Ýra växer och mognar – i vår är det dax för inridning. Åsa Rott som går på Strömsholm i år, ska göra sitt unghästprov här i vår. Då ska hon rida in Ýra liksom Baltasar. Ýra känns som min men är det inte :-). Jag lånade ut mitt sto Una till Elin som fick denna fina avkomma efter Omi från Stav. Hoppas hon blir lika trevlig i ridning som hon är som ohanterad unghäst. Ýra är tredje generationen Elding frá Glaesibae, ett förstaklassto jag ägde en gång som bara hann få ett föl, Una, innan hon dog. Åsa ska också jobba med Einar som gått i flocken här under uppväxten och ett annat ungsto från trakten. Foto Emma Jansson.
Rapport från kvarkafronten: det känns som vi är en liten bit ut ur dimman men det är långt ifrån färdigt. Hästarna som drabbats, som går i en avskild lösdriftsflock. är fortfarande lite snoriga, hostar ibland, men ingen feber har synts sedan den febriga fölungen tillfrisknat. Än så länge kan jag inte flytta hela flocken och påbörja sanering av hagen där de går. Ligghallen ska tömmas på halm och gödsel, väggarna skuras liksom foderbord, vattenkopp, saltstenshållare etc. Men vi behövde få rent stallet för att kunna ta in hästar.
Förra fredagen var Statens Veterinärmedicinska Anstalt (
De första preliminära svaren visade bakterier av typen zoo epidemicus på samtliga hästar (inkl den som provtagits för kvarka) samt i boxen, dock ingeting utanför boxen. Susanne kliar sig förstås lite i huvudet och i helgen tog Thomas två blodprov på 17 hästar som ska skickas utomlands där man har särskilda provmetoder att se om hästarna har fått antikroppar mot kvarka, dvs att de möjligen har ”passerat” kvarkan och att zoo epidemicus bakterier passar på att invadera hästarna när deras motstånd är lite försvagat. Fortsättning följer. Nya blodprov ska tas om en månad. Det är intressant, även om det tar tid är det bra att kunna vara med i en studie och få veta mer.
På söndagen kom Christer Roos med fru och rengjorde stallets alla väggar och golv. Det är hetångarengöring, ångan blir uppemot 180 grader varm och tar kål på smuts och bakterier utan kemikalier. Rent blev det och en stor fördel vintertid eftersom det blir oerhört lite vatten som vid vanlig högtryckstvätt. Företaget heter 
Är det något en hästgård inte vill drabbas av så är det kvarka eller möjligen salmonella som börjar bli vanligt på stora stuterier. Och nu har kvarkan kommit i en av mina unghästflockar, där stona går. Hur den hamnat där vet jag inte. Kvarkan smittar genom kontakt, den är ej luftburen mer än så långt en hostande häst kan sprida slem och snor omkring sig. Förutom att den förstås smittar mellan hästar som är med varandra så kan också människor bära med sig smitta på händer, i kläder och även utrustning som kommit i kontakt med en sjuk häst. Unghästflocken är ju stabil, senaste gången en häst kom in i den var när jag satte tillbaka mitt nydräktiga sto i augusti månad och dessförinnan ett sto som gått för sig själv under en tid. Men inkubationstiden kan vara mer än 3-14 dagar, en häst kan vara en frisk smittobärare under månader eller mer. Sjukdomen kan blossa upp i samband med stress eller dylikt. Så egentligen är jag tacksam att vi tog prov och att vi vet och kan agera på rätt sätt för att bli av med smittan. Som en vän som driver hästföretag sade, det är inte frågan om man får en smitta utan när.
Under hösten fick flocken vad jag trodde var ett vanligt virus, det gav snuva hos fölungarna, ”dagissjuka” för de som aldrig träffat på smittor förr, tänkte jag. Och när man läser SVA´s 
kvarka. Vi blev varse för snart 2 veckor sedan då en fölunge fick 39 graders feber (normaltemp på häst är 37-38 grader, fölungar dock lite högre), hostade och var hängig. Samtidigt hittades en en liten böld sprucken mellan ganascherna på en av åringarna. Direkt kontakt med distriktets Sanna Hedén som kom hit och tog prov på både åringen och fölungen. Fölungen sattes under behandling. Eftersom det var regn och iskall frost om vartannat fick mor och föl gå in på stall fast man helst skulle vilja hålla dem borta därifrån. Vi ”burade” in boxen så gott det gick för att undvika 
att fölets hostande och snorande spreds i stallet. Boxen ligger längst bort i stallet och ingen behöver passera den.
Ridskolan kan fortsätta eftersom alla hästar på gården utom de i ungstoflocken är friska. Däremot görs alla ridhästar i ordning utomhus eftersom fölet med mor står i stallet. Lite extra bökigt för Emma och ridskoleleverna men det får gå. Information har gått ut till de som rider om hur de ska bete sig för att inte sprida smitta + att det sitter skyltar i stallet. De som måste vara extra försiktiga är de som rider på andra ställen med eller har häst hemma. För dem gäller dubbla uppsättningar kläder, låna hjälm och ridspö här och så har vi satt fram ett fotkar med Virkon s-lösning så man kan tvätta gummistövlar innan man åker iväg.
Den värsta smittorisken är ju jag som fodrar alla hästar på gården. Tur i oturen är att jag inte haft tid att rida mina hästar de senaste två veckorna då jag jobbat intensivt med BYS. Jag har därför bara fodrat och sett att hästarna mår bra. Kanske har det räckt för att inte sprida smittan? Nu har jag olika kläder och skor, får tänka på hur jag rör mig på gården mellan hagarna, tar inte i andra hästar i onödan, använder olika foderkärror, olika grimmor och hinkar, tvättar händerna och duschar oftare än vanligt 🙂 Varje morgon tempar jag samtliga hästar i stoflocken, när de äter sitt morgonfoder med rumpan utåt är det som en löpandebandsverksamhet. Ingen har feber, några stycken hostar och har näsflöde. De äter glatt och har ett gott allmäntillstånd. Så länge det håller sig så går man inte in och behandlar. Två hästar har penicillinbehandlats, fölet som fick feber och mitt eget sto Dagmar. Man får vara glad att vi, som det ser ut nu, drabbats lindrigt av kvarkan som ju kan vara riktigt tuff för hästar.
Här är 
Åse Ericsons Islandshästar 