Igår var det ridhusinvigning hos Ia och Denni i Malmköping. På väg hem från ett stort planeringsmöte på tidningen Ridsports redaktion drog jag med mig två glada ”storhäst”-journalister, Anna Carlsson-Käck och Annika Grundberg, på clinic och invigning. På deras bloggar kan det nog komma en och annan tanke om tölt. Annikas blogg heter Liv i exil då hon just nu bor i England och Annas heter Ordagranna.
Grattis Ia och Denni till ett fantastiskt ridhus. Vackert och funktionellt, det här har ni kämpat för. – Vi började tänka på ridhus redan i Hocksbo utanför Björklinge, berättade Denni men vi visste att det aldrig skulle betala igen sig eftersom vi inte var säkra på att bo kvar där. Med Lindnäs kändes det helt rätt. Men det tar tid att rusta en ”ofärdig” gård till en hästgård i bra arbetsskick. Men så en dag var tiden inne för ridhus.
Till invigningen kom 150 människor, en kickstart på säsongen 2009. Det var glada skratt och mingel när folk möttes från hela Sverige, det var toppryttare från landslag, sportdomare, Strömsholmselever och vi helt vanliga ryttare som vill mycket 🙂 Vi fick god soppa och glühwein, kaffe och choklad (där även Ridsportjournalisterna hade ett finger med i spelet!). Och fantastisk inspiration i form av clinic med Pether Markne. – Inte varje dag som man har två OS-ryttare på besök, gladde sig Ia och syftade på att Pethers make Per Sandgaard också hängde vid sargen.
Clinicen inleddes med att Denni red Disa från Hocksbo. Disa är en riktigt gångartsbegåvad fyrgångare med explosiv vilja. Vi fick följa det gymnastiska vardagsarbete som egentligen inte är det minsta sexigt som Pether utrycker det. Men som syftar till att ekipaget vid utvalda tidpunkter, utan spänning och motstånd, ska kunna briljera utan att ”trampa på” hästens kropp och själ. Pether var tydlig med att han är prestigelös kring hästar, rasen har ingen betydelse. Det är vad man vill och arbetar för med sin häst som betyder något för honom som tränare. Att Pether har ett islandsekipage som tränar för honom får han en och annan spetsig kommentar om. – Denni representarar bra ridning för mig, det är kvalitet i det som görs och det är vad jag vill jobba med, säger Pether. – En häst är en häst och man lär sig något nytt varje dag av att rida och instruera. Pether verkar trivas med att vara gränsöverskridande och gör det han är bra på, studerar häst och ryttare och hjälper vidare på vägen på ett lättsamt och pedagogiskt vis. Många goda råd och minnesvärda uttryck fick vi till oss i manegen.
Grunden i bra ridning ligger i att behärska hästens bakben och motor. 
Utan bakben – ingen ridhäst men rörelsen ska lyftas upp av bukmuskulatur och ryggmuskler. Hitta hjulet i hästen, den rullande energin utan att hästen tar till flykten och springer från ryttaren. Och Disa har mycket känslighet och flykt i sig vilket Pether verkar gilla att jobba med. – De bästa prestationshästarna är de som kan tända från 0-100, de är känsligast och prövar kanske ens tålamod mest av alla, men de hästarna skulle aldrig säga upp sig mitt i en tävling, säger Pether.
Vi fick se arbete i skritt, trav och galopp på volter och rakor, alltid med en innersida i alla övningar (även om den både kunde vara hästens inre och yttre sida i det varv som reds just då). De visade tempoväxlingar och teknik att fånga in hästens energi ställd inåt med hjälp av ett inre tygeltag som inte bromsar genom att låsa sig bakåt mot höften utan snarare reses uppåt. Rida med hästen och fortfarande i färdriktningen, även om tempot/rörelsen ska minska. Det tog jag till mig till Ugla som kan ila ifrån mig och behöver dröja i steget. Längre tid i luften, längre tid i backen.
I alla hästars arbete måste man variera tempo, väg, ställning, form. Inte rida övningar eller i form statiskt även om det finns ett ideal man visar fram på tävling. Rida på det sätt som utvecklar hästen och tänka på att hästens muskulatur och senor och ligament ska anpassas till träningen för att undvika skador. – Jag har varit med och dissekerat hästben och vet att senor, leder och ligament egentligen inte är gjorda för att svänga hela tiden. Att rida stora serpentiner är ett skonsamt sätt att jobba på böjt spår, det gör vi mycket, man får inte fastna på volten. – Våra hästar går i hage varje dag där de får leka och de rids ut, säger Pether. Analysera och tänk/gör tvärsom vad hästen av bekvämlighet söker sig till. Träna din egen sits, gör mellandelen stabil, träna på att händerna ska kunna arbeta oberoende av kroppen.
Många islandshästryttare har lite galoppfobi på bana. Det är svårt att få en balanserad, rund och bärig galopp på en islandshäst som kanske stressar lite, som har svårt med böjningen, som rätar upp sig och bjuder mot tölt eller pass istället. – Första gången jag såg Disa galoppera hade hon hur många ben som helst i galoppen, skrattar Pether och visar hur de arbetat med långsamt tempo, gå in på volt, att fortsätta rida i hästen och vänta in den. – Det är viktigt att hitta fram till att kunna rida fler korta språng och sitta kvar i hästen om galoppstegen blir för långa, hellre låta galopppen falla isär och bryta av än att låta hästen öka och gå i väg i långa språng.
En lat häst elektrifieras genom temposkillnader och förändringar. En villig och känslig häst går gärna fram men måste kunna göra det utan att flykten gör sig gällande. Träna genom att när den känns lugn och balanserad, ge hästen grönt ljus att bjuda fram för att efter bara ett par steg säga, skojade bara, rött ljus, ta tillbaka.
Efter Denni och Disa fick vi se en annan av Pethers elever, Juliette Ramel på 15-årige hingsten Melvin C (Ferrington- Beaujolais). Juliette är ett av Sveriges kanske största ungdomshopp i dressyr, som ridit världscupfinal och internationella mästerskap flera gånger med stor framgång, bl a på just denna häst. Många hickade till när denna gigantiska häst (i jämförelse med Disa) dansade in på banan. När arbetet väl satte igång så ser man ändå att det är två hästar, två olika individer som måste jobbas på sina sätt för de har olika motor och karaktär. Väldigt intressant. Tack Pether, Denni och Juliette för att ni bjöd på ert hästarbete.
”Mina tjejer” i stallet – Jonna Andersson och Emma Örtendahl gillade Markneclinic.
* Marknebild i mitten – Anna Carlsson-Käck
Åse Ericsons Islandshästar 