Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2011

En vecka gammal idag – här är några fler bilder på Svarta Hingsten!

 En baklängesdrinkare

 

Ridstona tittar längtansfullt – särskilt Tritla!

När Svarta Hingsten föddes fick högdräktiga Dagmar, 18 år och mor till fem föl, en ny roll. En skyddande barriär så de odrägliga treåringarna inte kommer för nära Surtsey med föl.

Annonser

Read Full Post »

När jag var liten älskade jag Svarta Hingstenböckerna av Walter Farley och Min vän Flicka av Mary O´Hara. I de här böckerna finns en mycket stor kärlek till hästen och dess väsen (vild i själen men trofast). Det talas om  att vi nuförtiden lever i en ”disneyfierad värld” – att vi läser in våra egna känslor i alltför hög grad hos djuren och det kanske stämmer i extremfall. Det är lätt att säga ”bah – djur kan inte tänka och hysa känslor, det är bara instinkt”.  Men jag fick mig en tankeställare när jag hade den fantastiska etologen Marthe Kiley Worthington övernattandes här på gården för några år sedan. Läs mer om henne – vilket liv hon levt! – Vi människor är däggdjur och vi har mer som förenar oss med andra däggdjur än som skiljer oss åt, sade Marthe. Kanske är det därför jag blir så vansinnigt lycklig och stolt i hjärtat när ett föl föds och allt går bra?

Denna gång var det förstföderskan Surtseys tur. Lycklig ägare till Surtsey och ett svart hingstföl efter Flipi från Österåker är Monica Rohland. Surtsey blir 4 år i sommar och är det mest välväxta (största) ungsto jag sett, efter Jórik från Lönneberga. Glädjen att bevittna en födsel är universal: fölet kommer ut fort ur mamman och fostersäcken, det börjar andas lite snörvlande, modern är trött men intresserad av sin unge, hummar på mammors vis, luktar, slickar fölet rätt hårdhänt, reser sig efter en stund, grinar illa mot andra hästar som är för påflugna. Fölet reser sig också, tumlar omkring på osäkra ben, söker den där sluttande buklinjen och letar sig fram till den varma spenen. Hur fattar de allt detta? Ett litet mirakel i sig själv. Moderkakan föll snabbt för Surtsey och fölet diade girigt i sig livsviktig råmjölk och därefter släpper tarmbecket. Då är alla livsviktiga funktioner igång och en hästägare kan slappna av!

 Just den här Svarta Hingsten var ett väldigt stabilt föl som på de närmare två timmar jag var kvar ute inte lade sig ner en enda gång. Åsa Rott har tagit de fina bilderna inifrån ligghallen där Surtsey valde att lägga sig och föla. Det är första gången det hänt här, annars brukar stona föla ute i hagarna, gärna så långt bort från civilisationen det går. Ston föredrar ofta att föla i sluttning berättar Margareta Rundgren, lärare i etologi på SLU. Se därför upp om du har en hage med sluttning som slutar med dike. Ett och annat föl har druknat i obevakade tillfällen…

Detta är tredje säsongen jag använder Gallagher Birth Alarm GSM på stona. En larmanordning som ringer upp min mobiltelefon när stoet lägger sig ner platt på sidan. Den bygger på principen att ston som är högdräktiga sällan lägger sig ner platt på sidan för det är för jobbigt för dem. Inte förrän de ska föla. Surtsey var dock en ung och smidig mor som sov mycket på sidan så jag fick sätta larmet i läge 2, dvs att den larmade när stoet visade värkarbete – omväxlande ligga på sidan och resa sig upp helt eller i halvläge med 2.5- 3 minuters mellanrum.

Nu är det slutskrivet för en stund. Det regnar kallt och det är snålblåst – ska gå ut och kolla till mor och föl. Föl brukar inte frysa men jag har sett mammor som gör det. Det är en tuff ansträngning att föda föl. Med foder i magen och ev ett regntäcke, om regnet inte ger sig, så mår mamman bra och kan ge di som hon ska. Då mår fölet bra med. Det syns på fölet och känns på stoets juver om mjölken fungerar som den ska (är juvret stenhårt och fölungen irriterat försöker dia utan resultat är det varning på stan för juverinflammation). Men jag lägger bara på täcke om det verkligen behövs – helst så få saker som möjligt mellan mamma och föl. Jag tror på anknytning hästar emellan i starten – inte med folk eller utrustning.

Read Full Post »

Det är alltid en lika underbar känsla – att släppa hästar på bete. Under en månads tid har unghästarna ätit igång sig på gräs i vinterhagarna! Innan släppet är det extra pyssel som verkning, vaccination, träckprov och avmaskning. Men så en dag är det dax. Och då ser det ut såhär – Åsa Rott fångade med kameran.

Ási med småttingarna – Fabian, Andri, Thór, Árgeisli

Magnus & Gandalf tampas

Övning för kommande kadriljer?

Närmast kameran Isak.

Ny herre på täppan, Ái med årets små  hingsttillskott

Lycka är när ens egen häst kommer fram och hälsar – Gandalf med sin Rebecca.

Read Full Post »

Påsken och dagarna därefter blev intensiva dagar. Gårdsarbete och Friggs Påsktölt i Hjo, varvat med konstrunda på Falbygden och god mat. Sol och värme gjorde ju sitt till för att få en på glada fötter för att bara i veckan därpå slå ner en med snöfall och minusgrader. Trevligt sällskap hade jag över påsken av både Erik från Gotland och Kajsa från Kungsbacka. Vi fick gjort mycket 🙂 Förutom ovanstående hann vi: släppa ut tre nya hästar i unghästflockarna, rida ut i kvällssolen i t-shirt, kastrera två unghingstar, flytta en unghäst som ska bli ridhäst i sommar, flytta avelsston, rensa i rabatter och platta till sorkhål, laga staket, fixa med vatten och salt till sommarbeten, gallra, ha ridlektion och prata runt och strunt.

 Nyinflyttade Andri har storebrorsan i hasorna. Andri är dock efter Dökkvi frá Mosfelli till skillnad från sin äldre bror som är efter Prins från Knutshyttan (en kopia av honom, en riktig skönhet och till salu. Mamma till båda hingstarna är Hekla från Lappdal och hon är helsyster till klass 1 hingsten Leiknir från Lappdal. Här talar vi med andra ord BLUP-hingstar! Nedan Kajsas sköne yngling Árgeisli, efter unge Vaki från Österåker med toppstam (Garri/Von frá Vindheimum – mamma till ELIT Flipi mfl) och Kajsas sköna töltsto Hetja.

In i stoflocken flyttade tvååriga Brella. Jag tar inte alltid emot äldre unghästar i flockarna, gillar att få dem som föl, men Brella var lågrangad enligt ägaren och det stämde verkligen. Jag har några platser kvar i stoflocken har det visat sig och då är det alltid trevligt att kunna ge plats åt hästar som vill vara här. Så vill ni flytta hit ett ungsto går det fint! Brella är en kopia av sin far Solfari från Oviksfjällen i ansiktet! Vilken skönhet.

De dräktiga stona flyttades ut i en beteshage för att Surtsey ska föda för första gången och då kan hon behöva lite lugn omkring sig, inte en gäng odrägliga 2-3-årsston som ska hänga över bogen på henne. Först hände inte mycket, Dagmar och hon började äta, det som hästar gör på 85 % av sin tid. Men sedan kom Surtsey på att hon var på grönbete och tog några omtympliga språng med sin stora mage, Dagmar brydde sig föga dock. Inom 3 veckors tid ska hon föla (med Flipi från Österåker) och snart ska hon få ha på sig alarmgjorden.

Medan de fyrbenta ägnar sig åt:

ägnar vi tvåbenta oss åt:

Man kan bli trött för mindre eller ska man kanske bara skratta åt det?

Read Full Post »