Fotogenique

Min vän Thomas Manske är en jäkel på att ta bra bilder. Här kommer några:

Albin, min Albin. 5 år e Askur från Håkansgården och Dagmar frá Sandgerdi.

Soldans fantastiska man

Leifur med luggen käckt på svaj

Vindóttflöjel på Sörgården

Foto: Thomas Manske

Hästföretagarkurs på BYS

Kärleken till hästen.

Det är en gränsöverskridande faktor för Företagande med häst på BYS. Hit söker man sig om man vill bli hästföretagare. Våra studenter kommer från hela landet och har olika greninriktningar med häst. Och det är bra! Var möts hästfolk annars? Så mycket vi kan lära av varandra. Även om det skär sig ibland

Vi har just slutfört en 5 veckors kurs i entreprenörskap som går hand i hand med 5 p företagsekonomi. En tripp till Vaggeryd och deras hästföretagardag blev det, både ris och ros men roligt att resa iväg tillsammans – att lära känna varandra lite mer. Här fikar landsbygdare och hälsafriskvårdare – Pernilla, Josefin, Daniella och Petra.

I kursen ingick föreläsare som:

Ekonomkonsult Lars-Gösta ”Nåcke” Nauclér (författare till boken Hästföretagaren) och mannen som turkosifierade hela klassen – Jan Gunnarsson (Det goda värdskapet):

Charlotta Fritsch fick fart på tankarna om den egna personen och det egna varumärket. På bild fastnade hon dock inte… Carina Alfvén redde ut begreppen om konsumentköplag och viktiga avtal att tänka på som företagare.  Där tog jag bild. Med hennes egen kamera… Tur att Katarina Dahlman tog bilder – från ett av hovslagarnas studiebesök till exempel. Unghästverkning i det fria är en verklighet av många för hovslagare. Hur går man tillväga på ett lugnt och säkert sätt? Martin Aksell visar. Kursen bjöd också på massa informatörer från olika håll: skatteverket, LRF konsult (hästbeskattning), försäkringar, kooperativt företagande, Länsstyrelsen och stödformer, Leader mm.

Mitt i kursen kom julen och vi avslutade med att låta Anja Praesto, prisbelönt marknadsförare bakom bl a Arnsatsningen på Västergötlands Museum, berätta om hur man som egen företagare kan dra nytta av att ”finnas på kartan”. Vi glöggade och fick en guidning i Varnhems kyrka och tjingsade på Birger Jarl.

En liten stund julefrid

Erica, Erika och Viveka tar ett snack om livets väsentliga.

Alla välkomna på julavslutning – stora som små, Sara och Sandra flörtar med Elviras lilla.

Rimhästar

Magisk hingsthage

Vackert vårdträd vid stallet

Mýsla – get eller häst?

Islandspudel? Sviter efter att Ugla ultraljudats för sitt onda knä.

Flinkur och Pegasus är gräsberoende

Ugla & Eloi – frostpyntade

The eye of a snowtiger – Urd

Fodret nyttjas lika oavsett hästras

Agronomen Sveinn Ragnarsson från Hólars hästuniversitet på Island har nyligen disputerat på SLU i Uppsala om hur hästar smälter fodret. I forskningen gjordes en jämförande studie mellan varmblodig travhäst och islandshäst.

Det har funnits en utbredd uppfattning att islandshästen har en bättre fodersmältningsförmåga än andra raser (själv har jag tänkt att det borde gälla alla slags naturraser som levt i generationer på naturbete och ”överlevt” på sitt hull om vintrarna) och därför kan klara sig på mindre mängd foder och foder med låg näringsmässig kvalitet. Anledningen till det skulle vara att islandshästens mag-tarmkanal är större men Ragnarsssons forskning visade att så inte är fallet.

I genomsnitt var det liten skillnad i rasernas förmåga att smälta energi, råprotein och fiber i fodret. Travhästarna visade en något högre smältbarhetsförmåga, särskilt på det tidigast skördade fodret. Orsaken till detta är oklar enligt pressutskicket från SLU.

Även om islandshästarna inte kunde smälta fodret bättre visade resultat från avhandlingen att de ändå kan räknas som ”lättfödda”, det vill säga de behöver lite mindre energi för sitt ”uppehållsbehov” än andra hästar. Det blev extra tydligt i studien då islandshästarna ökade i vikt och travhästarna gick ner i vikt. Det är ju intressant att det är så. Kan det bero på temperamentet funderar jag då?

Här kan du läsa hela Sveinns avhandling och här en kortare sammanfattning av SLU presstjänst.

Hursomhelst så ska islandshästar, precis som alla andra hästar, få i sig minst motsvarande hela sitt underhållsbehov och gärna mer av sitt ev tilläggsbehov med hjälp av grovfoder. För våra hästar blir mängderna fibrer inte så enormt stora att hästarna inte skulle klara av att äta upp grovfodermängden. Och utfodra friskt och näringsmässigt bra hö är mitt råd. Jag tror inte på att ge ”dåligt” foder med låga värden för att hästarna ska få tugga mer och få i sig mer fibrer. man får aldrig tumma på den hygieniska kvaliteten. Ge dem lämpligt hö för sitt arbete/näringsbehov och lite extra halm, kvistar och busk att tugga på istället. Hästarna här på gården har två olika hösilage, ett för ridhästar (7 g smb råprotein per MJ energi) och ett för avelshästar (nära 10 g smb rp/MJ energi). Det funkar toppen och mina hästar (ridhästar som har lätt arbete samt unghästar och digivande ston) har inte behov av extra kraftfoder mer än tillägg av salt och mineraler förstås.

Grönt avelshästhösilage till vänster och ridhästhösilage till höger.

FEIF-seminarium med Gerd Heuschman

Vilket spännande FEIF-seminarium som är på G den 10-11 april 2010.

FEIF bjuder in till det första internatonella utbildningsmötet någonsin för både hästtränare, ridinstruktörer (nivå 2 och 3) och sportdomare. Mötet är hemma hos familjen Reber på gården Lipperthof i tyska Wurz.

På lördagen kommer Gerd Heuschmann att dela med sig av teori, praktiska demonstrationer och diskussioner. Gerd utbildade sig till beridare innan han blev veterinär. På senare år har han varit engagerad i rollkur-/hyperflexiondebatten och har skrivit boken Tug of war, Dragkampen, på svenska. Tillsammans med dressyrlegendarerna Klaus Balkenhol och Christine Stückelberger m fl har han grundat Xenophon, en organisation mot felaktiga träningsmetoder inom ridsporten.

Söndagens huvudämne är hästens överlinje, form och samling. Läggs det tillräckligt mycket vikt vid detta i sportbedömningen, i domarhandledningen liksom i den praktiska bedömningen? Inbjudan till mötet finns här på FEIFs hemsida.

Det skulle vara väldigt roligt och lärorikt att åka dit. Får nog fundera på det

Islandshäst-VM 2013 i Berlin

Nu är det bestämt att Berlin blir platsen för världsmästerskapen år 2013. Yes – där har jag aldrig varit, roligt om VM kan kombineras med små egna utflykter! Dax att ladda upp. Platsen heter Karlshorst och banområdet används även för andra hästsporter. Det är nära till huvudstaden samtidigt som det ska vara en utmärkt arena för sport, avel och andra VM-aktiviteter såsom kultur, underhållning och utbildning, meddelar FEIF på sin hemsida. Karlshorst är också känt som den plats där tyska kapitulationen av andra världskriget skrevs under i maj 1945 av Wilhelm Keitel. Vill man åka till Berlin och se på islandshästar tidigare än 2013 så är det europamästerskap på is på Horst-Dohmstadion i Berlin den 12-13 mars 2010. Kolla in här. Men innan Berlin 2013 väntar VM i Österrike den 1-8 augusti i St Radegund/Oberöstereich. Nästan läge att anmäla sig till kvällskurs i tyska med tanke på de två kommande stortävlingarna.

Två år med Eloi

Idag annandagen är det två år sedan Eloi flyttade in i huset. Underbart roligt och jobbigt med. Några dagar senare förstod jag inte hur jag skulle få livet att gå ihop med en valp som krävde omsorg hela tiden och en gård att sköta. Gråt och tandagnisslan. Men det löste sig, det gör ju gärna det. Om man bara ger det lite tid. Även om jag fick skaffa gårdens klart dyraste staket per löpmeter runt hela trädgården eftersom denna lilla vinthund vill vara fri som fågeln och inte lyssnar på något öra alls när han är lös:-)

Trött valp flyttar in.

Mycket öron att växa i.

Gillar att springa med glada kompisar på besök

och klättra upp så man får lite utsikt

När inte en lur hägrar i en egen Baden-baden.

Portugiser gillar sol!

och vinden på verandan.

Blöta? Nej.

Å farsan Bruno ska lära dig att slåss som en björn.

Man kan vila på mage…

…och på rygg. Allt går bra.

Bara man får vara med.

God Jul!

Hästarna är fodrade, fåglarna knaprar solfrosfrön, katten fick specialfrukost, hunden ligger och sover däst på min nya fina röda trasmatta som min syster gjort. Nu är det bara jag kvar. En snabb frukost – lite hästvattning och sedan iväg ner till min släkt i Kungsbacka. Julaftonsmorgon är något alldeles särskilt.

God Jul alla goda vänner nära och långt borta.

Hästar i snö

Hästar i snö – inte fullt lika uppseendeväckande titel som den enastående filmtiteln ”Snakes on a plane”. Men det är just det som det är här nu. Hästar i snö. Många minusgrader. Lyckliga hästar som leker och lattjar. Is i vattenbaljorna. Rimfrost i trädtoppar och hästmanar. Vackert så det nästan gör ont.

Lokkur

Pojkar på spaning

Keilir kikar under lugg

Tjejgänget samlat

Erla på väg

Kefla

Milk on the rocks

Veras spiror

Islandshästar på TV 1972

Ibland ramlar det in skojigheter i mejlen. Som igår när Lillemor, en student som läser på BYS, hade hittat ett filmklipp i SVT´s arkiv från 1972. Det handlar om en skånsk ridskola  med islandshästar, driven av Sven Jörgensen. Kronetorpsmöllan utanför Arlöv var platsen för ridskolan, åtminstone enligt den tidningsartikel om ridskolan från 1969 som jag fick av Marit Jonsson, en av grundarna av FEIF.

Här finns TV-inslaget.

I artikeln berättade ingenjören Sven att han ville driva en ridskola med dessa ”hästarnas volkswagen” och att ett ev överskott skulle gå till att restaurera möllan (väderkvarn). Någon direkt ridlärare var han inte heller berättade han utan var och en fick rida som den ville. Höll man sig inom staket kostade det tio kr per timme, ville man rida ut kostade det fem kronor mer och ville man hyra en häst en hel dag fick man punga ut med sextio kronor. Sven berättade mycket om hästens bakgrund, tålighet, pris, historia etc men inte ett ord om gångarterna tölt eller pass. Vid möllan fanns en flaggstång, när den isländska flaggan var hissad var det en signal till barnen i Arlöv att ridskolan var öppen för dagen  Sven säger också att ”Islandshästen är ingen utpräglad barnhäst om man nu tror det pga dess ringa mankhöjd. Får den en oerfaren ryttare på ryggen som inte har den rätta pondusen så vet hästen genast att hävda sin egen vilja. Då kan det hända att den inte tar ett steg förrän lusten faller in, oavsett hur mycket ryttaren går an”.

PS Generellt skrevs det inte om gångarten tölt på den här tiden. Om en artikel handlade om islandshästar handlade det snarast om skandalimporter och en häst som var olämplig ridhäst för svenskarna. Den första svenska artikel jag läst som publicerat ordet tölt var Tidningen Vi 1969, ett resereportage av Dag Lindberg, Jan Sundfeldt och Göran Undén. Det finns anledning att komma åter till detta!