Det är härligt att åka på Islandstur med beginners! I samband med Landsmót i Vindheimamélar i Skagafjörður följde Åsa (som jobbar hos mig) och Helena (gemensam vän och nybliven islandshästentusiast) med på resan.
Vi anlände tidigt fredag morgon och kvitterade ut en hyrbil och for norrut. Vi gjorde en halvhalt i Borgarnes och handlade lisvnödvändiga saker såsom skýr, Draumur, hangikjöt, mjólkurkex, flatkökur, äpplen och bananer, tyglar, träns och regnkläder. Den godaste måltiden (och definitivt den nyttigaste) av alla under denna resa åt vi på museet – Landnámssetur Íslands.
Vad säger man – bergen, gräset, hästarna, ljuset? Jag tycker det är fantastiskt, det är så lätt att andas på Island, jag blir glad (se bild!). Åsa var inte fullt lika imponerad och tyckte att hon sett bättre fjäll. Tills hon kom till lavaöknen Kjölur och glaciärerna!
Resans mål var Landsmót men vi tog en sväng bortom väg 1, till sälkolonier och små gårdar som Gud glömt såg det ut som. Vad lever folk av frågade Helena ungefär var 150:e meter? 
Väl framme i Blönduós efter vindlande resor med många fotostopp landade vi i det kommunala badet. Dessa badhus är små pärlor som man absolut inte får missa ”whenever in Iceland”. Oj vad mycket fina bilder Åsa tog med sin mammas undervattenskamera på våra olika bad under resans gång. Det får bli ett särskilt inlägg senare. När sladden är återfunnen.
En av de sköna sakerna med Island är att det är nära och litet – i dörren till badhuset mötte vi svenska vänner som bodde där vi också skulle få natta över. Hemma hos Sandra Marin och hennes man Raggi Stéfansson och deras två barn. Sandra känner jag en smula eftersom hon liksom jag skriver för islandshästtidningar men vi har egentligen haft mest kontakt via nätet. Sandra är från Värmdö men har bott på Island i många år och har bl a utbildat sig på Hólar. Deras företag heter Hestanet och det kan jag varmt rekommendera om man både vill lära sig om god ridning och uppleva naturen och kraftfulla islandshästar i sitt ursprung. Plus att de har sköna sängar!
Nå så – äntligen Landsmót light. Två dagar i brekkan, man halvligger i grässluttningen och ser på den ena mer fantastiska hästen efter den andra. Här med Barbro och Otto Beckström samt Ante Eklund som för övrigt fött upp en av hingstarna bland de 10 bästa i en avelsklass. Det är stort! De riktiga tuffingarna har varit här hela veckan och upplevt alla väder. Vi fick bara sol! Det allra finaste stoet var faktiskt svenskfött 🙂 Grattis Ingar och Inga Jensen till Þóra frá Prestsbae. Läs mer här.
Mitt första Landsmót var på Vindheimamélar, när min vän Ia och jag reste hit 1982. Då såg vi klassiska hästar som Hrafn 802 frá Holtsmúla få hederspremie och Hrimnir frá Hrafnagil vinna gaedingakeppni för fyrgångare.
Ett favoritinslag på Landsmót för mig är att få se avkommegrupperna efter olika hingstar som erhåller klass 1 eller hederspremie för sina bedömda avkommor. En härlig upplevelse var Stáli frá Kjarri – inte minst för hingsten själv som skoddes upp för Landsmót och visade enormt vacker och kraftfull pass. Det fanns också väldigt många fina fyrgångsston som t ex Diva frá Álfhólum och Þöll frá Heidi. Efter ett tag blir man tillvand – den ena 9:an och 9.5:an töltar och passar förbi – det är som att ligga på spa – allt är njutbart.
Efter Landsmót drog vi norröver förbi Sauðarkróki upp till Hofsós och det nya omtalade badhuset. Bilderna ligger ni vet var… 
Ut på vägen och nu for vi längst upp i fjorden, till lilla byn Siglufjarðar. Härligt ställe. Vi åt gott lamm, insöp luft och stämning, hade ett kul snack med landladyn och drog vidare bokstavligen genom berg (nybyggda tunnlar). Lätt stressad var jag som tyckte timmen började bli sen och lite oartigt att komma fram kl 23 till familjen där vi skulle få sova över, Sígridur Björnsdóttir och hennes man Óli. Systa är veterinär och forskare på Island, hon arbetar på Hólar och över hela ön med smitt- och djurskydd och det är alltid lika roligt att träffa henne och höra om nytt som händer. Óli är numera känd från TV som fiskpsykolog/fishwhisperer! Men Island om sommaren är tidlöst. Vi hann till och med stanna och fånga resans ultimata bild, med Drangey i bakgrunden. En sådan där ögonblicksbild som man vill ska stanna för evigt på näthinnan.
Väl framme hos Systa och Óli gick vi en nattur i hästhagarna och upplevde flockarnas närhet. Vi avreste på morgonen, efter en liten titt på skolan Hólar, och tänkte att det blir bra att ta vägen över inlandet Kjölur för att komma fram vid Geysir och Gullfoss, klassiska utflyktsmål för förstagångsresenärer. Påminn mig, om jag skulle glömma det igen, att man åker inte genom Kjölur med en vanlig bil ens när det är sommar… I början var det vilt och charmigt när Helena fick gå ut och kasta bort större lavastenar från vägen där vi skulle fram. Men när tiden gick och vi kört i 20 km/tim i 3-4 timmar i sträck och bara var halvvägs blev jag nervös att flyget skulle gå ifrån oss. För att inte tala om hur man känner sig i kroppen när man suttit på span efter stenar och väjt till höger och vänster för att inte slå sönder underredet på bilen… Men vi kom fram och det äkta utomhusbadet i Hveravellir (som finns i Åsas kamera – jajamensan) och det extrema sterila ökenlavalandskapet med evighetslånga vägar och glaciärer som kantar vägen är värt resan, trots allt. Njut av bilderna!
Bye Bye Island för denna gång – hästbilden är tagen av Åsa ”i baksätet” Rott (liksom några till)! Åsa – ta en bild där, ta en bild där, fullt fotojobb, ofta ut genom rutan i full fart.
Åse Ericsons Islandshästar 