Nu har Vilhjálmur fått ett nytt hem. Mats Hemme heter den lycklige som har fått sig en riktigt god hästkamrat i Villejalle. Må de få många goda ridturer och däremellan ett bra liv 🙂
Villejalle hamnade i Småland på en större islandshästgård, Vederslöv Gatugård utanför Växjö. VJ blir Mats första islandshäst medan Mats sambo Marianne Greip, som skriver så bra artiklar i tidningen Islandshästen, har flera. Han hamnar i ett gott socialt sällskap. Dessutom kommer min goda vän och duktiga instruktören Ása Gunnarsdóttir till gården ofta och har kurs så det känns verkligen som att jag lämnar Villejalle i goda händer. För så vill jag känna det när jag säljer en mycket omtyckt häst som jag haft sedan han föddes midsommardagsnatten 2002. Döpt till Vilhjálmur (isländska för William) som en hyllning till Shakespeare och dramat En midsommarnattsdröm 🙂
Villejalle undersöker nya hagen. Ihopsläppt med en enda ranghög häst till att börja med för att få en första kontakt.
Veterinären Jessica Hallman kommer och konstaterar att det är sträcksenorna på framsidan av skenbenet på vänster bak som är avskurna plus att det är två mindre sår längre upp på benet som ligger oroande nära hasleden. Hon ringer till ATG i Skara om skadan och jag pratar med ägaren. Prognosen för sträcksenor är faktiskt god jämfört med böjsenor, ingen tävlingskarriär men han kan bli en ridhäst. Ägaren Karin Andersson tar beskedet bra även om det är en chock och jag hör att det gör ont i henne. Hon ringer direkt sitt ombud för försäkringsbolaget. Kontentan blir att vi satsar på att få ner Dökkvi från sommarhagen och iväg till Skara.
Som stallägare är det alltid ett nederlag när en häst skadar sig allvarligt. Kunde något gjorts annorlunda? Hur bra ordning man än försöker ha så kan man inte rå helt över olyckan. Platsen där det hände är en plats där hingstarna ofta står och hänger, det är ett skönt blåshål. Min teori är att de lekt intill staketet alternativt bara stått och vilat och sparkat mot insekter och fastnat. Alternativet skulle vara att inte ha hästar utomhus eller med andra hästar men då skulle de gå sönder av något annat skäl. Skaderisk är en del av livet. Det är farligt att leva, som någon sagt – man kan dö…
Ända från Jämtland åkte de till oss i Falköping, Margaretha Lindbäck Hansson och dottern Vera. Ett kort men naggande gott läger där fokus låg på att Vera skulle få närkontakt med hästar, få lite hästmannaskap sig till livs. Vera fick lära sig att klappa föl på sidan, inte på nosen så de riskerar att bli nafsiga. Álfur ställer snällt upp, han är van vid barn.
Nu är Dagmar och Elísa (e Kongur från Knutshyttan) hemma i hagen igen. En flock som Dagmar är mycket bekant med så det räckte med ett argsint ögonkast så höll sig de nyfikna ungstona på respektabelt avstånd. De andra fölen i flocken var nyfikna och de kommer snart att leka allihop 🙂
Det har också kommit ett nytt föl till flocken. Jag sålde ett brunt sto (nedan) till familjen Rusch, Visla från Ödmården (e Hrimnir från Ödmården u Tinna f Ödmården). Hon har nu fått ett hingstföl som också är efter Kongur. Han heter Álfur och är en riktig goding. Ägarna av Visla tyckte att även om det inte finns något mer underbart än att ha sina hästar utanför köksfönstret så behövde mor och son en hästflock att vara i. Så nu ska de gå här till avskiljning då Álfur blir kvar och Visla åker hem för ett liv som ridhäst igen.
Det finns en väldigt bra hästtidning som heter 
Mitt personliga intryck av SM i år var mest inifrån det företagartält där vi jobbade med det nystartade nätverket Islandshästföretagarna. Men till finaldagen stack jag allt ut näsan och kollade lite extra och gillade läget 🙂 Extra roligt var det att regerande världsmästaren Kraftur frá Bringu och Toti Eymundsson gjorde oss den äran. De tävlade utom tävlan, fick rida final men inte ta upp en plats för en svensk medborgare som kunde slåss om svenska mästartiteln, då utökades istället finalen med ett ekipage. Det höjer alltid ribban med goda ekipage på banan och att dessutom två svenska ekipage knep platsen före världsmästaren i final är ju inte fel för det svenska självförtroendet inför VM!
Filippa Montan slog verkligen igenom med tre hästar i fyrgångsfinal. Wow – och hon valde att tävla den som låg sämst till. Nu är det ingen dununge direkt – Rökkvi frá Hárlaugsstödum, men ändå! Härligt att se hur de tände till och bara knep segern hårsmånen före Vignir Jónasson och Berserkur som fick problem med att hästen slog sig i den ökade tölten och därför valde att skritta.
Det är en fröjd att vara på 
Ja. Vad ska man säga? Det har inte varit ett större regn över Strömsholm på 40 år… Men det märks inte på folk här på SM för islandshästar 2009 på Strömsholm. Hästfolk är ett tåligt släkte. Alla tar det – håller bara banunderlaget (vilket det gör) så är ryttarna nöjda. Och är ryttarna nöjda så vadar vi alla oavsett uppgift på SM runt i leran i all sköns fotbeklädnader, det tar vi. Det är lera högt och lågt. Men det går fint. Det är undantagstillstånd helt enkelt 🙂
Rosendagen är Östra Tunhems variant på brittiska blomsterutställningar. I det lilla formatet. 2000 personer kommer och tittar på alla våra kända och okända älskade rosor, bl a Gudhemsrosen. Några har med sig rosor hemifrån för att få dem namnbestämda. Man kan köpa rosor på rot, hembygdsföreningen har laddat med det godaste hembakta man kan tänka sig och man får kaffetåren i porslinskopp. Det är konstutställning i uthuset och blomlotteri. Själv vann jag en som sitter i rabatten som jag inte minns namnet på. Usel blomkännare är väl jag.
Vetebulle med kardemummafyllning, mjuk pepparkaka och kokoskaka med chokladmojs… Fika med Carina, Arne och Veronica.
Åse Ericsons Islandshästar 