Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Hästfakta’ Category

Fokus, energi och beröm var ledorden för dagen med unghästträning på agendan. Eller behrrumm som det så skönt lät när irländaren Eamon Hickey (som jag gått runt och kallat för Seamus Heaney tills jag kom på att han var ju poet och inte hästtränare) sade det. Eamon var inbjuden av Uddetorpsgymnasiet att visa sin unghästträningsmetod och som de mycket goda grannar de är bjöd de in BYS. Den chansen missade jag förstås inte. Jag tog med mig nya Wångenpraktikant Stina från Varola och Åsa var med förstås. Unghästträning är ju hennes stora intresse vid sidan av hovslageri.

Två ”gröna” treåriga hästar hade Eamon till sitt förfogande och vi fick följa hans arbete med att miljöträna och arbeta hästarna till uppsittning och några steg från hästryggen. De kom båda från lösdrift vilket inte ska underskattas som ”förskoleform” enligt mitt förmenande. Det är lätt att tänka – hästarna är inte tränade, de har bara gått i lösdrift. Men har de gått i en bra, gärna åldersblandad, flock så har de lärt sig massor om kroppsspråk, anpassning till omgivningen och förhoppningsvis också rört mycket på sig.

Eamon inledde basic: andning från magen, långa djupa andetag samt koncentration/fokus, både hästen och människan. Hästen får inte titta bort vid arbete. Eamons teknik att högt säga till sig själv (och till oss) vad han själv gjorde var väldigt pedagogiskt. ”Andas” hörde man då och då Eamon säga till sig själv och jag tror alla andra i manegen också fyllde magen med luft.

Tempot var högt i hanteringen. Först tyckte jag det var lite för snabbt och nästan burdust tills jag förstod att det var en del av metoden. Vänj hästen vid det nya utan att vara onödigt försiktig, inte smyga. Därmed inte sagt att man ska vara dumt oförsiktig och skapa problem. Det är något jag tar med mig hem till unghästträningen hemmavid. Dagen kändes extra inspirerande eftersom jag nyss har satt igång att rida två fyraåringar som reds in under vårt unghästkollo förra sommaren. Det är kul!

Eamon arbetade i två små arbetsområden, en mindre fyrkant, som en stor box ungefär, och en lite större (för longering). – Ingen kan säga att man inte kan göra detta arbete för att man inte har en round pen, allt man behöver är några hinderstöd och lite plastband, tryckte Eamon på. Enkelheten var genomgående, grimma och ett långt grimskaft (westernmodell), två spön som förlängda armen, ett vanligt och ett longerdito, en vojlock och sadel med stigbyglar, gjord och ett litet ”läderhandtag” vid framvalvet att hålla sig i omutifallatt! I longervolten låg en bom på marken och en ”vattenmatta” samt hjälm på huvudet. Eamon jobbar ensam med sina unghästar under inridning. – Det går bra, uppsuttet rider jag samma övningar som från marken, alltid runt runt först med ledande tygeltag om det behövs, innan jag rider på rakt spår och så småningom rider ut. Mitt jobb är att rida in hästen så att den ska fungera för hästägaren.

Det inledande arbetet var väldigt kroppsorienterat. Backa, stå stilla, fokus, ta tag i hästens svans (som hingstarna leker med varandra i hagen) och få hästen att slappna av, gå runt, flytta bakdel, flytta framdel, gå runt, flexa hals, böja bål, stanna rak. Insprängt korta pauser och beröm, det fanns en vädligt tydlig arbetsrytm. Hela tiden tränaren som styrde tempot i arbetet, tränaren som låg steget före hästen i initiativ. Jag stod bredvid min goda vän Jenny Yngvesson, lärare på Etologi- och djurskyddsprogrammet på SLU tillika forskare. – 30 sekunder sade hon plötsligt. Hon hade klockat Eamons jobb (en ren yrkesskada bland forskare). En halv minuts intensivt arbete, sedan paus, beröm, 30 sekunders nytt arbete, paus, beröm. Och så om igen. Mycket strukturerat.

Om fokus och koncentration var utgångsläget så var energi fortsättningen. Även när hästen sprang om, än lite spänt eller håglöst, så var Eamon noga med framåtbjudningen – tänk framåt, energi, äkta energi, ta i från bakdelen. Det tar jag också med mig som en påminnelse – ser många likheter med hur duktiga islandshästtränare arbetar.

– Jag har alltid ett uttalat mål med arbetet men jag kommer inte alltid dit vid just det tillfället. När man utbildar en häst måste man ibland backa för att senare kunna komma tillbaka och vidare till mål. Man vinner ingenting på att träna så att hästen till sist blir utbränd mentalt. Det sammanfattar för mig hur en tränare med stor hästkänsla agerar: hästens förståelse och svar på arbetet går före principen att alltid fullfölja arbetet oavsett vad.  Och beröm. Behhrruuum. 🙂

Vi fick följa jobbet fram till uppsittning (via vojlock- och sadelvänjning). Den ena hästen var riktigt känslig och jag var nog inte ensam att tro att det skulle gå att nå ända dit på denna clinic men det fungerade över förväntan. – Träna på uppsittning sade Eamon och visade att det gick fint även utan sadelgjord. En spänstig ryttare ska inte dra och hala sig upp i sadeln (oops). Stretcha 5 minuter varje kväll och 5 minuter hopprep var receptet! Väl uppe i sadeln ska man först ta stigbygeln på andra sidan innan man sätter sig mjukt ner i sadeln. Det är sådant man får lära sig på Island med, ”doing it the safe way” på en pigg och signalkänslig häst!

Eamon fick säkert många goda vänner i BYS-hovslagarna som var med denna dag. – Det är hästägarnas uppgift att träna sina hästar så de klarar av att hovslagaren lyfter och håller fast benen vid skoning. Så visade han sin egen variant på benterapi med att lägga longerpiskans långa band runt hästens ben tills de accepterade att de satt fast och inte fick panik utan slappnade av. Paus. Beröm.

Sammantaget en mycket inspirerande dag med en engagerad hästtränare och pedagog. Jag hade gärna sett ännu mer av det fortsatta ridträningsarbetet men det blir kanske tillfälle någon annan gång. Tack Uddetorp som bjöd in BYS!

Read Full Post »

Nu har arbetet startat med alla unghästar som är här på ”unghästkollo”, dvs 3- och 4-åringar som under en tremånadersperiod ska tränas från marken samt ridas in. Hur långt man kommer i ridningens utveckling beror på individen, ålder, mental och fysisk styrka osv. Hästarna som deltar är dels tre som gått i flock på gården sedan de var föl: Hallgrim, Kefla och min egen Dagný, dels är det Fraendi som rest hela vägen från Gotland, Óskadís från Nol och Skuggi från Vrigstad. Dessutom är ännu en häst på väg från Gotland, Sunna och så rider Åsa in sin egen Valdís med.

Så min över sommaren heltidsanställda Åsa Rott har mycket att stå i! Till sitt stöd har hon förstås mig men också två praktikanter. Malin Lundin (en fd BYS-student med egna islandshästar) vill bli C-tränare i framtiden och passar på att vara här och lära. Snart kommer också Nora Hägglöf hit, även hon från öyn i öster – förstår inte vad det kommer sig att Gotland och min gård hör ihop? 🙂 I sommar har jag bestämt mig för att vara matmorsa. I jobbet ingår riktig lunch varje dag. Dels för att det är bra att äta ordentligt när man arbetar hårt, dels för att det blir ett tillfälle att planera arbetet och prata om hur träningen fungerar med hästarna. För dagen blev det sill och färskpotatis och till efterrätt äppelpaj med valnötter. Kolla in min fina prickiga loppiskanna – ett fynd på Konstrundan i påsk på Falbygden.

Åsa är väldigt duktig på att publicera bilder på sin blogg om arbetets framskridande och jag vet att hästägarna är jätteglada över det.  Här är det Skuggi som börjar tränas i att svänga. Det tilhör också hennes arbetsuppgifter att föra dagbok varje dag över alla hästar och skriva samman ett brev när träningstiden är över med reflektioner över hur hästen svarat på arbetet och tankar om hur det fortsatta träningsarbetet ska se ut. Dessutom har vi bakat in en helgkurs i ”unghästkollopaketet” för att ägarna ska få hålla på lite mer med sina hästar under vårt överinseende innan hästarna åker hem (eller stannar kvar för höst- och vintervila).  Två dagar med arbete från marken, träna unghästmoment på en van häst, sitta upp och rida på sin egen unghäst, lasta den osv. Gott om tid för frågor finns och det blir inte samma press som när man direkt ska upp, rida och sedan ta hem hästen.  Att det är fler personer än Åsa och jag som hanterar hästar är inte fel heller. Det tillhör ju det framtida livet för en häst – få hästar ska bara vara med en person hela livet. Här är det Malin och Fraendi som övar.

Dagný ser fin ut i longering! Hon är vaken som sin mor Dagmar och man får skynda långsamt. Sadelkåpor som rör sig är t ex något helt nytt att förstå sig på som häst.

Men innan man kommit så långt som på bilderna ovan – halv uppsittning, följa tygeln, svänga, longera, promnerera ute med gammal häst i sällskap, så måste den viktigaste grunden fungera. Gå fram och stanna på signal. Det låter superenkelt men det är verkligen nyckeln till all framgång och vidare arbete med hästen. Att få kontakt, fånga hästens koncentration och arbetsvilja och få den att vilja lyssna till dina signaler. Både röstsignal och kroppssignal – för hästen läser din kropp lika mycket (eller mer) än dina smackningar och  ditt whohooande. Hallgrim var inte mycket ledd och hävdade sin roll som äldst och störst i hingstflocken när vi först började leda honom. Här använder jag staketet i ett led att hjälpa till att öva in att stanna på signal.

Kefla tränar på att ha bett i munnen och ogillar inte alls raka eggbett.

I inlärningsfasen med att följa tygeln så har Åsa på en repgrimma och träns, tygeln fästs i repgrimman för att inte påverka munnen i någon hög grad än. Snart ska veterinär besiktiga deras tänder men oavsett om det ser bra ut just för dagen så ska man komma ihåg att inridning sker precis under mjölktandfällningstid (2.5-4.5 år) så man ska givetvis beakta om hästen plötsligt reagerar annorlunda med att kontrollera tandstatus. Såhär ser det ut på en liten film när Óskadís för första gången ska följa tygeln.

Fortsättning följer och gå ofta in och titta på Åsas blogg om ni vill följa jobbet närmare.

Read Full Post »

Häromdagen åkte Åsa och jag över till Tidaholm och red lektion för Per Larsson, av många ansedd som Sveriges bästa westerntränare. Jag fick träna Ugla att länga överlinjen genom ridning i skritt och trav på böjt spår, olika skolor och ställning. Hon ilar alltför gärna iväg och steget förkortas. När jag red för Ia Lindholm kom vi jättelångt men nu har det varit uppehåll länge pga skada och det är alltid bra att ha ett vakande öga över sig. Och det bara att konstatera – det är same same, ridningens kärna är gemensam oavsett gren! Härligt att rida för en person med så stor hästtränarerfarenhet, bra hästöga och lugna metoder. Läs mer, särskilt under träningsfilosofi, på Pers blogg http://classiclranch.blogspot.com/. Per brukar undervisa våra studenter på BYS säker hästhantering, lastning av häst samt ge en grundläggande clinic i vad westernridning är. 

Read Full Post »

Ideellt arbete, både väldigt roligt och slitsamt och uppenbart svårt att hålla sig undan! Är det inte Svenska Islandshästförbundet/Islandshästföretagarna eller Skara Bio Kontrast så är det mitt senaste engagemang,  Hästföretagarna. Nu är den första ordinarie styrelsen för vår nationella branschorganisation vald och jag är en av de som får vara med på tåget från start, en riktig ära. En hel del är redan gjort eftersom jag varit med från den 4 december 2010 då en interimsstyrelse valdes. Till exempel finns det en hemsida och en mycket aktiv hästföretagargrupp på Facebook.

Styrelsen består av följande personer:

Ordförande Aja Blomberg-Andersson, Falkenberg
Vice ordförande Annelie Andersson, Stockholm
Sekreterare Åse Ericson, Falköping
Kassör Peter Wirtberg, Götene
Margareta Bendroth (pressansvarig), Ulricehamn
Lennart Enberg, Kalix
Olle Forsell, Ydre

Fr vä: Annelie, Olle, Margareta, Aja, stämmans ordförande Christer Goude, jag själv samt Peter. Saknas på bild gör Lennart Enberg.

Revisorer:
Kjell Palmstedt och Nina Fox Stark
Revisorssuppleanter:
Hans Ericson och Ulla-Britt Höfling

Valberedning:
Agneta Åkerberg, Falkenberg
Pepijn Ott, Laholm
Eva Bergström, Stockholm
Annelie Werelius, Gällstad

Read Full Post »

Årets första ”inskolning” i hingstflocken är avklarad. Två hingstar, födda i början av juni med en veckas mellanrum, flyttade in i ”bachelorgänget” idag. De mottogs mycket väl. Det är en god erfarenhet jag har, att släppa in två småttingar samtidigt istället för ensam. Dels hittar de där två varandra ofta väldigt fort och blir vänner, sedan får de inte hela gruppens uppmärksamhet på sig, de delas upp och de äldre springer lite fram och tillbaka för att upprätta ordning. Då får de det lite lugnare vid den första intensiva kontakten med en ny flock. I täten Fabian från Ullstorp (Flipi från Österåker/Dagmar frá Sandgerdi), i hasorna Thór från Humblebotten (Vefur frá Eikarbekka/Sólauga från Rolsta).

Foto: Margareta Schlyter

Read Full Post »

I sommar kommer vi, Åsa Rott och jag, ordna unghästkollo igen! Unghästkollo – vad är det? Det är helt enkelt en inridningssommar för den unga hästen med kortare vilor insprängda om hästen behöver det för att smälta intrycken samt med en helgkurs för hästägaren eller familjen som avslutning. 

Hästarna är ”på unghästkollo” från juni-augusti. De tränas 5 gånger per vecka. Om hästarna mår bra av en minivila mitt i perioden så hinns det med. I priset ingår också, förutom träning och inackordering, en avslutande helgkurs med enkelt boende och mat (20-21 aug). På kursen övar du unghästmomenten både på ”gamla” hästar och på din egen unghäst. Målet är att du ska känna dig säkrare på fortsättningsarbetet med unghästen på egen hand hemmavid. Kursen är frivillig.  

Detta lär sig din unghäst under sommaren:

  • Bli ledd självständigt in och ut från hage och stall
  • Vara uppbunden, lyfta hovar, bli ryktad, flytta sig för handen, stå i box
  • Arbete från marken, stå stilla, skritta och trava vid sidan, förstå röstsignaler
  • Longering, ev tömkörning beroende på ålder
  • Tillvänjning sadel och träns
  • Stå stilla vid uppsittning
  • Framåtdrivande, förhållande, vändande (svänga) och sidförande hjälper
  • Ridning utomhus, hitta balans och takt i gångarterna och stärka viljan
  • Ridning på bana – stanna, sidföra, svänga, rida på böjt spår om möjligt
  • Beroende på individuella förutsättningar och hästens ålder tränas tölt
  • Lastträning – gå på transport och åka små svängar

I första handges plats åt stamkunderna som redan har unghästar på gården men det finns plats för fler. Kostnaden är 5000 kr/månad inkl helgkurs, inackordering och moms (dvs 15 000 kr totalt). Skoning och ev veterinärvård ingår inte. Boka till Åse på ase@aseericson.se eller 0500-45 51 11, 070-324 11 11. Både Åse och Åsa är C-tränare för islandshäst samt B-instruktörer.

Förra året reds en fyraåring och tre treåringar i. Vi kände treåringarna väl eftersom de fötts upp här på gården. De var välutvecklade och mogna för sin ålder. Efter inridningsperioden följde flock och vila igen. Såhär ser den numera fyraåriga Álma ut när Åsa tränar tölt i padocken i januari 2011. Träningen har återupptagits inför att Álma, som bott på gården sedan hon var föl, ska hem till sina stolta ägare familjen Rehn i Partille.

Fler fina bilder från unghästträningen och kurshelgen ser du på Åsas sida samt på bloggen från ”examen” förra sommaren.

Read Full Post »

I förra veckan blev jag uppringd av en journalist på Falköpings Tidning – de ville komma och intervjua mig angående de nya djurskyddsreglerna som gäller för häst fr o m 1 augusti och vilket eventuellt besvär det ställer till för mig. Inga fick jag svara – väldigt självklara och grundläggande regler som är grunden i min och så många andra hästmänniskors hästhållning. Så jag tackade nej till besök för här var det svårt att få till en tidningsanpassad ”konflikt” :-).

Jag har svårt att tänka mig vilka som kan ha svårt att leva upp till dessa regler. Det kan vara några stadsnära ridskolor/stallar utan tillgång till mark (väldigt få till antalet) och enstaka djurägare med åsikten att deras hästar skulle bli skadade av att umgås med andra hästar eller om de rör sig på större ytor än en box utomhus. 

Från och med den 1 augusti 2010 gäller följande nya regler för hästhållning:

  • Stallinredning ska tåla hästsparkar och boxväggar, boxdörrar och skiljeväggar mellan spiltor ska vara utformade så att hästarnas sociala behov tillgodoses.
  • Hästar ska dagligen få möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.
  • Hästar får inte stå uppstallade i spilta mer än 16 timmar per dygn.

De springande punkterna i ändringarna som jag ser det är:

Hästen ska ha sällskap
– Hästar är sociala djur som lever i flockar i vilt tillstånd. Isolering av tamhästar kan ge upphov till bland annat stereotypier, apati och andra tecken på ökad stress, säger Jordbruksverkets Sara Gabrielsson på enheten för häst, fjäderfä och vilt. Att inte tillgodose hästens behov av social kontakt anser Jordbruksverket inte är förenligt med god djurhållning.

Hästars behov av att röra sig fritt ska tillgodoses
Hästar är djur som naturligt ägnar en stor del av dygnet åt att röra sig. Vetenskapliga studier har visat att behovet av att röra sig fritt både är kopplat till beteende och till fysiska behov. Hästar som hålls inne får fysiska besvär. Det finns också ett samband mellan hagvistelse och bentäthet, där hästar som fått vistas i hage en stor del av dygnet fått högre bentäthet än hästar som bara stått i box och ridits, säger Sara Gabrielsson.

Läs mer om de nya reglerna på Jordbruksverkets hemsida.

Nyligen besvarade jag en enkät som Agneta Sandberg, en studerande vid SLU, skickade ut till hästuppfödare i Västra Götaland angående beteendestörningar hos häst. Här kan ni läsa examensarbetet. Det var intressant att läsa att islandshästuppfödarna är de som är mest likformiga i sitt sätt att föda upp hästar av alla uppfödargrupper som tillfrågats. Närmare 90 % av islandsfölen föds upp i lösdrift eller i gruppbox. Den genomsnittliga åldern för fölens avvänjning för alla rasgrupper var 7,6 månader. 87 % av alla hästar, oavsett ras, hade direkt social kontakt med andra hästar vilket gladde författaren. Hur många individer som hade beteendestörningar hade hon dock ej helt fått fram utan bara en uppskattning av hur många uppfödare som sett olika slags stereotypier. Hagvandring och läppklapper låg i topp med 9 % vardera medan så många som 40 % sett träätning. Men här resonerade många uppfödare att man var osäker på om träätningen verkligen var ett uttryck för stress och stereotypi, snarare ett uttryck för ett naturligt behov. Flera av trätuggarhästarna hade fri tillgång på grovfoder.  Att lägga ut sly och grenar, förutom tillräcklig mängd stråfoder, är ett sätt att låta hästarna få utlopp för sitt behov, anser författaren och flera av uppfödarna.

Read Full Post »

I förra veckan ringde Viveca Båverud, chef för bakteriologiska avdelningen på Statens Veterinärmedicinska Anstalt, och berättade: det var inte kvarka vi hade i höstas… Forskning under vintern som utförts av Susanne Lindahl här på gården har efter utfallet på hästarna här lett till att SVA inför nya provtagningsrutiner vad gäller en viss typ av kvarkapositiva svar (sk atypiska prov).  

Minnesgoda läsare kommer ihåg att i höstas i fjol så provtogs två ungston hos mig varav den ena hade zoo epidemicus och den andra kvarka (streptokock equi). Ve och fasa – kvarka vill ingen ha in på sin gård (läs här). Det är en mycket allvarlig sjukdom, inte helt ovanligt att hästar dör av den och det är envisa bakterier som går in i trä och jord och inte ger med sig i första taget. Kvarka blir lätt en ”peststämpel i pannan” för gårdens räkning. Zoo ep är också en streptokockbakterie, besläktad med kvarkan, men inte lika allvarlig och inte anmälningspliktig. Hästarna blir inte heller lika sjuka av zoo ep. Det var inget roligt besked att få men bara att bita i det sura äpplet och isolera gården, meddela alla ridande i Emmas ridskola och övriga vilka smittskyddsregler som gällde, boka av hästar som var på väg in till gården, mina stallgäster fick boka av ridkurser de var anmälda på, tempa de 17 hästarna i den smittade flocken varje dag och behandla den enda häst som var riktigt sjuk, en fölunge.

Min distriktsveterinär Sanna Hedén som var ute första gången ringde  och undrade om jag ville vara med i en studie om provtagningsmetoder för kvarka som en kollega till henne, Susanne Lindahl på SVA, arbetade med. Kan man medverka till ökad kunskap är det självklart tycker jag. Tio dagar efter att de första proven tagits var Susanne med vapendragare på plats från Uppsala och tog prov på alla möjliga vis i näsa och svalg samt blodprov på flocken.

Analysen visade zoo epidemicus (även på kvarkahästen). Hmm – sade Susanne och lade pannan i djupa veck. Hästarna kryade på sig snabbt, det snorades och hostades en del men förutom den sjuka fölungen var vi väldigt förskonade från feber, bölder och annat. men vi fortsatte arbeta som om det vore kvarka med klädbyten, inga träningshästar in till Emma, sanering av stallet osv.

Susanne hörde av sig igen och nu ville hon ta blodprov på alla och skicka till ett särskilt labb i England där man kunde analysera huruvida hästarna hade antikroppar i blodet mot kvarka. Min vän som har häst på gården och som är veterinär, Thomas Manske, ställde upp och tog blodprov i två omgångar och ny väntan. Beskedet kom, inga antikroppar, dvs de hade helt enkelt inte varit i kontakt med sjukdomen. Efter detta har Susanne varit nere i två omgångar och tagit fler prover på flocken. De här stona är nog Skaraborgs mest genomtestade! Hästarna har varit väldigt tålmodiga – på bilden nedan är det Undrun som genomgår ett svalgprov. Materialet från den här flocken kommer att bli en publicerad artikel i Susannes doktorsarbete – det känns bra att kunna ha bidragit och tack till alla hästägare som låtit Susanne få arbeta med hästarna.  

Så en dag här i juni ringde SVA upp och hade testkört kvarkahästens prov från i höstas med en annan diagnostik, PCR-diagnostik. Nu har de istället tittat på provet ur DNA-nivå och kunde se att det var inte en kvarkabakterie i alla fall utan zoo epidemicus. Den här hästens kvarkapositiva svar var ett sk atypiskt svar, dvs det uppförde sig inte riktigt som en ”klassisk kvarka”. Forskningsresultaten har därför gjort att SVA nu ändrar sina arbetsrutiner och kommer att använda PCR-undersökning på alla atypiska prov i fortsättningen. Detta trista leder därför förhoppningsvis till något gott för alla, även om det varit mycket merarbete och kostsamt under vintern. Men mest av allt är jag glad att gården sluppit ha haft kvarka. Jag ska också kontrollera med Jordbruksverket så att det som är en anmälningsplikt in till dem också korrigeras i deras rullor nu – att det inte var kvarka.

Susanne gillar när hon får en riktigt bra snorbobba i sitt provmaterial!

Foto: Åsa Rott

Read Full Post »

Det är krig på gården. Alla på två ben versus skräpporna… Krigsredskap: grep och spade, röjsåg, klippaggregat och händerna… Skräppa = ett eländigt ogräs som snabbt etablerar sig och tränger undan annan växtlighet i en hage med sina ymniga gröna blad. Det fröar av sig i massor och fröna sprids med vinden… Krusskräppan är den vanligaste sorten, läs här i Naturhistoriska Riksmuséets virtuella flora. Om det är just krusskräppan som finns här eller gårdsskräppan eller hästskräppan ger jag blanka den i. Vill bara ha bort det. Fröna lär ska kunna ligga i jorden i decennier och vara livskraftiga när rätta omständigheten dyker upp.

Såhär mycket har skräppan tagit över i en ridhästhage. Det gröna havet ni ser är bara ogräs. Nu ska hästarna inte gå och äta sig tjocka på gräs i den här hagen heller men ändå – man vill inte att det ska se ut på det här viset. I denna hage är det så mycket skräppor så det går inte att försöka utrota dem meddelst grävning. Här får röjsågen jobba – man kan matta ut dem med några års arbete säger min vän Carina uppmuntrande. I några beteshagar attackerar vi plantorna med spade och grep. Upp med rötterna och sedan kör vi hela konkarongen till tippen i Falköping. vill inte ens bränna det här  :-).

Ung skräppa som försöker sätta bo vid bindbommen. En halv minut senare var den död…

Det var min redovisningskonsult Neta som fick mig att förstå vikten av att ta tag i detta innan det var för sent. Hon gick till och med loss i en hage, det kallar jag en riktig redovisningskonsult, jordbruksutbildad gubevars! Så nu ett varningens ord till alla er som ännu inte fått skräppor på gården eller bara har dem i små mängder. Vänta inte! Upp med dem direkt. Och om ni inte hinner innan rötterna satt sig för året så kapa dem innan de satt sin fröställning och är friskt gröna. Gör det innan det blir brunaktiga torra frön på lång stång (som barn förr låtsaskokade kaffe med – innan dataspelen kom). I detta arbete från SLU kan man läsa mer om ogräs, om skräppor från sid 57.

Read Full Post »

Varje dag du tar hand om dina djur så vet du innerst inne att du har ett ansvar för liv och död.  Slutet kan komma fort och abrupt men det kan också komma långsamt smygandes med smärtor av olika grad. Du står alltid där med det slutgiltiga ansvaret att säga, nej, nu är det nog.

Det var en alldeles underbar vårdag idag när det var dags att ta farväl av Una. Una fick fång för 1,5 år sedan, då var hon 16 år. Fång är en komplicerad sjukdom. Una har levt på samma grovfoder, i samma hagar på samma naturbeten i 11 år, inte ens fet utan alltid i normalhull. En dag slog det ändå till, ofta hormonrelaterat på äldre hästar.  Una har under perioder varit ”frisk” eller symptomfri i alla fall men också fått flera återfall med smärta, medicinering och vila som följd.  Senast i december var hon så pigg att hon sattes igång i ridning. Som den lilla kanonkula hon var kunde hon inte skritta utan småtöltade med Mikaela på ryggen 🙂 Men så kom det ett nytt skov med fång när kylan kom och denna gång var det segdraget. Trots smärtlindring rörde hon sig stappligt, hon blev gammal i ett slag. Vissa dagar höll hon inte ens rangen över sina döttrar vid maten och det säger ganska mycket för oss som känner Una 🙂 För tredje gången åkte jag och röntgade hovarna och fick ingen hoppfull prognos. Och nånstans hade jag redan bestämt att det fick vara bra nu. En häst ska inte gå och ha ont utan slut. En häst ska kunna äta gräs och grovfoder, gå och röra sig lätt och ha ett socialt liv med hästvänner i en flock – det är ett värdigt hästliv.

Men Una har varit min vän i 18 år, det här var hennes gård och jag ville begrava henne hemma. Det fick en del konsekvenser:

1. ansöka om tillstånd hos Länsstyrelsen för nedgrävning av hästdjur.

2. kommunens (miljö och hälsa) tillstånd och besiktning av platsen för nedgrävning. Tack Länsstyrelsens veterinär och miljöinspektören från Skövde som var snabba och hjälpsamma.

3. veterinärens intygande att hästen kan och bör tas bort, intyg som även ägaren ska skriva och skicka till försäkringsbolaget.

4. försäkringsbolagets tillåtelse (jag kontaktade mitt ombud och faxade upp livintyget till Agria). När allt var klart skickades orginal ihop med intyg med post.

5. Boka lantbrukstjänst som skötte själva avlivningen. Den kan göras med olika metoder men bultpistol är både snabbt och effektivt även om det kan låta barbariskt och att ”somna in med avlivningsmedel”  låter bättre. Men det sistnämnda tar längre tid med mer stickande i hästen. Jag höll i Una (har aldrig varit med vid något sådant innan så jag var rätt spänd), hon åt lite godis i en hink och så var hon borta. Hon sjönk bara rakt ner i gräset på buken och ögonens uttryck var puts väck direkt. Det är ögonblicklig hjärndöd som inträder från en sekund till en annan. Sedan pumpas blodet ur kroppen någon minut av hjärtats slag men Una låg helt still och jag kunde klappa henne. Förlåt att jag är så rak på sak men jag tror det är bra att känna till detta som djurägare. Ingvar från Lantbrukstjänst var väldigt lugn och allt kändes mycket värdigt.

6. min goda granne Lennart grävde ut en bra plats dagen innan och hjälpte mig efteråt med grävningen. Platsen ska vara minst 100 m från gårdens vattentäkt och minst 30 m från öppna vattendrag, hålet ska vara 1.5 m djupt när hästkroppen är på plats, dvs 1,80-2 m djupt.  

7. Unas hästpass och meddelande/intyg om dödsorsaken ska tillbaka till SIFs kansli.

Det finns för övrigt en skrift man kan beställa som djurägare eller skriva ut från nätet. Nu hade jag gott om tid denna gången att förbereda men ibland är det akut och då är det viktigt att veta vart man ska vända sig och helst ha telefonnummer nära till hands.

Una hade ett stråk av Ferdinand i sig. Hon stod gärna själv intill ett träd!

Una och Emma var ett fint ekipage, Emma lånade Una i ridskolan en del.

Mer om Una kommer snart – jag ska försöka lära mig hur man scannar in gamla foton först bara 🙂

Read Full Post »

Older Posts »