FEIF-seminarium med Gerd Heuschman

Vilket spännande FEIF-seminarium som är på G den 10-11 april 2010.

FEIF bjuder in till det första internatonella utbildningsmötet någonsin för både hästtränare, ridinstruktörer (nivå 2 och 3) och sportdomare. Mötet är hemma hos familjen Reber på gården Lipperthof i tyska Wurz.

På lördagen kommer Gerd Heuschmann att dela med sig av teori, praktiska demonstrationer och diskussioner. Gerd utbildade sig till beridare innan han blev veterinär. På senare år har han varit engagerad i rollkur-/hyperflexiondebatten och har skrivit boken Tug of war, Dragkampen, på svenska. Tillsammans med dressyrlegendarerna Klaus Balkenhol och Christine Stückelberger m fl har han grundat Xenophon, en organisation mot felaktiga träningsmetoder inom ridsporten.

Söndagens huvudämne är hästens överlinje, form och samling. Läggs det tillräckligt mycket vikt vid detta i sportbedömningen, i domarhandledningen liksom i den praktiska bedömningen? Inbjudan till mötet finns här på FEIFs hemsida.

Det skulle vara väldigt roligt och lärorikt att åka dit. Får nog fundera på det

Islandshäst-VM 2013 i Berlin

Nu är det bestämt att Berlin blir platsen för världsmästerskapen år 2013. Yes – där har jag aldrig varit, roligt om VM kan kombineras med små egna utflykter! Dax att ladda upp. Platsen heter Karlshorst och banområdet används även för andra hästsporter. Det är nära till huvudstaden samtidigt som det ska vara en utmärkt arena för sport, avel och andra VM-aktiviteter såsom kultur, underhållning och utbildning, meddelar FEIF på sin hemsida. Karlshorst är också känt som den plats där tyska kapitulationen av andra världskriget skrevs under i maj 1945 av Wilhelm Keitel. Vill man åka till Berlin och se på islandshästar tidigare än 2013 så är det europamästerskap på is på Horst-Dohmstadion i Berlin den 12-13 mars 2010. Kolla in här. Men innan Berlin 2013 väntar VM i Österrike den 1-8 augusti i St Radegund/Oberöstereich. Nästan läge att anmäla sig till kvällskurs i tyska med tanke på de två kommande stortävlingarna.

Två år med Eloi

Idag annandagen är det två år sedan Eloi flyttade in i huset. Underbart roligt och jobbigt med. Några dagar senare förstod jag inte hur jag skulle få livet att gå ihop med en valp som krävde omsorg hela tiden och en gård att sköta. Gråt och tandagnisslan. Men det löste sig, det gör ju gärna det. Om man bara ger det lite tid. Även om jag fick skaffa gårdens klart dyraste staket per löpmeter runt hela trädgården eftersom denna lilla vinthund vill vara fri som fågeln och inte lyssnar på något öra alls när han är lös:-)

Trött valp flyttar in.

Mycket öron att växa i.

Gillar att springa med glada kompisar på besök

och klättra upp så man får lite utsikt

När inte en lur hägrar i en egen Baden-baden.

Portugiser gillar sol!

och vinden på verandan.

Blöta? Nej.

Å farsan Bruno ska lära dig att slåss som en björn.

Man kan vila på mage…

…och på rygg. Allt går bra.

Bara man får vara med.

God Jul!

Hästarna är fodrade, fåglarna knaprar solfrosfrön, katten fick specialfrukost, hunden ligger och sover däst på min nya fina röda trasmatta som min syster gjort. Nu är det bara jag kvar. En snabb frukost – lite hästvattning och sedan iväg ner till min släkt i Kungsbacka. Julaftonsmorgon är något alldeles särskilt.

God Jul alla goda vänner nära och långt borta.

Hästar i snö

Hästar i snö – inte fullt lika uppseendeväckande titel som den enastående filmtiteln ”Snakes on a plane”. Men det är just det som det är här nu. Hästar i snö. Många minusgrader. Lyckliga hästar som leker och lattjar. Is i vattenbaljorna. Rimfrost i trädtoppar och hästmanar. Vackert så det nästan gör ont.

Lokkur

Pojkar på spaning

Keilir kikar under lugg

Tjejgänget samlat

Erla på väg

Kefla

Milk on the rocks

Veras spiror

Islandshästar på TV 1972

Ibland ramlar det in skojigheter i mejlen. Som igår när Lillemor, en student som läser på BYS, hade hittat ett filmklipp i SVT´s arkiv från 1972. Det handlar om en skånsk ridskola  med islandshästar, driven av Sven Jörgensen. Kronetorpsmöllan utanför Arlöv var platsen för ridskolan, åtminstone enligt den tidningsartikel om ridskolan från 1969 som jag fick av Marit Jonsson, en av grundarna av FEIF.

Här finns TV-inslaget.

I artikeln berättade ingenjören Sven att han ville driva en ridskola med dessa ”hästarnas volkswagen” och att ett ev överskott skulle gå till att restaurera möllan (väderkvarn). Någon direkt ridlärare var han inte heller berättade han utan var och en fick rida som den ville. Höll man sig inom staket kostade det tio kr per timme, ville man rida ut kostade det fem kronor mer och ville man hyra en häst en hel dag fick man punga ut med sextio kronor. Sven berättade mycket om hästens bakgrund, tålighet, pris, historia etc men inte ett ord om gångarterna tölt eller pass. Vid möllan fanns en flaggstång, när den isländska flaggan var hissad var det en signal till barnen i Arlöv att ridskolan var öppen för dagen  Sven säger också att ”Islandshästen är ingen utpräglad barnhäst om man nu tror det pga dess ringa mankhöjd. Får den en oerfaren ryttare på ryggen som inte har den rätta pondusen så vet hästen genast att hävda sin egen vilja. Då kan det hända att den inte tar ett steg förrän lusten faller in, oavsett hur mycket ryttaren går an”.

PS Generellt skrevs det inte om gångarten tölt på den här tiden. Om en artikel handlade om islandshästar handlade det snarast om skandalimporter och en häst som var olämplig ridhäst för svenskarna. Den första svenska artikel jag läst som publicerat ordet tölt var Tidningen Vi 1969, ett resereportage av Dag Lindberg, Jan Sundfeldt och Göran Undén. Det finns anledning att komma åter till detta!

Hur har det gått för Dökkvi?

Kanske minns ni att jag i somras skrev om en dramatisk olycka när en unghingst skadade sig illa på staketet? Läget var mycket allvarligt men Dökkvi räddades till livet av distriktsveterinären och prognosen på hans senskada var sådan att det var 80-90 % chans att han kan blir ridbar fritidshäst. Så ägarna bestämde sig för att ta den chansen. Läs om vad som hände i somras här med varning för otäcka bilder. Så här illa kan det gå, trots rejäla staket med väl fungerande el. Chansa inte med staket.

Här är ägaren Karin Anderssons historia:

Olyckan hände 19 juli, båda sträcksenorna på vänster bak var av och han hade ett djupt jack ända in till hasleden på framsidan av benet. Han stod 2½ vecka på hästsjukhuset i Skara. Under den tiden var Dökkvi ganska dålig. De första dagarna gick bra, men sedan fick han feber och var riktigt risig i några dagar. Han fick infektion i halsvenen där han hade en kateter för smärtstillande och penicillin, och han fick ett skavsår på kotan av plastskenan han hade för att hålla kotleden rak. De tog bort katetern och då gick febern ner och så bytte de till oralt smärtstillande, penicillinsprutor och RJ-förband (pappersförband). Efter 2½ vecka tyckte jag att kostnaderna sprungit iväg så pass (60 000 av 100 000 i veterinärvård) att jag ville ta hem honom för att inte nolla hans konto som skall räcka till i april nästa år. När vi tog hem honom såg såret ut såhär (16 aug). Första förbandsbytet hemma var något chockartat även om vi sett såret på Skara. Han ville inte stå på benet, hade rejält ont och såret vätskade mycket så att det luktade illa. Men själva såret såg fint ut i allafall…

De första veckorna låg han mycket, och han ville inte gärna stå på benet. Vi tog ut honom för lite skrittmotion för blodcirkulationens skull och lite bete för magens skull varje dag. När han kom hem var han rätt tunn, han hade förlorat många kilo under feberperioden och dessutom fick han ju göra ett snabbt foderbyte från bete/gräs till hö. Det i kombination med den totala avsaknaden av kontakt med andra hästar i Skara gjorde att aptiten påverkades negativt. När han kom hem och fick en boxgranne som han kunde prata över väggen med så blev han väldigt mycket gladare och började äta ordentligt igen. Vi har också gett honom ProViva (nypon) för magen hela tiden. Jag kan inte säga om det haft någon effekt, men han älskar det och vi har även använt det för att ge tråkig medicin i och det har funkat bra.

Vi bytte förbandet varannan dag ända fram tills oktober. Förbandet har undan för undan blivit torrare och luktat mindre i takt med att såret läkt. Vi har haft ute veterinär tre gånger för att ta bort svallkött, och för varje gång så har läkningen gjort stora språng framåt.  Idag är det nästan helt och hållet läkt. Denna bild är från 30 september.

Samtidigt ändrade han plötsligt attityd från att ha varit lite försiktig och mesig till att visa att han faktiskt är hingst och snart 1,5 år! Han började hoppa och skutta och bära sig åt i största allmänhet. Vi har hela tiden haft kontakt med veterinärerna i Skara så jag ringde och frågade om han får göra så. Deras rekommendation var att ta ut vår egen veterinär, ta av bandaget och visa upp hur han rör sig. Så det gjorde vi, och veterinären tyckte att han såg helt OK ut så nu har vi skippat RJ-bandaget och täcker bara sårområdet. Vi ökade på promenaderna till 20 minuter runt området med lite uppför och nedför, och han tyckte det är jättekul! Därefter blev det en liten sjukhage åt honom så han kan få komma ut ”själv” några timmar om dagen. Han har andra hästar intill sig men inte i samma hage. Som individ är Dökkvi otroligt stark och trygg i sig själv. Han har haft sällskap av annan häst 24 timmar om dygnet, förutom några gånger. Men han har klarat även det utan problem. Han är så snäll och enkel att hantera att man ibland glömmer att han inte är så gammal och dessutom hingst. Jag tror att hans starka psyke har bidragit till att det här har gått så bra. Han har klarat att stå på box många långa tråkiga timmar utan att bli deppig eller skaffa sig ovanor.

Nu i november har Dökkvi fått vara ute i paddocken och sprungit lite. Han är lite stel, men har visat alla gångarter inklusive bocksprång! Tanken är att han ska vara i rasthagen dagligen och däremellan får han ta några rundor i paddocken när den är ledig. Det märks att han har vuxit mycket, det verkar som att han inte riktigt har koll på hur stor han är. Han behöver röra på sig och få koll på hur kroppen funkar igen. I stort sett är alla sår läkta utom det sista på framsidan av benet, det som också var störst och djupast. Han fick ju lymfangit med, just när vi trodde att det mesta var över, men nu ser jag att det börjar dra ihop sig och sårkanterna kommer närmare varandra igen. Benet känns fortfarande lite svullet och svampigt. Det kanske dels beror på lymfangiten, men kanske också att han har lite sämre cirkulation i det benet. Men han stöttar och går och såhär ser han ut i en liten film från en lerig dag i november, nästan exakt 4 månader efter att han hade skurit av sig båda sträcksenorna. Sammanfattningsvis – hopp om livet hälsar Karin.

Några tips om du som hästägare drabbas av samma sak (Karin fick kontakt via min blogg med en annan hästägare som råkat ut för samma sak):

• Sjukvårdsmaterial och förbandsmaterial kan vara svårt att få tag i. Apoteket har en del, men min främsta leverantör har varit Hästoteket på Åby/Göteborg. De har dock inte samma sortiment och urval som Skara, så vissa produkter har jag fått skickade från Skara eller fått levererade direkt från leverantören. Förbandsmaterial är den största utgiftsposten, men jag tror att man måste lägga de pengarna. Ingen idé att lägga ner en massa arbete om såret inte får rätta förutsättningarna att läka.
• Vi har alltid varit två vid förbandsbyte för att stötta varandra, ha många händer och inte minst diskutera läkprocessen. Försök att hitta någon som är duktig på att lägga bandage om du inte är det själv. Min sjukvårdskompis är mycket bra på det och hennes hårda bandage har säkert också varit viktiga för att detta gått så bra som det gjort.
• Fotografera ofta så att du ser att det faktiskt händer något…
• Tvätta såret noggrannt. Glöm inte området runt såret, och ner i karleden. Torka noggrant med torr kompress där det är päls. Jag köpte ”lyxvatten” i halvlitersflaskor på Apoteket à 25 kr flaskan (steril koksaltlösning). Det är bra att ha hyfsat stora flaskor iallafall i början, för man ska inte snåla med vattnet. Men inte för stora, för det kan vara dumt att spara öppnade flaskor. Tvättkompresser är hyfsat billigt på Apoteket, men finns även på Hööks.
• Vi gav Dökkvi Sedalin ca en halv timme varje förbandsbyte de första veckorna. Men sedan gick det lika bra utan för han tyckte bara att det var skönt när vi höll på med honom.
• Tag gärna god tid på dig att lufta och torka såret innan du lägger om det igen. Klipp bort hår så gått det går för att få det att torka lättare och slippa ha hår som hänger ner över såret när det läker.
• Ta ut en veterinär du litar på och som har erfarenhet av stora sårskador så du får hjälp med att ta bort svallkött.
• Pyssla mycket med hästen när du kan. Vi har ägnat iallfall 2 timmar varje dag åt att gå, beta, borsta, prata, klia osv.
• Se till att han/hon alltid har hästsällskap.
• Tempa varje dag (gärna morgon och kväll) så du vet vad normaltempen är.
• Se till att du kan få avlastning någon gång emellanåt. En sådan här historia tär mer på en än vad man kan tro!

Intensiv höst

Om bloggen ska liknas vid ett husdjur som måste matas regelbundet för att må riktigt bra så är min blogg utsvulten vid det här laget. Istället har jag ägnat mig åt att jobba och delta i flera olika intressanta möten. Här kommer en uppdatering för den intresserade:

Kvarka: hästarna mår förhållandevis bra förutom en feberdipp förra helgen då plötsligt alla föl fick 40 graders feber i två dagar, antagligen en virusattack som tog eftersom fölen har lite dålig motståndskraft. Fortfarande hör jag enstaka hostningar men på ett par dagar har jag inte sett någon snuva så kanske de snart kan flyttas till annan hage och saneringen av lösdriften påbörjas.

EU Equus 2009: Jag åkte å Islandshästföretagarnas vägnar på EU-konferens i Uppsala, på SLU Ultuna. Sverige är just nu ordförandeland i EU. När vi var det 2001 startades EU Equus, en mötesplats för europeisk hästnäring. Nytt möte var det i Österrike 2005 och nu tog Sverige åter initiativ.  Till Uppsala kom 165 hästdelegater från 20 länder. Fokus för dagarna låg på ”hästnäringens roll i framtiden i landsbygd och samhälle samt nätverkande”.  Jag mötte flera personer som jag hade mycket utbyte av att tala med. Läs om avsiktsförklaringen som EU´s hästsektor gjorde vid mötets avslutan. 

Representanter för tre av sex organisationer skriver på ”a letter of intent” om samarbete inom europeisk hästsektor: Mats Denninger (Hästnäringens Nationella Stiftelse), Cathy Mcglynn (EFTBA) och Harald Müller (FEI). Detta fördrag är rimligen något även för FEIF att stå bakom?

BYS: på BYS har det varit full rulle i höst. Kursen affärsplan är avslutad med tvåorna som nu gnuggar sina geniknölar och arbetar med sitt examensarbete, en fiktiv eller verklig affärsplan. Ska bli spännande att få läsa vad de kommit fram till. Bilden är från Kinnekulle där Rebecca Östh från Horsevision demonstrerar lastträning åt alla håll vid ett studiebesök. 

Som avslutning för FH 08 tog några studenter chansen att hänga med på Entreprenörsdagen i Göteborg. Där slogs världsrekord i idéer på 3,65 timmar, och jag var med och bidrog! Gå in på Idepedia, lägg till idéer du har eller sno av andra – det står dig fritt!

Kursen entreprenörskap för ettorna har just börjat. Inledning med Charlotta Fritsch som pratade om varumärken, branding och hur man som småföretagare är sitt eget varumärke. I små grupper fick klassen också göra egna företag – den roligaste redovisning jag nånsin varit på, sade någon i klassen :-)

Islandshästföretagarseminarium: dax igen – för ett nytt stort företagarseminarium på Strömsholm. Tema som förra året – fokus på att vi ska lära oss mer om människor, hästar och företaget. Tre delar man aldrig kan bortse från om man ska kunna leva på sitt hästföretag. Lennart Lindén/Morgan Alling talade-spelade om besvärliga människor, Pether Markne visade sin tränarroll och med Nåcke Nauclér räknade vi bidragskalkyler i grupp över olika inriktningar i företagen.  Text kommer separat men om du inte kan hålla dig så surfa över till Islandshästföretagarna.  

Till sist – min hobby: Filmfestival i Skara den 12-18 november! Jag har hittills sett två bra svenska filmer, Drottningen och jag samt Flickan. Vi är en trojka som håller i trådarna för festivalens filmcafé. Förstås hjälper en massa funktionärer till som bakar gott och säljer till sugna besökare. Cirka 100 besökare per film brukar det vara i snitt.

Vid invigningsfilmen Drottningen och jag hade vi regissören Nahid Persson på besök. Det skapade en otrolig närhet, eftersom filmen är så personlig men också att den iranska verkligheten kommer så nära. När Nahid intervjuades efteråt fick hon frågan om hon kan återvända, vilket hon inte kan. Och hon berättade att dagen innan avrättades en av hennes vänner, för att denne hävdat sin yttrandefrihet, åter andra sitter i fängelse. Det blev iskallt i salongen. Sådana nära upplevelser kan man få på filmfestival med gäster på plats. Filmen Flickan slog rakt in i hjärtat. Det är inte så ofta man får se filmer om unga flickor som växer upp. Se den.

Ýra – tredje generationen

Ýra växer och mognar – i vår är det dax för inridning. Åsa Rott som går på Strömsholm i år, ska göra sitt unghästprov här i vår. Då ska hon rida in Ýra liksom Baltasar. Ýra känns som min men är det inte . Jag lånade ut mitt sto Una till Elin som fick denna fina avkomma efter Omi från Stav. Hoppas hon blir lika trevlig i ridning som hon är som ohanterad unghäst. Ýra är tredje generationen Elding frá Glaesibae, ett förstaklassto jag ägde en gång som bara hann få ett föl, Una, innan hon dog. Åsa ska också jobba med Einar som gått i flocken här under uppväxten och ett annat ungsto från trakten. Foto Emma Jansson.

Härlig hingsthöst

Njut av bilder som duktiga unga fotografen Emma Jansson tog i farten när vi var uppe och gav hingstarna grovfoder en eftermiddag helt nyss.