Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inridning’

Sommaren går fort, unghästkollot har nått vägs ände och hästarna ska få välförtjänt vila. Vilket härligt gäng hästar det har varit i år. Åsa Rott är huvudtränare på Ullstorps unghästkollo, anställd över sommaren på heltid, med assistans av Nora Hägglöf och Malin Lundin och bakom finns jag. Men innan hästarna får smälta sina intryck reste alla ägare hit och fick träna med sin häst under en helg. Det var en härlig förväntan i luften under första fikan. Glädje och nyfikenhet inför att rida på den egna hästen för första gången men också lite nervositet – tänk om jag inte klarar det? Men det är klart att alla klarade det – vi skulle inte sätta upp en ryttare på en häst där det inte finns förutsättningar att lyckas – hur skulle det se ut ur ett träningsperspektiv för båda som det gäller? Även om livet med djur alltid har ett litet moment av oförutsägbarhet inkluderat. Det är heller inget tvång att sitta upp – man väljer själv!

Vägen till ridning går genom en mängd övningar och då är det fint att ha två dagar på sig. Bra för det framtida arbetet men också för att få ryttarna och hästarna att slappna av och lära känna varandra.  Hantera och sköta hästen på ett bra sätt i stall och hage, leda och få hästen att svara på signaler att gå fram, stanna och gå åt sidan,  ”rida”  från marken, lasta hästen på transport och rida på riktigt, i padock och ute på väg. Äldre häst har vi med så man kan öva vissa moment på den gamle först.

”Självlastningsteknik” tränas in – Katarina och Fraendi övar hur man med röstsignal och ett lätt tryck med ett rep bakom rumpan förmår hästen att gå fram ”självmant”. Målet är att hästen går på och backar av transporten på kommando, inte hala och dra som det så lätt kan bli om inte hästen följer helt frivilligt. Den här metoden lär hästtränaren Per Larsson ut till våra studenter på BYS i kursen Hästens biologi (ämnet eteologi och säkerhet) och Åsa rusade hem efter lektionen och började öva med framgång! Nu nästan springer unghästarna på transporten. Därmed inte sagt att de kan åka transport även om de fått öva små korta svängar. 

Susanne är lycklig efter att ha suttit på sin Sunna och svängt runt koner och gjort fina halter!

Nöjd Katarina med fuxen Fraendi, både Susanne och Katarina hade skickat sina hästar hela vägen från Gotland. Elin sitter på sin Skuggi för första gången som för övrigt är till salu, en väldigt sympatisk häst som kommer att göra sin ägare lycklig.

 ”Vi galopperade” – skrattar Tanja efter uteritten på sin rödskäck Hallgrim.

 

 Eloi var också nöjd med helgen – skönt att bli morgonklappad på av Linnéa. 

Monica lyssnar intensivt på hur hon ska ”rida” Kefla från backen.  

Tanjas mamma Nadja fick en ridlektion på Lysingur – det gäller att ligga i om hon ska få rida Hallgrim nån gång…

En rolig detalj i sammanhanget – det blev ett slags mamma-barn-läger också! Det var tre mammor med döttrar i åldersspannet 7-65. Hästintresset är för evigt! Nora – polare med Skuggi.

Read Full Post »

p1010020Apropå det förra inlägget så tittade jag tillbaka på FEIF-seminariet på islandshäst-universitetet Hólar 2006 som jag var på. På Hólar är man ju duktiga på att fundera och strukturera sitt träningsarbete och är inte rädd att pröva metoder, nytt och gammalt, från öst och väst ihop med sin egen kulturtradition. Att islandshästar generellt får en mycket mer genomtänkt inridning idag än förr är helt tydligt. Minns ni ”skräckfilmerna” som ett danskt TV-team tog som gick på svensk TV? Där en unghäst fick på sig bett och sadel och direkt kördes ut i djup snö, sattes fast i en stolpe och reds runt på, bockandes, med en skällande islandshund i hasorna? TV-teamet uppfattade det hela som mycket autentiskt och säkert lite ”macho”. Redan då hade en helt annan utbildningsvåg gått över Island och Ia Lindholm skrev till filmproducenten och var arg på att de visade en förlegad bild av hästträning på Island. Hon fick ett svar som började  ”lilla gumman – du vet inte vad det innebär att jobba med vilda hingstar – man måste vara tuff”. Det var under den tid då Ia och Denni visade som mest hingstar på bedömning! Det svaret från Ia skulle man vilja läst 🙂

På FEIF-seminariet var det Anton Nielsen som visade förarbetet med unga hästar. Och ett visst hanteringsarbete gör man idag jämfört med förr då hästarna i princip var ohanterade tills inridning. Såhär skrev jag om just den delen i en artikel i Ridsport.

Anton Páll Níelsson är ridlärare, och liksom Tóti Arnarson och Mette Mannseth även välkänd utanför Island som tävlingsryttare. Han visar hur han tränade föl (åring) att följa i den roundpen man byggt upp i ridhuset. – Just denna unghingst är stark i psyket och trygg av sig. Han lärde sig väldigt fort att följa med mig vid ledning (dagen före). Jag vill att fölen ska vara orädda men ha respekt för mig, jag vill inte att de ser mig som en säck med foder.

– Vi arbetar åringarna max två-tre timmar sammanlagt. Allt de behöver kunna som grund är att lyfta ben, få hovarna verkade, vara orädda när man tar på kroppen, kunna ha grimma och vara följsamma att leda och flytta på. Ett väl utfört förberedelsearbete minimerar riskerna för olyckor under inridningen, vilket alla tränare borde vara intresserade av, menar Anton.

– Man får aldrig dra i en fölunge med grimskaft och grimma så att det skapas ett stort tryck på fölets nacke, det är förbjudet i min värld, säger Anton med eftertryck. Förstår inte fölet att det ska följa med får medhjälparen ge en hjälpande hand. Man rör sig åt sidorna med fölet, en rörelse som leder framåt som går att belöna så fölet förstår vad du vill. Man kan också ha användning för en liten sele eller ett rep som ligger bakom fölets rumpa. Trycket på låren manar den framåt men som med all utrustning ska människan se till att den ger efter när hästen gör rätt. Fölet får inte få panikkänslor, skada sig eller få ett tryck på nacken av den. 

– Det är inte vad du gör med unghästen eller när och exakt hur länge du gör det, utan hur du gör det, som ger ett bra resultat eller ej.  Man har inte ett standardiserat dagsschema på Hólar, där man gör samma sak med alla unghästar varje dag. Oavsett om det gäller häst eller människa så går inlärningsförmågan ner när adrenalinet går upp.

 

Läs hela artikeln som finns i artikelarkivet på min hemsida.

För övrigt var det roligt att läsa Sandra Marins artikel om tredjeårselevernas clinic på Hólar.

 

 

Read Full Post »

dsc_0085Just nu pågår inridning av Albin, den första avkomman efter mitt bästa avelssto Dagmar frá Sandgerdi. Han är 4 år och pappa är Askur från Håkansgården. Det är BYS-praktikanten Åsa Rott och jag som hjälps åt. Han förstår röstsignaler, går fram och stannar från marken, går undan för handen, har gått promenader i omgivningen, bär sadel och har haft ryttare på ryggen och gått fram några steg. Nu fortsätter befästandet av signaler, från röst till hjälper och så snart som möjligt rider vi ut med en trygg sällskapshäst. Bett ska han snart få lära sig att hantera. I veckan som gick åkte vi med Albin till veterinären och hästtandläkaren Ylva Rubin och tog bort två vargtänder på hennes klinik. Det var första gången Albin lämnade gården och åkte transport, han gjorde det i sällskap med Myrkvi som är gammal i gården.

dsc_0116Att träna unghästar är väldigt roligt. Just Albin har inte hanterats mer än vid verkning, avmaskning etc.  Jag har lett honom som fölunge i stallgången några vändor. Förstås har jag sett och fodrat honom varje dag i 4 år och därmed också skaffat en relation, typ flytta dig åt sidan, jag ska fram här med foder. Eller, åh du är fin Albin, låt mig klia dig i pannan – det var skönt men nu räcker det med kliandet.  

Lisa Mörtberg har reagerat på sin blogg om unghästträning. Hur mycket ska man göra egentligen innan unghästen har vuxit upp i fysisk och psykisk mognad till en kommande ridhäst? Och vad är egentligen träning? Jag anser att det är träning när jag går ut i flocken varje dag och flyttar på unghästar när jag ska fodra. Inte ledträning men relationsträning. Lisa skriver som jag tänker. Jag tror man vill tömköra sin ettåring främst för sin egen skull, man är så ivrig att lära känna sin häst och vill inte vänta. Inte för att hästen egentligen mår så bra av det eller blir en vettigare häst. Fast man vill gärna tro att det gör allt bättre, jag vet ingen hästägare som inte vill sin hästs bästa.  Men man måste alltid fråga sig varför man utför saker med sin häst, vad man än gör med den. Behövs det? Vilket syfte – vilken påverkan har det jag utsätter min häst för nu, i synnerhet om man jobbar med en ung häst? Att hästar ska belasta sitt skelett under uppväxt det vet man. Men inte ensidigt på bana utan i natur och helst med hästens egen rörelselust och naturliga instinkter som drivkraft.

Jag har ridit in en del hästar genom åren nu. De som tar längst tid att komma upp i sadeln på är hästar som Albin, känsliga och inte särskilt mycket hanterade men som har gått i flock. (Doddi som födde upp Dagmar red in henne utan sadel för att hon reagerade med stress på sadeln!). Men sedan flyter det på bra. Snabbast kommer man upp på lata och lite okänsliga hästar men istället kan fortsättningsarbetet ta längre tid. Man får jobba med helt andra saker för att få dem till glada och samarbetsvilliga ridhästar. Lyhördhet och respekt är en sådan sak. För det svåra är inte att få en häst tam och nära. Det svåra är att få hästen tam, lyssnande och lagom nära 🙂

dsc_0128

Nu väntar den nya världen på Albin 🙂 På promenad utanför gården.

 

 

 

p1010009

 

Nyss föl och unghäst, nu börjar ridhästlivet. Som skola ska vi inte underskatta det arbete unghästen utför i flocken. Fysträning förstås men också fostran och språkträning.

Foto: Åsa Rott ovan, Åse Ericson föl och nedan Tea Emilsson (Albin racar med Einar).

 

 

 

hingstar-i-maskrosor

Read Full Post »

Idag åkte Barki hem till Stenkullen och Ljungsdal med sina ägare, Stina Johansson och Björn Jerdborg. Barki har varit här sedan avskiljningen som föl. Nu är han dryga 3 år, stor och kraftig, tidigt utvecklad. I sommar och höst har han blivit tämjd och lärt sig grunderna i att bli riden. Det är Emma som gjort grundarbetet. Nu ska han hem och smälta sina intryck innan träningen fortsätter. Det är den tredje avkomman efter Björns och Stinas fd avelssto, Eva frá Midkoti, som rids in här på gården. Barki är efter Stari från Bredhall, samma som Dagmars årsföl Dagný. Evas avkommor är sympatiska avkommor, intelligenta, vakna, för att inte säga vaksamma. När man väl vunnit deras förtroende är de lättlärda, precis som man vill att de ska vara! Vi kommer att sakna Barki. Björn och Stina har en fin hemsida om sin verksamhet med islandshästar. På framsidan finns en helt underbar bild på deras stoföl Hrönn som är tagen här i somras.

Read Full Post »

Idag flyttade Eva iväg till sitt nya hem i Småland. Eva frá Midkoti, ett avelssto som funnits här på gården av och till i närmare åtta år. Björn Jerdborg och Stina Johansson (www.bjornochstina.nu) ägde henne och har haft avelshästar hos mig ända sedan jag drog igång för 10 år sedan. Fem fina avkommor till Eva finns det, alla har bott eller bor här än. Det är väldigt intressant att få ha haft fem avkommor med olika hingstar efter samma sto, de äldsta är inridna här också. Hrönn är den allra senaste och föddes för en knapp månad sedan. Lycka till Åse Strandberg i Moheda som köpt Eva, en mycket personlig och speciell häst som jag tycker mycket om. Stark karaktär har hon och sätter mycket prägel på sina fölungar. En riktig islandshäst.

 

Read Full Post »