Mitt i hösten, mitt i veckan – en tur till Italien för att fira att Erik fyllt väldigt vuxen. Tillsammans med goda vännerna Anna-Karin och Jan bar det av till Bergamo utanför Milano och därfrån med buss till Al Rocol. Al Rocol ligger nära byn Ome, i Franciacorta, Lombardiet. På gården har man gjort vin i många hundra år. Agroturism – slowfood – fyrbenta gäster välkomna till gården. I like som det heter på Facebook 🙂
Vi bodde ovanpå vinlagret i härliga rum med eget WC/dusch. Utanför dörren hoppade rara kaniner omkring och i hägn fanns det bergsgetter och hjortar, lite längre bort åsnor och fågelfän av olika sorter. Inte nog med att familjen Vimercati-Castellini har vineri med gårdsförsäljning (vad är vi så himla rädda för i Sverige ?), 35 bäddar, restaurang som lokalborna och turister fyller varje helg, matlagningskurser och vinprovning. De har också skolverksamhet för barn som får komma och uppleva djur, matlagning och jordbruk. I like en gång till. 
På morgonen hörde vi ett svagt skrapande när vinflaskor som snart är färdiglagrade inför försäljning manuellt vreds ett kvarts varv inför det slutgiltiga igenkorkandet. Men först ska den lilla resten bottensats ut. I flera månader vrider man därför flaskorna 2 gånger om dagen tills även den processen är klar. Dottern i huset, Francesca, driver gården ihop med bror och föräldrar, hon är utbildad till sommelier och var vår guide vid vinprovningen.
Förutom att prova gårdens sekt (champagne) och olika röda och vita viner så deltog vi också i matlagningen. Där var Fabio Orizio, raviolins mästare, var vår lärare ihop med ”mama”, Daniela Mantovani (som skorna?). Oj, vilken högtidsstund. Enkla men ack så goda italienska klassiker såsom tomat- och mozzarellapaj, egen gjord tagliatelli med sås av körsbärstomater, basilika, gårdens egen olivolja och riven parmesan. Efteråt tiramisu – en av mina favoriter bland italienska desserter. 
Fabio, Francesca och Daniela.
Pappa Giovanni och brodern Gianluigi tar emot en busslast med vinprovare.
Vi gav oss ut på sköna bergspromenader mellan fyrarättersmiddagarna! Tur det. Italienskor längs vägen hejade och bjussade på mogna fikon – bara ta, bara ta – nej inte det trädet – det! Vi förstod inget men gestikulerade glatt tillbaka och provade oss fram!
Sammantaget – en underbar mat- och roresa och jag är stolt över att bo i en ”Citta Slow” kommun – Falköping. Jag vet att hemikring undrar en del varför vi ska ”härma” andra länder istället för att göra själva. Men människor genom tiderna som byggt en framtid för alla har alltid lånat det bästa av varandra och därigenom utvecklats. Hjulet uppfanns inte i varje land. Det ska vi inte sluta med tycker jag även om det blåser snåla vindar just nu, inte minst här på Falböggda… Italiensk gästfrihet och stolthet över jord och bord är värd att härma!
PS vi hittade Al Rocol genom svenska företaget La Villa som ordnar resor till unika gårdar och platser med fokus på upplevelser, om de ska vara lugna eller fartiga bestämmer du själv!
Åse Ericsons Islandshästar 
