Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tidningen Vi’

Ibland ramlar det in skojigheter i mejlen. Som igår när Lillemor, en student som läser på BYS, hade hittat ett filmklipp i SVT´s arkiv från 1972. Det handlar om en skånsk ridskola  med islandshästar, driven av Sven Jörgensen. Kronetorpsmöllan utanför Arlöv var platsen för ridskolan, åtminstone enligt den tidningsartikel om ridskolan från 1969 som jag fick av Marit Jonsson, en av grundarna av FEIF.

Här finns TV-inslaget.

I artikeln berättade ingenjören Sven att han ville driva en ridskola med dessa ”hästarnas volkswagen” och att ett ev överskott skulle gå till att restaurera möllan (väderkvarn). Någon direkt ridlärare var han inte heller berättade han utan var och en fick rida som den ville. Höll man sig inom staket kostade det tio kr per timme, ville man rida ut kostade det fem kronor mer och ville man hyra en häst en hel dag fick man punga ut med sextio kronor. Sven berättade mycket om hästens bakgrund, tålighet, pris, historia etc men inte ett ord om gångarterna tölt eller pass. Vid möllan fanns en flaggstång, när den isländska flaggan var hissad var det en signal till barnen i Arlöv att ridskolan var öppen för dagen 🙂 Sven säger också att ”Islandshästen är ingen utpräglad barnhäst om man nu tror det pga dess ringa mankhöjd. Får den en oerfaren ryttare på ryggen som inte har den rätta pondusen så vet hästen genast att hävda sin egen vilja. Då kan det hända att den inte tar ett steg förrän lusten faller in, oavsett hur mycket ryttaren går an”.

PS Generellt skrevs det inte om gångarten tölt på den här tiden. Om en artikel handlade om islandshästar handlade det snarast om skandalimporter och en häst som var olämplig ridhäst för svenskarna. Den första svenska artikel jag läst som publicerat ordet tölt var Tidningen Vi 1969, ett resereportage av Dag Lindberg, Jan Sundfeldt och Göran Undén. Det finns anledning att komma åter till detta!

Annonser

Read Full Post »

Idag var jag uppe i ottan och red. Före högvärmen och den riktiga armadan av insekter, på morgonen är bara förtrupperna i farten. Väl tillbaka blev det kaffe och knäckemacka på förstukvisten. Läste Tidningen Vi, en av min absoluta favoriter, välvalda ord och bilder att njuta av men också bli jävligt berörd och förbannad av ibland.. I detta nummer var det en intervju med Eva Dahlgren. En av mina ”idoler”, rakryggad, en musiker som går sin väg, med eget uttryck som inte bara handlar om att sälja musik. Förra sommaren läste jag hennes bok om skapande, Hur man närmar sig ett träd. Rekommenderas. 

Nu var det inte Eva jag skulle skriva om för sjutton. Det var ju Alphems Arboretum 🙂 Och vad är det då? Jo, en helt unik trädpark i Floby utanför Falköping, skapad av en lantbrevbärare för 100 år med stora visioner. Det var ett stort reportage i julinumret av Vi om att vara tokig i träd. Och plötsligt vill jag åka dit trots att jag har vetat om det och haft chansen i 10 år. Har aldrig fattat vilken grej det är. Men med bilderna i Vi förstod jag att jag måste dit. En bild säger mer än tusen ord! Därför ska jag sluta skriva men först måste jag bara berätta en sak om þordis och träden.

Det bär ju av till Island nu. Trädlöst land. Nästan. När jag jobbade där så hade kvinnan i huset som ägde gården fullt med grenar i frysen. Hon tog skott och planterade och planterade för att få till en liten skog på sin gård. Jag tänker på det ibland när vi fäller träd och gallrar sly här. Hon skulle gråta blod om hon såg det… 

 Körsbärsblom om våren i Ullstorp

Read Full Post »