Kanske minns ni att jag i somras skrev om en dramatisk olycka när en unghingst skadade sig illa på staketet? Läget var mycket allvarligt men Dökkvi räddades till livet av distriktsveterinären och prognosen på hans senskada var sådan att det var 80-90 % chans att han kan blir ridbar fritidshäst. Så ägarna bestämde sig för att ta den chansen. Läs om vad som hände i somras här med varning för otäcka bilder. Så här illa kan det gå, trots rejäla staket med väl fungerande el. Chansa inte med staket.
Här är ägaren Karin Anderssons historia:
Olyckan hände 19 juli, båda sträcksenorna på vänster bak var av och han hade ett djupt jack ända in till hasleden på framsidan av benet. Han stod 2½ vecka på hästsjukhuset i Skara. Under den tiden var Dökkvi ganska dålig. De första dagarna gick bra, men sedan fick han feber och var riktigt risig i några dagar. Han fick infektion i halsvenen där han hade en kateter för smärtstillande och penicillin, och han fick ett skavsår på kotan av plastskenan han hade för att hålla kotleden rak. De tog bort katetern och då gick febern ner och så bytte de till oralt smärtstillande, penicillinsprutor och RJ-förband (pappersförband). Efter 2½ vecka tyckte jag att kostnaderna sprungit iväg så pass (60 000 av 100 000 i veterinärvård) att jag ville ta hem honom för att inte nolla hans konto som skall räcka till i april nästa år. 
När vi tog hem honom såg såret ut såhär (16 aug). Första förbandsbytet hemma var något chockartat även om vi sett såret på Skara. Han ville inte stå på benet, hade rejält ont och såret vätskade mycket så att det luktade illa. Men själva såret såg fint ut i allafall…
De första veckorna låg han mycket, och han ville inte gärna stå på benet. Vi tog ut honom för lite skrittmotion för blodcirkulationens skull och lite bete för magens skull varje dag. När han kom hem var han rätt tunn, han hade förlorat många kilo under feberperioden och dessutom fick han ju göra ett snabbt foderbyte från bete/gräs till hö. Det i kombination med den totala avsaknaden av kontakt med andra hästar i Skara gjorde att aptiten påverkades negativt. När han kom hem och fick en boxgranne som han kunde prata över väggen med så blev han väldigt mycket gladare och började äta ordentligt igen. Vi har också gett honom ProViva (nypon) för magen hela tiden. Jag kan inte säga om det haft någon effekt, men han älskar det och vi har även använt det för att ge tråkig medicin i och det har funkat bra.
Vi bytte förbandet varannan dag ända fram tills oktober. Förbandet har undan för undan blivit torrare och luktat mindre i takt med att såret läkt. Vi har haft ute veterinär tre gånger för att ta bort svallkött, och för varje gång så har läkningen gjort stora språng framåt. Idag är det nästan helt och hållet läkt. Denna bild är från 30 september.
Samtidigt ändrade han plötsligt attityd från att ha varit lite försiktig och mesig till att visa att han faktiskt är hingst och snart 1,5 år! Han började hoppa och skutta och bära sig åt i största allmänhet. Vi har hela tiden haft kontakt med veterinärerna i Skara så jag ringde och frågade om han får göra så. Deras rekommendation var att ta ut vår egen veterinär, ta av bandaget och visa upp hur han rör sig. Så det gjorde vi, och veterinären tyckte att han såg helt OK ut så nu har vi skippat RJ-bandaget och täcker bara sårområdet. Vi ökade på promenaderna till 20 minuter runt området med lite uppför och nedför, och han tyckte det är jättekul! Därefter blev det en liten sjukhage åt honom så han kan få komma ut ”själv” några timmar om dagen. Han har andra hästar intill sig men inte i samma hage. Som individ är Dökkvi otroligt stark och trygg i sig själv. Han har haft sällskap av annan häst 24 timmar om dygnet, förutom några gånger. Men han har klarat även det utan problem. Han är så snäll och enkel att hantera att man ibland glömmer att han inte är så gammal och dessutom hingst. Jag tror att hans starka psyke har bidragit till att det här har gått så bra. Han har klarat att stå på box många långa tråkiga timmar utan att bli deppig eller skaffa sig ovanor.
Nu i november har Dökkvi fått vara ute i paddocken och sprungit lite. Han är lite stel, men har visat alla gångarter inklusive bocksprång! Tanken är att han ska vara i rasthagen dagligen och däremellan får han ta några rundor i paddocken när den är ledig. Det märks att han har vuxit mycket, det verkar som att han inte riktigt har koll på hur stor han är. Han behöver röra på sig och få koll på hur kroppen funkar igen. I stort sett är alla sår läkta utom det sista på framsidan av benet, det som också var störst och djupast. Han fick ju lymfangit med, just när vi trodde att det mesta var över, men nu ser jag att det börjar dra ihop sig och sårkanterna kommer närmare varandra igen. Benet känns fortfarande lite svullet och svampigt. Det kanske dels beror på lymfangiten, men kanske också att han har lite sämre cirkulation i det benet. Men han stöttar och går och såhär ser han ut i en liten film från en lerig dag i november, nästan exakt 4 månader efter att han hade skurit av sig båda sträcksenorna. Sammanfattningsvis – hopp om livet hälsar Karin.
Några tips om du som hästägare drabbas av samma sak (Karin fick kontakt via min blogg med en annan hästägare som råkat ut för samma sak):
- Sjukvårdsmaterial och förbandsmaterial kan vara svårt att få tag i. Apoteket har en del, men min främsta leverantör har varit Hästoteket på Åby/Göteborg. De har dock inte samma sortiment och urval som Skara, så vissa produkter har jag fått skickade från Skara eller fått levererade direkt från leverantören. Förbandsmaterial är den största utgiftsposten, men jag tror att man måste lägga de pengarna. Ingen idé att lägga ner en massa arbete om såret inte får rätta förutsättningarna att läka.
- Vi har alltid varit två vid förbandsbyte för att stötta varandra, ha många händer och inte minst diskutera läkprocessen. Försök att hitta någon som är duktig på att lägga bandage om du inte är det själv. Min sjukvårdskompis är mycket bra på det och hennes hårda bandage har säkert också varit viktiga för att detta gått så bra som det gjort.
- Fotografera ofta så att du ser att det faktiskt händer något…
- Tvätta såret noggrannt. Glöm inte området runt såret, och ner i karleden. Torka noggrant med torr kompress där det är päls. Jag köpte ”lyxvatten” i halvlitersflaskor på Apoteket à 25 kr flaskan (steril koksaltlösning). Det är bra att ha hyfsat stora flaskor iallafall i början, för man ska inte snåla med vattnet. Men inte för stora, för det kan vara dumt att spara öppnade flaskor. Tvättkompresser är hyfsat billigt på Apoteket, men finns även på Hööks.
- Vi gav Dökkvi Sedalin ca en halv timme varje förbandsbyte de första veckorna. Men sedan gick det lika bra utan för han tyckte bara att det var skönt när vi höll på med honom.
- Tag gärna god tid på dig att lufta och torka såret innan du lägger om det igen. Klipp bort hår så gått det går för att få det att torka lättare och slippa ha hår som hänger ner över såret när det läker.
- Ta ut en veterinär du litar på och som har erfarenhet av stora sårskador så du får hjälp med att ta bort svallkött.
- Pyssla mycket med hästen när du kan. Vi har ägnat iallfall 2 timmar varje dag åt att gå, beta, borsta, prata, klia osv.
- Se till att han/hon alltid har hästsällskap.
- Tempa varje dag (gärna morgon och kväll) så du vet vad normaltempen är.
- Se till att du kan få avlastning någon gång emellanåt. En sådan här historia tär mer på en än vad man kan tro!
Representanter för tre av sex organisationer skriver på ”a letter of intent” om samarbete inom europeisk hästsektor: Mats Denninger (Hästnäringens Nationella Stiftelse), Cathy Mcglynn (EFTBA) och Harald Müller (FEI). Detta fördrag är rimligen något även för FEIF att stå bakom?
BYS: på BYS har det varit full rulle i höst. Kursen affärsplan är avslutad med tvåorna som nu gnuggar sina geniknölar och arbetar med sitt examensarbete, en fiktiv eller verklig affärsplan. Ska bli spännande att få läsa vad de kommit fram till. Bilden är från Kinnekulle där Rebecca Östh från Horsevision demonstrerar lastträning åt alla håll vid ett studiebesök. 
Islandshästföretagarseminarium: dax igen – för ett nytt stort företagarseminarium på Strömsholm. Tema som förra året – fokus på att vi ska lära oss mer om människor, hästar och företaget. Tre delar man aldrig kan bortse från om man ska kunna leva på sitt hästföretag. Lennart Lindén/Morgan Alling talade-spelade om besvärliga människor, Pether 
Markne visade sin tränarroll och med Nåcke Nauclér räknade vi bidragskalkyler i grupp över olika inriktningar i företagen. Text kommer separat men om du inte kan hålla dig så surfa över till 
Till sist – min hobby: Filmfestival i Skara den 12-18 november! Jag har hittills sett två bra svenska filmer, Drottningen och jag samt Flickan. Vi är en trojka som håller i trådarna för festivalens filmcafé. Förstås hjälper en massa funktionärer till som bakar gott och säljer till sugna besökare. Cirka 100 besökare per film brukar det vara i snitt.
Åse Ericsons Islandshästar 