Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Svenska Islandshästförbundet’

Jag har inga fritidsbekymmer de närmaste två åren anar jag! Omvald till sekreterare i branschorganisationen Hästföretagarna på två år. Min ”karriär” som sekreterare just inledde jag 1979 som uttråkad 14-åring som mer eller mindre skötte Margret Löfgrens ssekreterarysslor i islandshästklubben Gauti (Margret tyckte egentligen det jobbet var pest och gör nog än :-)). På den vägen var det! Det mesta jag kan och mitt största nätverk har jag byggt upp genom arbete i SIF, Svenska Islandshästförbundet. Grunden till mitt företag idag faktiskt. Så ideellt arbete ska inte förringas!

Från vänster: Olle Forsell (hästturismföretagare Östergötland, Nina Fox Stark (konsult och tränare/beridare Östergötland), jag själv (Skaraborg), Anders Lagergréen (ridskoleentreprenör Stockholm), Aja Blomberg-Andersson (seminstation, uppfödare Halland) samt Annelie Andersson (ångtvättrengöring i stallar, ryttaryoga mm Stockholm). Saknas gör Lennart Enberg från supernorrland som skötte om premieringarna hemmavid vid detta tillfälle!

årsstämma 2012 041

 

 

Annonser

Read Full Post »

Islandshästförbundet gjorde en utökad satsning i år på Nordens största hästmässa, Euro Horse. En stor och uppskattad monter visade upp islandshästen och kulturen runt den. På bilden Carin Hasselfors, Agneta Åkerberg och Margaretha Svahn som hjälpte människor tillrätta när jag släntrade förbi (i jakt på isländskt godis…).

Montern var originellt och vackert uppbyggd av Tanja Zabel med medhjälpare. Johan Häggberg med hjälp av Robin (?)visade hur grundläggande träningsarbete med islandshäst går till. Tre hästar i olika åldrar och utbildningsgrad (fast samma färg) hade han med sig. Alltid lika intressant och givande att höra en pedagog med såväl kompetens som humor berätta om träning på ett sätt som ska förstås av många och samtidigt tackla omständigheterna att träna hästar i en pyttepadock med så många störande element runt att hästarna antagligen sov en vecka efteråt! Isländsk körsång genljöd mässan då och då och hur mycket isländskt chokladlakritsgodis som gick åt vet jag inte men jag är i alla fall skyldig till en del av konsumtionen… I´m a Djúpurfan. Fast Nóakúlur (vet inte om de finns längre) är ännu godare!

Det fanns en stor TV med islandshästfilm som rullade med människor som passade på att sitta ner och vila benen en stund. Gott om plats att prata med varandra, TREC presenterade sig särskilt, en hörna där barn fick full frihet att uttrycka sin konstnärliga ådra och keramikhästar av Jón Leifsson prydde ”vulkanlandskapet”. Inte utan att jag som var med och ordnade Arts´n Culture på VM 2005 kände mig extra hemma!

Islandshästföretagarna hade tagit fram visitkort till mässan med adressen till hemsidan så att kontakt kan tas från kund oavsett varifrån landet besökaren kom.

Read Full Post »

Eyjolfurclinic 003Att kunskap bäst lärs in genom intresse och glädje – det såg vi under den utsålda megaclinicen på Strömsholm. Eyjólfur Ísólfsson höll fjäderlätt i marionettrådarna och in och ut dansade ryttare på den ena mjukare hästen efter den andra. Eyjólfur berättade om ”den svåra konsten att göra ingenting vid rätt tidpunkt”, den ultimata belöningen för att tala om för en häst att nu är det perfekt.

Eyjolfurclinic 019Runt 700 åskådare fick se ett spektrum av träning, från lek på marken för både ryttare och häst till VM-prestationer i tölt och pass. Eyjólfur betonade vikten av att rida en glad häst som har ett eget ansvar – inte en robot. – En häst blir nöjd när den förstår, det är viktigt att träna en sak i taget när man lär in ett nytt moment. Visar hästen stress så är det inte för att hästen är dum, den förstår helt enkelt, det är vi som inte lär ut tillräckligt tydligt och logiskt till hästen, sade Eyjólfur och fortsatte – vid inlärning hos hästen gör vi ryttare ofta två stora grundfel: 1 vi vill att allt ska vara perfekt – igår. 2 vi använder händerna som vårt första redskap.

Eyjolfurclinic 017Jag ska skriva om clinicen i tidningen Islandshästen så det blir inte så mycket mer skrivet här och nu. Men ett sista citat säger mycket om hur Eyjólfur tänker ” om man inte är nöjd med resultatet man får av hur man brukar träna hästen, får man börja träna på ett annat vis”!

Jag tyckte Eyjólfur och hans Ida såg både stolta och glada ut efter dagens insats. Fin keramikhäst fick alla deltagare i present, Helen Svensson, Skomakarns har gjort dem. Jag föll för dem på SM och har en vacker gulbrun häst redan i vardagsrummet 🙂

 Eyjolfurclinic 035Tack SIF´s utbildningssektion som ordnade denna dag, arbetsgruppen som jobbat sedan i vintras är Therese Eriksson, Kerstin Åkerstedt samt Ia och Denni. Ullis och Carina är ett par andra slitvargar som hjälpte till att röja i vanlig ordning. Tack alla ryttare som rest långt och lagt tre dagars arbete på Strömsholm med sina hästar. Tack Eyjólfur, Johan Häggberg, Tóti Eymundarsson och Gummi Einarsson som delade med sig extra av sin kunskap i ord. Sist ett stort grattis till Jenny Mandal och Hreggi Eyvindsson som mycket välförtjänt fick ett extra pris för sina insatser att göra Sverige till den islandshästnation vi är idag. Bra avelshästar, god kunskap, ändlös energi att hjälpa intresserade tillrätta och många års ideellt arbete i SIF.

Eyjolfurclinic 006

Read Full Post »

”SIF:s historia är en berättelse om människors kärlek och passion till den isländska hästen. Utvecklingen inom förbundet och framväxten av lokalklubbar är ett resultat av många människors idealitet och engagemang.”

 

Så lyder SIF´s devis för utdelning av förtjänsttecken som inleddes år 2000 när SIF firade sitt 25-årsjubileum. Det ges till personer som gjort stora insatser under lång tid för islandshästen i Sverige på lokalt plan, på riksplan eller bådadera. Sedan starten har 70 personer tilldelats förtjänsttecken varav 6 har varit guld, 19 silver och övriga utdelade är brons.

 

Silvertecken år 2009 tilldelades Karin Westerlund, Marjolein van Leusen samt Sonja Elg för att de var och en ägnat mer än 10 års arbete för islandshästen och SIF. De har huvudsakligen ägnat sig åt SIFs ekonomi såsom kassör, redaktör för tidningen Islandshästen samt omfattande sportsekretariatsarbete. Ännu fler ärades med brons: Karin Magnusson, Peter Stålhammar, Katarina Lagerbäck, Eva Hellström, Camilla Wengelin, Maria Andersson. Tack till alla!

 

Regelverk och blanketter för nominering finns på SIFs hemsida. Tillsammans med Göran Häggberg och Ingemar Tapper tillhör jag gruppen som tar emot namn för tilldelning av förtjänsttecken årligen inför SIF´s årsmöte.

dscn0280Såhär ser silvermärket ut, säger en stolt innehavare sen förr.

 

Read Full Post »

sm-08-001Vad dramatiskt det låter. Nu slutar jag döma. Rena rama kvällstidningsrubriken. Men i praktiken har det varit så länge. Sedan jag skaffade gård och hästföretag för 11 år sedan har jag inte haft tid och råd att åka runt och döma på helgerna. Visst har jag dömt strötävlingar och hjälpt lokalklubben Frigg men inte så många så jag kan leva upp till det antal tävlingar en domare ska döma för att vara kvar i SIF´s register. Och det är orättvist mot alla dessa ideella själar som sitter och ringer runt när man redan i princip vet att man inte kan ställa upp som domare. Inte rättvist mot ryttarna heller, man behöver rutin och uppdatering i regler och bedömning.

Lediga helger är få när man har gård/företag med djuromsorg och med tiden har jag börjat värna helgerna en smula. Inte för att det inte är roligt att döma. Det är kanonskoj att studera hästen och ryttaren, att hitta rätt poäng för takt, tempo, aktion, form, ryttarens inverkningar. Att rangordna rätt. Regeltolkningar är mindre kul men en del av dömandet det med. Det var sannerligen inte lätt att mejla till kansliet och säga, – ta bort mig från domarlistan. Jag har varit domare i närmare 25 år och arbetat många år ideellt som sportordförande, tävlingsansvarig för sekretariat, tagit fram tävlingsblanketter, översatt FIPO, arrangerat seminarier. Det kändes tungt.

Jag gick min (och SIF´s) första sportdomarkurs för Thorvaldur Árnason sommaren 1980. Min bakgrund var då att jag suttit domarsekreterare en gång åt Peter Mesch samt att jag börjat tävla själv. Det räckte på den tiden! Jag fick åka långt för att öva. Jag åkte till Norge och satt sekreterare åt Ambjörg Dahl, Skåne och Hallstavik blev det, vår som höst utöver Göteborgstävlingen. Genom åren har det blivit många kurser, seminarier och examinationer med Ambjörg Dahl, Peter Häggberg, Erik Andersen, Marlise Grimm, Sveinn Jónsson, Johan Häggberg, Lena Lennartsson m fl. 1984 kom den första svenska utbildningstrappan som sedan utvecklats genom åren. Då hade den fyra steg: sekreterare, lokalklubbsdomare, nationell och internationell domare. Idag har FEIF tagit över den internationella examen och regionaldomarstatus finns i Sverige. Länge var jag lokalklubbsdomare. 1991 blev jag examinerad som nationell domare ihop med Lena Lennartsson, Ia Lindholm, Nina Keskitalo. Det var första gången nationella domare examinerades, tidigare tilldelades domarna titeln genom lång och gedigen erfarenhet samt internationella meriter.

1980 översattes för första gången tävlingsreglementet IPO (Islandpferde Prüfung Ordnung – numera FIPO) till svenska av Annika Granberg-Knauss. Det fanns då bara på tyska, det tog rätt många år innan engelskan blev ett accepterat språk i FEIF. I början var tolkningsrätten alltid på tyska språkets sida om det skiljde sig mellan engelskan och tyskan i reglementet.  

När jag började döma gick skalan från 0-15 och i grenen tölt dömde man takt separat med skalan 0-5. Med åren har man fått ställa om sig. Dubbel faktor på arbetstölten eller inte? Dressyrprogram från Lätt B2 till G1b till kür till freestyle till ingenting. Stilpass tillkom på prov EM-81 i Larvik och antogs officiellt 1983. Lätta klasser kom det svenska regler om 1986, barn- och ungdomsklasser tillkom. Ska det vara med eller utan sits- och inverkningar? Senare ordnade FEIF internationella ungdomsregler (FIRO). Gaedingakeppniregler översattes till svenska 1989 och även om det ännu är trögt så finns det några utbildade domare. TREC har tillkommit, det tror jag kan bli en riktig höjdare med tiden för bredden inom sporten. Danska tävlingsformen ALRID påminner om TREC men slog aldrig riktigt igenom i Sverige. Översatte reglementet gjorde vi i alla fall!

IPO blev FIPO 1989 och poängskalan ändrades till 0-10 som idag. Islänningarna har ju inte alltid anammat FIPO rakt av så efter skalbytet dömde isländska domare på besök i Sverige fortfarande efter 0-15-skalan i huvudet och hade en matematisk lathund på papper i handen som sade en poäng mellan 0 och 10. Nu blev det också fri gångartsföljd i fyr- och femgång och ovalbanans storlek ökade från 200 m till 250 m. En internationell domarhandledning arbetades fram. Tävlingslicensen infördes i SIF och kvalificering provades för första gången till SM. Allt hände 1989. 1993 dömde vi Tölt T2 första gången, det kallades för ”kärringtölt” ganska länge. Det dröjde nog ända tills Ylva Hagander och Mökkur vann VM som det försvann även om några fortfarande muttrar 🙂

ylva-h

 

 

 

 

 

 

 

Det är fantastiskt att få ha varit med denna långa resa och jag kommer inte att sluta åka på tävlingar. Jag har varit på alla EM/VM sedan 1981 och bara missat något enstaka SM genom åren. Så läktarplats lär jag värma i fortsättningen också. Bilden från NM i somras får mig att minnas alla störtregn man genomlevt med domarblanketter i upplösning,  sekreterare med iskalla fingrar och inte en blyertspenna inom räckhåll och obefintliga miniräknare eller snabbtabeller. Domarsiffertavlor i olika fiffiga konstruktioner, stekheta dagar under parasoll med brännskador på hjässan eftersom jag vägrar keps, otaliga kanelbullar och halvvarmt kaffe. Men det har varit jäkligt roligt 🙂 Tack alla slitvargar till arrangörer som jobbar hårt för att ordna tävlingar åt ryttare.

hairspray-032

Read Full Post »