SIFs nya styrelse

I Sv Islandshästförbundet har det varit turbulens på sistone, vulkanaska i systemet? Inför riksårsmötet satt i princip bara halva styrelsen kvar på sina poster då några avgått ”i protest” och andra på grund av ohälsa.

Många medlemmar var därför spända på hur årsmötet skulle förlöpa och hur valberedningen lyckats sätta samman ett förslag till styrelse. Efter vissa om och men på mötet finns det nu en så gott som fulltalig styrelse som får sätta händerna i den konkreta verksamhet som intensifieras nu när säsongen på allvar tar sin början. Stämningen var bitvis spänd men känslan var ändå att merparten av mötesdeltagarna sökte vägar framåt. Att jobba tillsammans vägde tyngre än historien fick jag känslan av, även om det fortfarande finns mycket viktiga pågående frågor som är långt ifrån färdigutredda med det här mötet. Hur SIF ska öka sitt medlemsantal och förbättra sin ekonomi är också en springande punkt för framtiden. Förbundet har växtvärk med allt större offentliga åtaganden som t ex nu högskoleplatser i och med hippologutbildningen.   

Förtjänsttecken delades ut till personer som gjort särskilda insatser för SIF eller deras lokala klubbar. Eftersom jag sitter i den grupp som ska ta ställning till ”hur långt” insatserna räcker, vilken typ av nål, en person ska få tar jag också chansen att påminna: nominera de ni tycker borde få pris för sitt stora engagemang för islandshästrasen och förbundet. Gå in på hemsidan, under SIF och organisation hittar ni reglerna och vilka som hittills fått förtjänsttecken. Vid årsmötet gav SIFs hedersordförande Göran Häggberg (till vä) ut bronsnålar till Sophie Carling (mångårigt arbete med sponsring i SIF), Otto Beckström (mångårigt lokalt engagemang samt ställt sin arkitektkompetens till förfogande för allt från stora läktarbyggen till originaldiplom för SIFs utbildningar och tävlingsaffischer). Slutligen fick Tanja Zabel brons för sitt stora engagemang i ungdomsarbete, både på riks- och lokalplan.
Islandshästförbundets sammansättning för 2010-2011:
Ordförande – Göran Fernsund, Stockholm
Förste vice ordförande – Carin Hesselfors, Vallentuna
Andre vice ordförande – John Ljungqvist, Linköping
kassör (controller) – Agneta Åkerberg, Falkenberg
sekreterare – Malin Ericsson, Bro
avel – Arne Rulander, Eskilstuna
medlem – Rozitha Almgren, Holmsjö (Blekinge)
tävling – Barbro Beckström, Falkenberg
TREC – vakant, tillsättes av styrelsen
ungdom – Marlene Öjeholm, Västerås
utbildning – Carina Davidsson, Uppsala
Fr vänster: Rozitha, Carin, Göran, Carina, John, Marlene, Malin, Arne, Barbro och Agneta.

Read Full Post »

Kärlek vid första öronkastet

The Ukulele Orchestra of Great Britain. Bara namnet! Vilken musik, vilka musikanter. Jag föll direkt. Hör själva. Nirvana. Eller varför inte  Wuthering Heights. Det var goda vännen Anna-Karin som introducerade mig och vårt lilla bokklubbsgäng. Och mycket snart smög det sig in ukkar på våra ytterst seriösa litteratursammankomster. Den ena ledde till den andra och till den tredje och nu finns det 6 stycken om jag inte räknat fel. LUS var fött, Litterära Ukulele Sällskapet eller på engelska (vår internationella karriär är på gång närsomhelst-vi ska bara lära oss spela först) The Litterary Ukulele Society :-).

Hursom, igår var våra förebilder och idoler i Göteborg och spelade på Lorensbergsteatern. Vi var där. Och hade tagit med ukkarna för att de också skulle få insupa atmosfären och kanske låta lite bättre?  Törs vi säga såhär i efterhand att vi nu också fått mentorer? Vi stod och pratade som vanligt och plötsligt var alla i bandet där och skrev autografer på våra instrument och berättade historier för det vilda.  Min fina gula ukulele jag fått av Erik blev stämd av Richie Williams så den ska aldrig mer stämmas om :-).

Jonty, Peter och Richie.

Vi fick alla varsitt ackord uppritat på baksidan av våra intrument av George Hinchliffe och jag ger mig tusan på att det blir ”the good, the bad and the ugly” om vi samlar ihop oss.

Deras ukulelespel är ju fantastiskt men också sången. George plinkade klassisk Händel och en efter en tog de övriga upp olika melodier som gled in i varandra. ”Fly me too the moon, Autumn leaves, Hotel California, Killing me softly”. En rysare.

Happy happy happy – som barn på Liseberg 🙂

Foton från Anna-Karin och mig själv.

Read Full Post »

Hingstfestivalen 2010

Idunns hingstfestival är som att öppna en ask med Aladdin-choklad. Det finns alltid någon i din smak, flera är högst tänkbara medan andra går bort vid närmare eftertanke 🙂

Det är den rikstäckande avelsklubben i SIF, Idunn, som arrangerar hingstfestival ihop med Agria. Den drog utsålda hus, denna gång på Strömsholm. En start på vårsäsongen tycker stoägare och en ersättning för mötesplatsen som den centrala hingstavelsvärderingen var förr tyckte andra. Idag kan hingstar visas lokalt på alla avelsbedömningsplatser i landet, vilket är på gott och ont. Bra för hingstägare men som ”konsument” är överblicken högintressant.

Ett 70-tal hingstar visades varav ett 10-tal med avkommor. På bilden är det Isar frá Keldudal med unga avkommor (han är själv inte lastgammal).  Just avkommevisade hingstar är extra uppskattade. Visserligen blir några av de nyligen inridna 4-åringarna som popcorn i en het gryta när de möter applåder, musik och andra hästar högt och lågt men vad gör det. Man tycker sig se hingstens nedärvning genom avkommorna och det glimmar så vackert i de här råa diamanterna. Här ska man förstås inte glömma moderstona, t ex spänstige fyraårige Mökkursonen Barabbas som är undan Brana frá Tungu som också har gett Berserkur frá Stykkisholmi. Stoet är ju faktiskt 50 % av generna (eller kanske mer kan man tycka eftersom mammans lynne präglar avkomman under uppväxten.

Ett önskemål inför framtiden vore att tajta tidsprogrammet genom att sätta samman hingstar i par eller trojkor i högre grad. Kvaliteten på visningarna är varierande och det är helt OK tycker jag, detta är en festival för både proffs och amatörer där hingstarna står i centrum. Det tillhör charmen och det stora utbudet. Men det drar ut på tiden med för många solohingstar.

För första gången i svensk islandshästhistoria delades hederspremie ut till tre avelshästar som redan är ELIT-premierade men som genom sina avkommor utmärkt sig för att få hederspremie. För hingstar gäller minst 50 fullbedömda avkommor och BLUP på lägst 118, för ston minst 5 fullbedömda avkommor och BLUP på 116. Askur från Håkansgården och Mökkur fra Varmalaek fick välförtjänta ovationer, för sig själva och avkommorna de visade upp. De når upp till en BLUP på 123 respektive 120. Fler än jag var mycket rörda av att se det 26 år gamla avelsstoet Von frá Vindheimum, modersto till ett flertal godkända hingstar, däribland ELIT-premierade Flipi från Österåker, och med en BLUP på 116. Von har inte ridits på många år men knapparna satt där än. Hreggi Eyvindsson som tävlade Von framgångsrikt när det begav sig i början av 90-talet, visade Von i alla fem gångarter och på frågan om vilken som är Vons bästa egenskap svarade Hreggi att det var samma som hos ägarna Maggan och Eje Pålsson: det är viljan!

Många hingstar visades väldigt fint och för att sticka ut fick ryttarna bjuda på lite extra show. Som travsluta över diagonalen som Nina Keskitalo bjöd på med sin imponerande Ardur frá Lundum som för övrigt SMS-röstades fram som Årets favorithingst 2010.

Många uppskattade Sibelius vom Eichenhofs arbetstölt under Gisli Ómarsson och när Hinni Sigurdsson drog av tränset på Vakandi frá Holtsmúla (en son till Rökkvi frá Hárlaugsstödum) och töltade än mer bärigt utan, var det jubel. Thór från Järsta briljerade i trav med Camilla Hed på ryggen och med applåder uppskattades Heimir Gunnarsson och Imi från Lindeberg för det fina galopparbetet. Tyvärr har jag ingen bild…

Bröderna Kongur och Prins från Knutshyttan syntes väl i mängden. Kul för mig att se Kongur eftersom jag har en avkomma efter honom med Dagmar och jag inte sett honom så mycket riden innan. Jag valde Kongur pga stam, bedömningspoäng och närhet eftersom jag åkte på tidig brunst med litet föl vid sidan. Vi fick se en hel del kraftfull pass genom t ex Fannardottern Muska från Smara som Eyvi Hreggvidsson visade fint, Isar frá Keldudal som tände till med Vignir Jónasson på ryggen och avkommor vid sidan och lilla kraftpaketet med mycket framben, Illingur frá Toftum, riden av Hjalti Gudmundsson. Jag gillade också att få se Krafturs fina avkommor.

Och visste man inte att islänningar kan det här med show innan, så vet man det nu :-). Här är det Reynir Adalsteinsson (d y) med Prins från Wreta på diagonalen på väg in i ridhuset. För om det är några som höjer stämningen i lokalen med att få med sig publiken så är det våra ryttare med rötter på en just nu väldigt levande ö i Atlanten. Askmolnet var för övrigt samtalsämnet för dagen förutom vad SIF just nu går igenom inför årsmötet samt hingstar och avel förstås.

Tack Bengt Hallberg för lånet av alla fina bilder!

Read Full Post »

Una – heart of gold

Varje dag du tar hand om dina djur så vet du innerst inne att du har ett ansvar för liv och död.  Slutet kan komma fort och abrupt men det kan också komma långsamt smygandes med smärtor av olika grad. Du står alltid där med det slutgiltiga ansvaret att säga, nej, nu är det nog.

Det var en alldeles underbar vårdag idag när det var dags att ta farväl av Una. Una fick fång för 1,5 år sedan, då var hon 16 år. Fång är en komplicerad sjukdom. Una har levt på samma grovfoder, i samma hagar på samma naturbeten i 11 år, inte ens fet utan alltid i normalhull. En dag slog det ändå till, ofta hormonrelaterat på äldre hästar.  Una har under perioder varit ”frisk” eller symptomfri i alla fall men också fått flera återfall med smärta, medicinering och vila som följd.  Senast i december var hon så pigg att hon sattes igång i ridning. Som den lilla kanonkula hon var kunde hon inte skritta utan småtöltade med Mikaela på ryggen 🙂 Men så kom det ett nytt skov med fång när kylan kom och denna gång var det segdraget. Trots smärtlindring rörde hon sig stappligt, hon blev gammal i ett slag. Vissa dagar höll hon inte ens rangen över sina döttrar vid maten och det säger ganska mycket för oss som känner Una 🙂 För tredje gången åkte jag och röntgade hovarna och fick ingen hoppfull prognos. Och nånstans hade jag redan bestämt att det fick vara bra nu. En häst ska inte gå och ha ont utan slut. En häst ska kunna äta gräs och grovfoder, gå och röra sig lätt och ha ett socialt liv med hästvänner i en flock – det är ett värdigt hästliv.

Men Una har varit min vän i 18 år, det här var hennes gård och jag ville begrava henne hemma. Det fick en del konsekvenser:

1. ansöka om tillstånd hos Länsstyrelsen för nedgrävning av hästdjur.

2. kommunens (miljö och hälsa) tillstånd och besiktning av platsen för nedgrävning. Tack Länsstyrelsens veterinär och miljöinspektören från Skövde som var snabba och hjälpsamma.

3. veterinärens intygande att hästen kan och bör tas bort, intyg som även ägaren ska skriva och skicka till försäkringsbolaget.

4. försäkringsbolagets tillåtelse (jag kontaktade mitt ombud och faxade upp livintyget till Agria). När allt var klart skickades orginal ihop med intyg med post.

5. Boka lantbrukstjänst som skötte själva avlivningen. Den kan göras med olika metoder men bultpistol är både snabbt och effektivt även om det kan låta barbariskt och att ”somna in med avlivningsmedel”  låter bättre. Men det sistnämnda tar längre tid med mer stickande i hästen. Jag höll i Una (har aldrig varit med vid något sådant innan så jag var rätt spänd), hon åt lite godis i en hink och så var hon borta. Hon sjönk bara rakt ner i gräset på buken och ögonens uttryck var puts väck direkt. Det är ögonblicklig hjärndöd som inträder från en sekund till en annan. Sedan pumpas blodet ur kroppen någon minut av hjärtats slag men Una låg helt still och jag kunde klappa henne. Förlåt att jag är så rak på sak men jag tror det är bra att känna till detta som djurägare. Ingvar från Lantbrukstjänst var väldigt lugn och allt kändes mycket värdigt.

6. min goda granne Lennart grävde ut en bra plats dagen innan och hjälpte mig efteråt med grävningen. Platsen ska vara minst 100 m från gårdens vattentäkt och minst 30 m från öppna vattendrag, hålet ska vara 1.5 m djupt när hästkroppen är på plats, dvs 1,80-2 m djupt.  

7. Unas hästpass och meddelande/intyg om dödsorsaken ska tillbaka till SIFs kansli.

Det finns för övrigt en skrift man kan beställa som djurägare eller skriva ut från nätet. Nu hade jag gott om tid denna gången att förbereda men ibland är det akut och då är det viktigt att veta vart man ska vända sig och helst ha telefonnummer nära till hands.

Una hade ett stråk av Ferdinand i sig. Hon stod gärna själv intill ett träd!

Una och Emma var ett fint ekipage, Emma lånade Una i ridskolan en del.

Mer om Una kommer snart – jag ska försöka lära mig hur man scannar in gamla foton först bara 🙂

Read Full Post »

Välkommen Isak

Nu trillar alla nyavskiljda fölungar in till gården – förra helgen anlände elegante isabellen Isak från Humlebotten. Med buller och bång  🙂 Allt var så lugnt först men sedan blev Isak pressad och han såg inte staketen och vips hade han sprungit igenom tråden, först i ett väderstreck, sedan i ett annat. Tur att ägarna, familjen Schlyter, var av den händiga sorten. Isak är efter fyrgångshingsten Hrimur från Jupitertorp (4:a i avels-VM 2007 i Holland). Hrimur är en son till Askur från Håkansgården. han fick bl a 9 för tölt och form under ryttare med 9,5 för hals, manke, bog på VM. Det är verkligen ett nöje att få följa så många unghästar med olika stam.

I clinch med Flinkur.

Hackihälinen på ranghöge Keilir.

Kan det möjligen finnas mjölk här?

Hej på dig Hallgrim och Leifur

– men nu får du dra!

Foton: Margareta Schlyter

Read Full Post »

Konstrunda på Falbygden

På påsken är det öppet i dagarna fem runt om i ateljéer och utställningslokaler i Falköping och ute på landsbygden. Jag tog mig en liten runda . Ett ställe som blivit en riktig favorit för mig  ligger bara några kilometer hemifrån mot Plantaberget till. Magasin Ågården heter det.  Förutom tre bra konstutställare finns det alltid mycket väl utvalt second handutbud på porslin, textilier blandat med nytillverkade ”gammaldags” saker, fina växtuppsättningar mm. Fikat är utomordentligt gott (och väl billigt tycker jag som företagare) och dessutom säljer de hemgjort delikatessknäckebröd och mandelchokladskorpor! Så missa inte Magasin Ågården.

En av utställarna hette Jane Hellström och bor uppåt Plantaberget. Hon är hästkvinna i själ och hjärta och hade gjort uttrycksfulla hästskulpturer och tavlor som fångade hästar och människor i arbete. Det visade sig att vi hade gemensamma bekanta i form av Ambjörg Dahl, en norsk legendar i islandshästvärlden. De båda gick samtidigt på Strömsholms ridlärarutbildning, Ambjörg är ju dessutom också konstnär. Faktiskt köpte Jane in islandshästar från Island på 60-talet, då kostade de 900 kronor! De flesta gick att rida förutom någon som hon gick bet på. Det känns som att jag vill tala mer med Jane vid tillfälle! Och hon vill komma hit och få lite inspiration i färger och former på hästarna här. Fortsättning följer.

Jag fyndade tre fina skålar varav en av dem är en engelsk ”visparskål” för vispgrädde. Den har en fasad kant så det går att ställa den på sniskan och ”piska grädden”! Det svart-gula mönstret i den mindre skålen föll jag för pladask och sedan kunde jag heller inte motstå en handmålad rödbetsskål. Allt för det facila priset av 105 riksdaler.

Välj den servis du gillar till underbar och generöst tilltagen morotskaka:-)

Utsikt mot Plantaberget från ett fikabord!

Read Full Post »

Underbara vår du är här

Vårsolen är en lisa för själen. Det tar nästan längre tid att morgonfodra nu för jag stannar upp överallt och tittar och njuter. Följ med på foderrundan.

Eloi på spaning efter den hare som flytt.

Stoflocken hugger in på morgonmaten medan Vera har ett vakande öga.

Elisa linslus.

Fler nya små hingstar har kommit! Igår anlände Åsa Rotts Ási och Jonas Brings Magnús. Båda är efter Andri frá Feti. Nedan är det Ási till höger som spanar på de stora grabbarna bakom Gandalfs rygg.

Du kan käka i våran hög – från vänster Ási, Álfur, Gandalf och Magnús.

Äh – förresten – du får hitta en egen hög…

Read Full Post »

Grant Moon på BYS

Det var skön stämning i skohallen i Skara när världsmästaren Grant Moon kom på besök. Förra helgen intog närmare 250 hovslagare Skara när det var årsmöte i Svenska Hovslagarföreningen. Det var ett möte som varade i dagarna tre och förenade nytta med nöje på bästa sätt. Det var möten, fortbildning, branschinformation, fester och tävlingar ute på Skålltorp – en riktig höjdarhelg med andra ord för aktiva hovslagare.

På BYS hovslagarskola fick våra hovslagarstudenter tillfälle att träffa Grant i en egen clinic dit också våra praktikvärdar var bjudna. Det var en mycket intresserad skara som bligade och frågade om allt mellan himmel och jord. Walesaren Grant förklarade, arbetade och skrattade mycket och var som folk mest fast han är sexfaldig världsmästare 🙂 Eller kanske just därför? Han har vunnit VM i smide många gånger och är känd för sitt stora intresse och kunskap att koppla ihop skoningshantverket med hästens rörelser och anatomi.

Under hovslagarhelgen informerade också vår Gunilla af Kleen om utformningen av BYS hovslagarutbildning som nu blivit yrkeshögskola med 30 platser till hösten samt en ettårig hovslagarfortbildning  som är en ny kurs för yrkesverksamma hovslagare. Den är ett led i att kunna bli EFFA-godkänd (europeiska hovslagarföreningen) hovslagare.

I nästa vecka åker BYS hovslagarlärare och Gunilla till England för att förkovra sig och möta de EFFA-representanter som var på besök på BYS i höstas och gick igenom strukturen på vår utbildning, lokaler, examination mm. På BYS är vi stolta över att vår utbildningsplan tagits emot positivt av näringen, Jordbruksverket och EFFA med tanke på de ökade kunskapskrav som kommer att ställas på hovslagare liksom på annan djurvårdande personal.

Hovslagare fikar och minglar 🙂

Read Full Post »