Det är spännande med hästar och deras beteende! Jag åkte nyligen iväg på konferens på Island, Hästars inhysningsklimat i nordiskt klimat, väl medveten om att Dagmar möjligen skulle föla medan jag var fyra flygtimmar bort… Men med Åsa anställd och ett bra larm så kände jag mig ändå inte särskilt orolig. Bara avundsjuk att jag kanske inte skulle få vara med.
Innan jag åkte pekade jag ut platsen i den ungefär fyra hektar stora hagen som jag trodde att Dagmar skulle föla på. Hon har fölat där förr, båda gångerna som hon gjort det i samma hage. Strax bredvid en stor dubbelstammad gran (där för övrigt två andra ston också valt att föla). Från granen är det en sluttning ner till hörnet vid Slafsan. I detta hörn stod Dagmar parkerad tre dygn med sitt första föl Albin. Jag fick gå dit med vatten och foder, hon vägrade ansluta till flocken. Hon var skygg och mycket beskyddande, stressade upp sig (kanske mit fel som sprang där och undrade?) och efterhand började hon få mjölkstockning. Veterinären fick komma och ge henne en lyckoshot oxytocinhormon! Allt löste sig till det bästa, Dagmar och Albin fick gå i trädgården ett par dagar så jag kunde hålla ögonen på att diandet fungerade. Även med föl nummer två, Baltasar, samma procedur. Ner i hörnet när ungen väl stod på benen men denna gång var hon snabbare tillbaka till flocken och ingen mjölkstockning.
Och mycket riktigt – Dagmar fölade mitt på Nationaldagen precis på den plats jag misstänkte – till stor glädje för gästerna Malin, Helena och Jonna som tillsammans med Åsa fick följa hela förloppet. Ett stoföl blev det och pappan är fyrgångshingsten Ími från Lindeberg.
Allt gick fint, Dagmar börjar bli till åren, hon är 18 nu men är stark och i fin form. Övriga flocken höll sig borta men kom nyfiket när fölet var ute. De har dock väldig respekt för Dagmar så de vågade sig inte helt fram. Efter nån timme när fölet ställt sig upp och diat råmjölk så smet Dagmar ner i hörnet med sin nya stounge och stannade där 1,5 dygn. Onsdag morgon stod hon plötsligt uppe vid gården och var som vanligt. Åsa var rätt glad när hon slapp släpa hinkar med vatten till henne genom hela hagen.
Amatörhästpsykologen i mig säger att Dagmar håller sig undan för att skapa starka egna band till sin fölunge och vänta tills ungen följer med bra. Överhuvudtaget är hon rätt ointresserad av att jag ska prata med vare sig henne eller fölet, hon bara går sin väg och är mycket mer observant på ljud och faror än vanligt. Dagmar goes wild every summer! Foto: Åsa Rott
PS nu är vi framme på bokstaven G och med traditionen att fölen ska ha gubb- och gummnamn så är arbetsnamnet Greta för närvarande. Som kalaskokerskan Greta i Anneberg som bakade de mest fantastiska moccatårtor för folk i socknen när de hade stora kalas.
Ullstorps största öron näst efter Eloi?
Read Full Post »