Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kamratligt’ Category

Nu är julen definitivt slut! Jag fick ett jättefint pepparkakshus av min kollega på BYS, Monica Andersson. Men inget vackert varar för alltid! En kulen eftermiddag gjorde vi taberas eller tabelras eller tabula rasa (se nedan) 🙂 Gott var det!

Carina fastnade med fingrarna under taket… ajaj

PS taberas eller tabberas är ett skojigt ord som jag förknippar med Astrid Lindgren och det stora tabberaset i Katthult – så litterär är jag 🙂 Enligt Språkrådets Birgitta Lindgren och SAOL så kommer det ur en annan stavning, tabelras, som betyder total förstörelse. Det anses att tabelras stammar från uttrycket tabula rasa. Det används vanligen för betydelsen ”oskrivet blad” men betyder egentligen ”raderad skrivtavla”. I bildlig betydelse samma sak som ”rent hus eller rent bord”. Mycket ska man lära sig! Källa: Språkvård nr 3/2001.

Read Full Post »

Dagen innan det stora snöraset – när temperaturen steg över noll och snömassorna lavinartat åkte ner utmed taken och skapade gigantiska gymhögar att ge sig på med hacka och spade – så hann Erik och jag med att åka på slädtur. Vi var hemma hos Magnus Hedström och Helena Sköld i Daretorp utanför Tidaholm. Både två är fullfjädrade musiker och jobbar inom kultur- och musiklivet i östra Skaraborg. Men lite otippat så vurmar Magnus, som den urstockholmare han är,  för bondgårdsliv och inte minst för sin ardenner Dora.

Vi möttes av värmande brasa, glögg och kallskuret, både älgstek och juleskinka, uppdukat på en fäll i släden.

Sedan bar det av med Doras rediga rumpa framför ögonen och ett glatt bjällrande i öronen. Dora med spetsade öron, en grön hästfilt över knäna, meterhöga snövallar och solen i blick, mer genuint är svårt att tänka sig.

Efteråt vankades julegröt med både mandel och kanelstång, fruktbröd, skinka, must och kaffe med bondkakor. Tack för en underbar eftermiddag Magnus och Helena.

Read Full Post »

Ha en riktigt skön och avkopplande jul önskar Åse och alla fyrbenta på gården. De sex- och åttabenta kan jag inte tala för men de hälsar säkert med. Om de lever.

PS Årets fina julkort har Emma Jansson gjort. Hon är duktig hon!

Read Full Post »

Mitt i hösten, mitt i veckan – en tur till Italien för att fira att Erik fyllt väldigt vuxen. Tillsammans med goda vännerna Anna-Karin och Jan bar det av till Bergamo utanför Milano och därfrån med buss till Al Rocol. Al Rocol ligger nära byn Ome, i Franciacorta, Lombardiet. På gården har man gjort vin i många hundra år. Agroturism – slowfood – fyrbenta gäster välkomna till gården. I like som det heter på Facebook 🙂

Vi bodde ovanpå vinlagret i härliga rum med eget WC/dusch. Utanför dörren hoppade rara kaniner omkring och i hägn fanns det bergsgetter och hjortar, lite längre bort åsnor och fågelfän av olika sorter. Inte nog med att familjen Vimercati-Castellini har vineri med gårdsförsäljning (vad är vi så himla rädda för i Sverige ?), 35 bäddar, restaurang som lokalborna och turister fyller varje helg, matlagningskurser och vinprovning. De har också skolverksamhet för barn som får komma och uppleva djur, matlagning och jordbruk. I like en gång till.

På morgonen hörde vi ett svagt skrapande när vinflaskor som snart är färdiglagrade inför försäljning manuellt vreds ett kvarts varv inför det slutgiltiga igenkorkandet. Men först ska den lilla resten bottensats ut. I flera månader vrider man därför flaskorna 2 gånger om dagen tills även den processen är klar. Dottern i huset, Francesca, driver gården ihop med bror och föräldrar, hon är utbildad till sommelier och var vår guide vid vinprovningen.

Förutom att prova gårdens sekt (champagne) och olika röda och vita viner så deltog vi också i matlagningen. Där var Fabio Orizio, raviolins mästare, var vår lärare ihop med ”mama”, Daniela Mantovani (som skorna?). Oj, vilken högtidsstund. Enkla men ack så goda italienska klassiker såsom tomat- och mozzarellapaj, egen gjord tagliatelli med sås av körsbärstomater, basilika, gårdens egen olivolja och riven parmesan. Efteråt tiramisu – en av mina favoriter bland italienska desserter. Fabio, Francesca och Daniela.

Pappa Giovanni och brodern Gianluigi tar emot en busslast med vinprovare.

Vi gav oss ut på sköna bergspromenader mellan fyrarättersmiddagarna! Tur det. Italienskor längs vägen hejade och bjussade på mogna fikon – bara ta, bara ta – nej inte det trädet – det! Vi förstod inget men gestikulerade glatt tillbaka och provade oss fram!

Sammantaget – en underbar mat- och roresa och jag är stolt över att bo i en ”Citta Slow” kommun – Falköping. Jag vet att hemikring undrar en del varför vi ska ”härma” andra länder istället för att göra själva. Men människor genom tiderna som byggt en framtid för alla har alltid lånat det bästa av varandra och därigenom utvecklats. Hjulet uppfanns inte i varje land. Det ska vi inte sluta med tycker jag även om det blåser snåla vindar just nu, inte minst här på Falböggda…  Italiensk gästfrihet och stolthet över jord och bord är värd att härma!

PS vi hittade Al Rocol genom svenska företaget La Villa som ordnar resor till unika gårdar och platser med fokus på upplevelser, om de ska vara lugna eller fartiga bestämmer du själv!

Read Full Post »

Det tog nästan hela sommaren innan F-hästen fick ett namn. Fölet som föddes i juni, Dagmars son efter ELIT-Flipi som skulle ha ett namn på F. Inte för att han är en son till Flipi utan för att vi har kommit till F i alfabetet. Inte nog med att det ska vara en viss bokstav, det ska också vara av ”gubb- eller gumkaraktär”. Alla Dagmars avkommor får personnamn med viss karaktär. Såsom Albin, Baltasar, Dagný, Elisa och nu Fabian. Så i framtiden kan man sjunga ”femgångar-fabbe farfarsfar”. Och ja, det finns en Fabian registrerad i Worldfengur.

Vi passade också på att inviga gårdens nya skulpturpark :-). Eriks fantastiskt fina present får vara startskottet. Den är gjord av hans vän Lillis Svenborn som till vardags är smed och lärare i metallarbeten för Konstfackstuderande i Stockholm. Champagne och bandklippning som sig bör.

Roligt besök hade vi också, Katarina och Malin Amér med barn och russhäst kom över från Gotland för att delta i russutställning på Axvall och bodde här över helgen.  Bed & Box & Breakfast! Thomas & Carina var också med på den högtidliga tillställningen.

Read Full Post »

I helgen var det stor och lång festivitas för Erik som fyllt 50. Vänner i form av släkt, scouter, musiker och en och annan nyvunnen hästvän anlände till lunch och var med om en västgötsk resa till Kungslena och Suntak kyrka och Tidaholms museum där familjen Hedström spelade rockabilly. De som inte åkte till Tidaholm åkte med hem till gården och blev satta i sista-minuten-arbete 🙂 Det var härligt trångt i köket ett tag! Särskild guide med på resan var Arn eller var det Magnus Hedström?

Innan avresan var det stärkning medelst lasagne. Under resans gång kaffe och Eskilkaka (chokladtoscakaka) vid Suntaks hembygdsgård.  På kvällen var det kräftskiva på logen. Erik har ägnat sommaren åt att experimentera med surdeg och hade bakat flera olika sorters bröd. Jag hade gjort pajer med egenplockade kantareller samt  med Västerbottenost som krydda. Till detta var det sallad och god ost i massor samt Gothemstårta (marängrulltårta med bär och lemoncurd). Nästan alla sov över, en del i trädgården till stoflockens stora förvåning. Tack Mats Skoglund för de flesta av bilderna!

En fantastisk skulptur i sjöscouternas anda fick Erik av familjen Svenborn, tillverkad av Lillis själv (pappa och smed). Till ögonfägnad för både hästar och människor i trädgården.

Read Full Post »

Nyligen var Erik och jag en vecka på Irland. Tillbaka till rötterna – min mormor Ellen Rose Maguire föddes 1910 i Drumderg i Leitrim county. Flera av min mammas kusiner, dvs barn till Elsies syskon, lever än.  Det var en fantastiskt fin resa – inte minst på grund av det goda vädret – endast 5 korta skurar på 7 dagar! Men det finns så mycket mer att utforska så det lär inte bli sista gången vi styr kosan mot Irland. Om mina irländska rötter ska jag skriva i ett annat blogginlägg.

Vi landade i Dublin och tog snabbussen direkt till västra Irland och sköna staden Galway. Den är som gjord för att promenera i, sitta vid havet och ha picknick, klura på det gealiska språket, ta en kaffe med chokladkaka, äta  mat på Ard Bia och bli glad av ägarinnans energi och chosefria sätt. Köpa smakrik irländsk ost och andra delikatesser på Sheridans cheesemongers eller gå loss på stadens REA, jag kom hem med betydligt tyngre ryggsäck. 

Vi bodde på ett kanonbra B&B, Kilcullen House hette det och drevs av Russell och Emer. Paret är själva resenärer som efter att de bildat familj driver B&B större delen av året, ett par månader när det är lågsäsong sticker de ut och reser själva. Russell är utbildad konstnär som inbegriper musikinstallationer vilket gjorde att Erik och han hade mycket att tala om. Yrket gav också avtryck på väggarna – vi kände inget behov av att leta reda på något konstmuseum 🙂

Det kostade 280-350 kr per person och natt på våra B&B och då hade vi kanonrum, eget WC med dusch, TV – hotellstandard helt enkelt. På morgonen kunde man välja mellan irländsk frukost med ägg, blodpudding, korv, rostbröd mm eller kontinental med hemgjord müsli, hembakat grovt bröd, goda ostar från Sheridans, färsk frukt. Och som pricken över i – på alla ställena vi varit på blev vi bjudna på kaffe/te och nybakade kakor eller pajer. Tala om god gästfrihet – rekommenderas varmt. Det finns också ett boendekoncept som heter Hidden Ireland men vi kom aldrig att använda det.

Vad vore Irland utan öl och musik. Det är den givna kombinationen på The Crane Bar där vi mötte sköna människor från hela Europa som snackade runt och lyssnade på musik.

Släkten kallade – min syssling Gregory Smyth från Balllinamore hörde av sig med hälsningar från släktingar i Moycullen, på vägen mot Clifden i Connemara. De bjöd in oss på middag och vi hoppades att vi skulle överleva vänstertrafiken ända till kvällen för nu hade vi hyrt en bil för att ta oss runt. Elddopet inleddes redan utanför Galway flygplats med åtta rondeller på väg mot kustvägen. Vi klarade det galant, jag körde, Erik höll ordning på geografin.

Innan middagen hann vi bedåras av Connemaras fantastiska kustlandskap och hittade ännu ett unikt B&B där vi bokade in oss en natt. Utsikten mot havsbukten, som vi delade med en flock kossor, var i särklass. Rossroe Lodge hette detta ställe och drevs av ett irländskt-franskt par som jobbat inom turism fast i Frankrike innan. Eftersom detta ställe låg lite off kunde man beställa franskinspirerad middag. På morgonen gick man rakt ut mot vattnet och följde den slingrande vägen och hälsade på hästar, åsnor, kor, hundar, får och en gubbe som lade om taket på ett gammalt stenhus 🙂  Gissa om jag trivdes! Bilderna nedan är tagna mellan Galway och Clifden.

.

Read Full Post »

Older Posts »