur som är en underbar ”skolhäst” att lära sig av. Det var två nöjda tvåbenta och två trötta fyrbenta som rullade hem från Säve exakt 12 timmar senare..

Albin och Lysingur – vänner i vått och torrt.

Read Full Post »

Invald i styrelsen för Hästföretagarna

Ideellt arbete, både väldigt roligt och slitsamt och uppenbart svårt att hålla sig undan! Är det inte Svenska Islandshästförbundet/Islandshästföretagarna eller Skara Bio Kontrast så är det mitt senaste engagemang,  Hästföretagarna. Nu är den första ordinarie styrelsen för vår nationella branschorganisation vald och jag är en av de som får vara med på tåget från start, en riktig ära. En hel del är redan gjort eftersom jag varit med från den 4 december 2010 då en interimsstyrelse valdes. Till exempel finns det en hemsida och en mycket aktiv hästföretagargrupp på Facebook.

Styrelsen består av följande personer:

Ordförande Aja Blomberg-Andersson, Falkenberg
Vice ordförande Annelie Andersson, Stockholm
Sekreterare Åse Ericson, Falköping
Kassör Peter Wirtberg, Götene
Margareta Bendroth (pressansvarig), Ulricehamn
Lennart Enberg, Kalix
Olle Forsell, Ydre

Fr vä: Annelie, Olle, Margareta, Aja, stämmans ordförande Christer Goude, jag själv samt Peter. Saknas på bild gör Lennart Enberg.

Revisorer:
Kjell Palmstedt och Nina Fox Stark
Revisorssuppleanter:
Hans Ericson och Ulla-Britt Höfling

Valberedning:
Agneta Åkerberg, Falkenberg
Pepijn Ott, Laholm
Eva Bergström, Stockholm
Annelie Werelius, Gällstad

Read Full Post »

Welcome Sir Eskil!

Ny häst på gården och en inte helt vanlig tappning i våra hagar men väldigt välkommen ändå. Sir Eskil (längst till vänster) är en valack, två år gammal och efter appaloosahingsten Bar Te Plaudit Paul och nordsvenska stoet Marion och ägs av Johanna Öberg. Eskil är idag 145 cm hög men lär landa mellan 150-155. Han får gå tillsammans med gårdens största valacker, två av dem är faktiskt större än han själv är just nu fast Eskil ska växa lite till! För att hans näringsbehov ska uppfyllas (med en trolig vuxenvikt på 550 kg) även om han går i lösdrift med islandshästar, får han också extra foder så fort han är för sig själv. Än så länge ser det ut att fungera fint med hullet men vi håller ett extra öga på hans utveckling. För det är ju en av de kluriga sakerna med hästar i lösdrift om man inte har automatiserad tilldelning: det ska bli lagom mycket för alla och därför är det enklast att samla hästar som har ungefär samma näringsbehov i samma hage.

Efter insläppet lade Krumme beslag på Eskil och tyckte att han fått honom till skänks. När Krummes lillebror Tyson kom in i hagen lite senare gjorde Krumme sitt bästa för att inte låta lillebror ”ta hans nya leksak”! Såhär såg det ut då! Krumme är brunblack, Tyson gulsvart.

Tyson är inte den som ger sig i första taget dock så efter ett tag tappade Krumme lusten att jaga sin ohängde bror och lät de yngsta hälsa.

Read Full Post »

Malin från Wången

Helt nyligen har jag haft en väldigt duktig praktikant här under två veckor. Malin Paulsson går på Wångens islandshästinriktnings andra år och visade verkligen att hon både har utvecklats som hästmänniska och som person. Det är ett stort steg för en ung person att flytta iväg upp till Wången som ligger i Jämtland men oj så bra tyckte Malin själv som stormtrivs med skolan. Malin känner jag sedan hon var ”liten tös” och kom med familjens första unghäst för att han skulle få leva flockliv här. Förutom gårdsarbete med mig och att assistera Åsa Rott i hennes träningsarbete hade Malin turen att pricka när BYS hade pedagogikkurs. Så ett par dagar i Skara blev det när Malin fick lyssna på Marie Zetterqvist-Blokhuis och Pia Tillberg ihop med BYS ridlärare.  Tack Malin för fina insatser på gården, trevligt sällskap och för att du red mina hästar så bra. Bra filmsmak har du också!

Vi firar våffeldagen med Veterinärens bästa våfflor. Eloi avvaktar kvällens utfall.

Hästarna är:

isabell Albin från Ullstorp, 6 år e Askur från Håkansgården (ELIT) u Dagmar frá Sandgerdi (kl 1)

rödblack Baltasar från Ullstorp, 5 år e Mökkur frá Varmalaek (ELIT) u Dagmar frá Sandgerdi (kl 1)

Read Full Post »

Friska vindar i SIF

Så har SIF´s årsmöte varit igen, det var väl ungefär mitt 30:e, eller näst intill. Har missat några år men inte många. I år utskickad med rösträtt från Frigg – inte illa. Alla medlemmar har rätt att åka på årsmötet, har yttrande- och förslagsrätt men röstar gör klubbombuden.

Vad hände då? Jo rent allmänt tyckte jag att det var ett bra möte med tydlig och rak kommunikation. Känns som att en del gammalt outtalat som inte kom upp på ytan förra året gjorde det nu.  Mötet tog tid men det var för kanske för att det gick oerhört fort förra gången och nu fick vi igen det? Stort fokus på mötet lades vid att SIF och klubbarna måste ägna mer energi åt att se över varför medlemmar försvinner från oss samt en stark önskan om ökad intern och extern kommunikation och en förbättrad hemsida, både för informationens skull men också för de tjänster man ska kunna sköta genom hemsidan. Vet ni förresten om att man inte kan slå upp någon ”vanlig” rasinformation på vår egen hemsida? Det visste jag inte heller innan jag påpekade för en student som hade valt en udda källa i ett arbete för rasinformation om islandshästar. När jag undrade varför hon inte valde SIF´s hemsida som säker källa så sade hon att där fanns ingen rasinformation. jag trodde det inte först men sedan surfade jag runt själv och kunde inte hitta något… Det får vara en av de viktiga delarna i en ny hemsida om man har för avsikt att locka en ny publik!

Ny form på SIF styrelse blev antagen med 100 % av rösterna (direkt stadgeändring), det innebär en mindre styrelsegrupp på 5 pers och årsmötesvalda sektionsledare. Nya styrelsen består av: ordf Göran Montan, kassör Henrik Moe, ledamöter Malin Ericsson, Nina Timmerfors och Anette Forslund. Sektioner: avel Gudni Águstson, sport Pia Andreasson, TREC Britt-Marie Horttana, medlem Rozitha Almgren, ungdom Sanna Norin och utbildning Carina Davidsson. Intressant var att det fanns många att välja mellan denna gång, förutom valberedningens förslag fanns fler förslag som tagits fram till mötet vilket bl a ledde till personalval mellan två Görankandidater på ordförandeposten. Det fanns ytterligare en kandidat till ordförandeposten i begynnelsen som dock sköt sig själv i foten genom att kräva att enbart få jobba med en viss styrelse i sin helhet. Inte demokrati tyckte medlemmarna om det uttalandet och så var den ute ur leken 🙂 Personligen tror jag Göran Montan har den erfarenhet och de kontakterna som gör att vi kan hitta en bra väg vidare för förbundet, oavsett vägval. Särskilt nu när vi i hög mån redan vunnit stor respekt för vår organisation, när vi redan finns som en part i alla stora samarbetsorganisationer runt häst såsom Hästnäringens Nationella Stiftelse HNS  representationsråd, HYN och Jordbruksverkets arbetsgrupper runt häst. Vi är inga dunungar längre.

Utfall av propositioner och motioner (hur de var formulerade hittar man på SIFs hemsida):  

* Förslag att konsekvensanalys ska utföras på tre olika vägar till ett starkare förbund (se över det befintliga SIF, samarbete Sv RF eller direktanslutning Riksidrottförbundet 2013), innevarande förslag fick beröm för sin utförlighet, som bättrats på väsentligt mot slutet, men mötet ville ändå se och jämföra olika alternativ,

*SIF ska också se över ett ev medlemskap i nationella organisationen Svenskt Friluftsliv som idag saknar men önskar hästorganisationsinslag,

* självklart ska alla styrelsemedlemmar i lokalföreningars styrelser vara medlemmar i SIF (även om de är hedersmedlemmar i klubben – då får det vara tydligt från klubben vem som står för SIF-delen i framtiden),

*  ja till att jobba vidare på gemensamt värdskap för VM med övriga nordiska länder till 2015 i Herning,

* avslag lydelse om disciplinnämnd men kraftig tillsägelse från mötet att frågan som tagits i en motion från förra året ska tas upp och inte glida iväg ett år till och därför en deadline satt till styrelsen,

* förbättrad ekonomiuppföljning är påbörjad och ska fortsätta,

* äldre hingstar, redan godkända, men utan möjliget att säkra härstamningen via DNA-analys då ngn av föräldrarna kan vara döda, ska kunna få dispens att lösa hingstlicens i Sverige.

Styrelsen avtackades för sitt arbete och två utmärkelser för förtjänstfullt arbete utdelades (det blir många fler på SM eftersom merparten av de som skulle fått förtjänstnål inte var på årsmötet). De två som fick nu var Barbro Beckström – silvernål och jag själv som fick ett guld! En ära. Tack.

En sista personlig önskan-aldrig mer årsmöte i en nästan för liten lokal utan lufttillförsel i nio timmar. Byt årsmöteslokal!

Read Full Post »