Island är osannolikt vackert på många olika sätt. När du minst anar hamnar du mitt i en fondtapet, en megastor. Vi, Helena, Åsa och jag, är på väg mot Sauðárkróki, det är sent och jag är lite stressad. Tänker på de vänner vi ska sova över hos, att de är trötta efter Landsmót och vill gå och lägga sig. Vi drog ut på turiststråk efter Landsmóts avslutande söndag eftermiddag och hamnade högst upp i Skagafjörður, i byn Siglufjarðar. Fantastiskt ställe men det tar längre tid än man tror att köra på ön.
Som sagt klockan är över 22 och den blir säkert 23 innan vi kommer att landa hos Systa och Óli på Kálfsstöðum, en gård mitt över från Hólar. Lite orolig är jag men ändå rätt säker på att det inte gör så mycket. Island på sommaren är tidlöst. Människor går inte och lägger sig, det är ljust dygnet runt. Det finns inget som säger att det är fel att ringa eller hälsa på efter 9 på kvällen. När jag jobbade där en gång kunde ryttare komma ridande mitt i natten på sin väg från Reykjavik ut till sommargårdarna och undra om det inte fanns en slurk kaffe att få. Så är det bara. Island lever extra mycket om sommaren. Och när vi till sist kom fram till Systa och Óli tog vi alla en tur ut i hagarna för en hästpresentation. Mellan gräs, tuvor och sten tittar vi på unghästar klockan halv 1 på natten. Systa visar stolt upp det fyrgångssto de fött upp (efter Rökkvi frá Hárlaugsstödum) som fått 9:or i ridegenskaper och 9,5 i tölt. Men med 5 i pass och inga superpoäng i exteriör så kvalade hon inte in till avelsklassen på Landsmót. Tala om höga kvalgränser (och tufft för bra fyrgångsston)… Tre syskon har hon som alla är i klass 1. Ett är till salu. Vi tittar och suktar.
Nu har jag kommit på avvägar. Tillbaka till innan vi kom fram till hästgården. Vi rullar in mot lilla byn Sauðárkróki på jakt efter chips och skýr och då ser jag plötsligt bilden med stort B. Ställer mig på bromsen och skriker i falsett till Åsa i baksätet (hon har bilens bästa objektiv) att ta en bild.
Skagafjörður, nattens riddare, solnedgång, klippan Drángey i bakgrunden. Nästan pekoralt vackert men verkligheten är aldrig för mycket. Se och njut. Åsa Rott tog bilden.
Åse Ericsons Islandshästar 