Fokus, energi och beröm var ledorden för dagen med unghästträning på agendan. Eller behrrumm som det så skönt lät när irländaren Eamon Hickey (som jag gått runt och kallat för Seamus Heaney tills jag kom på att han var ju poet och inte hästtränare) sade det. Eamon var inbjuden av Uddetorpsgymnasiet att visa sin unghästträningsmetod och som de mycket goda grannar de är bjöd de in BYS. Den chansen missade jag förstås inte. Jag tog med mig nya Wångenpraktikant Stina från Varola och Åsa var med förstås. Unghästträning är ju hennes stora intresse vid sidan av hovslageri.
Två ”gröna” treåriga hästar hade Eamon till sitt förfogande och vi fick följa hans arbete med att miljöträna och arbeta hästarna till uppsittning och några steg från hästryggen. De kom båda från lösdrift vilket inte ska underskattas som ”förskoleform” enligt mitt förmenande. Det är lätt att tänka – hästarna är inte tränade, de har bara gått i lösdrift. Men har de gått i en bra, gärna åldersblandad, flock så har de lärt sig massor om kroppsspråk, anpassning till omgivningen och förhoppningsvis också rört mycket på sig.
Eamon inledde basic: andning från magen, långa djupa andetag samt koncentration/fokus, både hästen och människan. Hästen får inte titta bort vid arbete. Eamons teknik att högt säga till sig själv (och till oss) vad han själv gjorde var väldigt pedagogiskt. ”Andas” hörde man då och då Eamon säga till sig själv och jag tror alla andra i manegen också fyllde magen med luft.
Tempot var högt i hanteringen. Först tyckte jag det var lite för snabbt och nästan burdust tills jag förstod att det var en del av metoden. Vänj hästen vid det nya utan att vara onödigt försiktig, inte smyga. Därmed inte sagt att man ska vara dumt oförsiktig och skapa problem. Det är något jag tar med mig hem till unghästträningen hemmavid. Dagen kändes extra inspirerande eftersom jag nyss har satt igång att rida två fyraåringar som reds in under vårt unghästkollo förra sommaren. Det är kul!
Eamon arbetade i två små arbetsområden, en mindre fyrkant, som en stor box ungefär, och en lite större (för longering). – Ingen kan säga att man inte kan göra detta arbete för att man inte har en round pen, allt man behöver är några hinderstöd och lite plastband, tryckte Eamon på. Enkelheten var genomgående, grimma och ett långt grimskaft (westernmodell), två spön som förlängda armen, ett vanligt och ett longerdito, en vojlock och sadel med stigbyglar, gjord och ett litet ”läderhandtag” vid framvalvet att hålla sig i omutifallatt! I longervolten låg en bom på marken och en ”vattenmatta” samt hjälm på huvudet. Eamon jobbar ensam med sina unghästar under inridning. – Det går bra, uppsuttet rider jag samma övningar som från marken, alltid runt runt först med ledande tygeltag om det behövs, innan jag rider på rakt spår och så småningom rider ut. Mitt jobb är att rida in hästen så att den ska fungera för hästägaren.
Det inledande arbetet var väldigt kroppsorienterat. Backa, stå stilla, fokus, ta tag i hästens svans (som hingstarna leker med varandra i hagen) och få hästen att slappna av, gå runt, flytta bakdel, flytta framdel, gå runt, flexa hals, böja bål, stanna rak. Insprängt korta pauser och beröm, det fanns en vädligt tydlig arbetsrytm. Hela tiden tränaren som styrde tempot i arbetet, tränaren som låg steget före hästen i initiativ. Jag stod bredvid min goda vän Jenny Yngvesson, lärare på Etologi- och djurskyddsprogrammet på SLU tillika forskare. – 30 sekunder sade hon plötsligt. Hon hade klockat Eamons jobb (en ren yrkesskada bland forskare). En halv minuts intensivt arbete, sedan paus, beröm, 30 sekunders nytt arbete, paus, beröm. Och så om igen. Mycket strukturerat.
Om fokus och koncentration var utgångsläget så var energi fortsättningen. Även när hästen sprang om, än lite spänt eller håglöst, så var Eamon noga med framåtbjudningen – tänk framåt, energi, äkta energi, ta i från bakdelen. Det tar jag också med mig som en påminnelse – ser många likheter med hur duktiga islandshästtränare arbetar.
– Jag har alltid ett uttalat mål med arbetet men jag kommer inte alltid dit vid just det tillfället. När man utbildar en häst måste man ibland backa för att senare kunna komma tillbaka och vidare till mål. Man vinner ingenting på att träna så att hästen till sist blir utbränd mentalt. Det sammanfattar för mig hur en tränare med stor hästkänsla agerar: hästens förståelse och svar på arbetet går före principen att alltid fullfölja arbetet oavsett vad. Och beröm. Behhrruuum. 🙂
Vi fick följa jobbet fram till uppsittning (via vojlock- och sadelvänjning). Den ena hästen var riktigt känslig och jag var nog inte ensam att tro att det skulle gå att nå ända dit på denna clinic men det fungerade över förväntan. – Träna på uppsittning sade Eamon och visade att det gick fint även utan sadelgjord. En spänstig ryttare ska inte dra och hala sig upp i sadeln (oops). Stretcha 5 minuter varje kväll och 5 minuter hopprep var receptet! Väl uppe i sadeln ska man först ta stigbygeln på andra sidan innan man sätter sig mjukt ner i sadeln. Det är sådant man får lära sig på Island med, ”doing it the safe way” på en pigg och signalkänslig häst!
Eamon fick säkert många goda vänner i BYS-hovslagarna som var med denna dag. – Det är hästägarnas uppgift att träna sina hästar så de klarar av att hovslagaren lyfter och håller fast benen vid skoning. Så visade han sin egen variant på benterapi med att lägga longerpiskans långa band runt hästens ben tills de accepterade att de satt fast och inte fick panik utan slappnade av. Paus. Beröm.
Sammantaget en mycket inspirerande dag med en engagerad hästtränare och pedagog. Jag hade gärna sett ännu mer av det fortsatta ridträningsarbetet men det blir kanske tillfälle någon annan gång. Tack Uddetorp som bjöd in BYS!
Read Full Post »
Åse Ericsons Islandshästar 