Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ia Lindholm’

I lördags var det jag som var gäst på ridkurs, bara det en härlig och annorlunda upplevelse för mig som flitig kursarrangör. Det är nyttigt att sätta sig in i känslan att komma som gäst. Jag red två privatlektioner med min egen uppfödning Dagný för Birgitta Järnåker. Det är kurser som en av mina hästägare, Yvonne Benzian, anordnar i Göteborg (Stall Lyckodalen). Birgitta har undervisat många år, hon har svensk ridutbildning och har ägnat tid åt alla inriktningar, även fälttävlan (alltid impad av alla som rider fälttävlan). Hon har arbetat praktiskt med hästar både i Tyskland och England hos Lars Sederholm, har gått i skola hos Bent Branderup (Akademisk ridkonst) men också med tiden valt sina egna vägar. Basen verkar ändå handla om klassisk ridkonst, kroppskontroll (både häst och ryttare) och bygga en hållbar häst som gillar sitt arbete.

Dagný är 7 år och har ganska hett temperament och mycket flykt i sig. Jag har lärt mig så himla mycket av att rida henne, under ledning av Atli Gudmundsson som tränat oss i över två år. Det har inledningsvis handlat om så ”enkla” saker som att acceptera skänkeln, svänga och lösgöra utan stress till att att lära in laterala rörelsemönster inför tölt i rätt arbetsställning-lösgjord, lång hals, pannan fram, bärig överlinje. Utan den hade det blivit ”skelettridning” på hennes ganska långa och svankiga rygg med en redig underhals och bakben en kilometer bakom. På Dagný åker man inte tölt, man rider och det är nyttigt för mig som nästan bara ridit femgångshästar där man lite kan glida med och det blir hyfsad takt ändå (om än inte form och bärighet av åkandet) 🙂 I början gick det fort mellan rätt och fel och rätt igen men idag svänger det mindre än det gör på de här äldre bilderna, nyttan av långsiktig träning. Jag kan också se att min sits förbättrats sedan fotona togs och att Dagnýs sadelläge har förbättrats. I sadelkammaren har jag en gul kletlapp med ”den råda tråden” uppsatt. Jag har haft kurser med Suss Landin och Ylva Mattsson som går på djupet med sits och inverkan. Alla har vi olika svaga punkter och mina har jag skrivit ner och jag ser lappen varje gång jag sadlar en häst.

Atli Dagny feb 14 054

Atli Dagny feb 14 049

Atli Dagny feb 14 048

Atli Dagny feb 14 064

Nu i oktober har jag ridit lektion med Dagný för både Ia Lindholm, Atli och Birgitta. Hon är bara riden några gånger i höst, i sommar har jag haft henne hos hingst för att få henne dräktig. Det är kul att märka att det är så mycket mer som förenar än som skiljer ridlärarna åt. Känslan för små detaljer, att inte försöka springa ifrån problem, att arbeta med mikropauser och lätta hjälper, att stanna längre tid på jorden med hovarna, att inte sitta tungt när ryggen ska jobba, att älska övergångar, att jobba på sin tajming, att belöna det lilla så det växer och ignorera det icke önskvärda. En häst är en häst är en häst. En ridlärare är en ridlärare är en ridlärare. Tack för filmsnutten Yvonne! https://www.youtube.com/watch?v=Deqt6dJmaJI&feature=youtu.be

Annonser

Read Full Post »

Häromdagen åkte Åsa och jag över till Tidaholm och red lektion för Per Larsson, av många ansedd som Sveriges bästa westerntränare. Jag fick träna Ugla att länga överlinjen genom ridning i skritt och trav på böjt spår, olika skolor och ställning. Hon ilar alltför gärna iväg och steget förkortas. När jag red för Ia Lindholm kom vi jättelångt men nu har det varit uppehåll länge pga skada och det är alltid bra att ha ett vakande öga över sig. Och det bara att konstatera – det är same same, ridningens kärna är gemensam oavsett gren! Härligt att rida för en person med så stor hästtränarerfarenhet, bra hästöga och lugna metoder. Läs mer, särskilt under träningsfilosofi, på Pers blogg http://classiclranch.blogspot.com/. Per brukar undervisa våra studenter på BYS säker hästhantering, lastning av häst samt ge en grundläggande clinic i vad westernridning är. 

Read Full Post »

p1010020Apropå det förra inlägget så tittade jag tillbaka på FEIF-seminariet på islandshäst-universitetet Hólar 2006 som jag var på. På Hólar är man ju duktiga på att fundera och strukturera sitt träningsarbete och är inte rädd att pröva metoder, nytt och gammalt, från öst och väst ihop med sin egen kulturtradition. Att islandshästar generellt får en mycket mer genomtänkt inridning idag än förr är helt tydligt. Minns ni ”skräckfilmerna” som ett danskt TV-team tog som gick på svensk TV? Där en unghäst fick på sig bett och sadel och direkt kördes ut i djup snö, sattes fast i en stolpe och reds runt på, bockandes, med en skällande islandshund i hasorna? TV-teamet uppfattade det hela som mycket autentiskt och säkert lite ”macho”. Redan då hade en helt annan utbildningsvåg gått över Island och Ia Lindholm skrev till filmproducenten och var arg på att de visade en förlegad bild av hästträning på Island. Hon fick ett svar som började  ”lilla gumman – du vet inte vad det innebär att jobba med vilda hingstar – man måste vara tuff”. Det var under den tid då Ia och Denni visade som mest hingstar på bedömning! Det svaret från Ia skulle man vilja läst 🙂

På FEIF-seminariet var det Anton Nielsen som visade förarbetet med unga hästar. Och ett visst hanteringsarbete gör man idag jämfört med förr då hästarna i princip var ohanterade tills inridning. Såhär skrev jag om just den delen i en artikel i Ridsport.

Anton Páll Níelsson är ridlärare, och liksom Tóti Arnarson och Mette Mannseth även välkänd utanför Island som tävlingsryttare. Han visar hur han tränade föl (åring) att följa i den roundpen man byggt upp i ridhuset. – Just denna unghingst är stark i psyket och trygg av sig. Han lärde sig väldigt fort att följa med mig vid ledning (dagen före). Jag vill att fölen ska vara orädda men ha respekt för mig, jag vill inte att de ser mig som en säck med foder.

– Vi arbetar åringarna max två-tre timmar sammanlagt. Allt de behöver kunna som grund är att lyfta ben, få hovarna verkade, vara orädda när man tar på kroppen, kunna ha grimma och vara följsamma att leda och flytta på. Ett väl utfört förberedelsearbete minimerar riskerna för olyckor under inridningen, vilket alla tränare borde vara intresserade av, menar Anton.

– Man får aldrig dra i en fölunge med grimskaft och grimma så att det skapas ett stort tryck på fölets nacke, det är förbjudet i min värld, säger Anton med eftertryck. Förstår inte fölet att det ska följa med får medhjälparen ge en hjälpande hand. Man rör sig åt sidorna med fölet, en rörelse som leder framåt som går att belöna så fölet förstår vad du vill. Man kan också ha användning för en liten sele eller ett rep som ligger bakom fölets rumpa. Trycket på låren manar den framåt men som med all utrustning ska människan se till att den ger efter när hästen gör rätt. Fölet får inte få panikkänslor, skada sig eller få ett tryck på nacken av den. 

– Det är inte vad du gör med unghästen eller när och exakt hur länge du gör det, utan hur du gör det, som ger ett bra resultat eller ej.  Man har inte ett standardiserat dagsschema på Hólar, där man gör samma sak med alla unghästar varje dag. Oavsett om det gäller häst eller människa så går inlärningsförmågan ner när adrenalinet går upp.

 

Läs hela artikeln som finns i artikelarkivet på min hemsida.

För övrigt var det roligt att läsa Sandra Marins artikel om tredjeårselevernas clinic på Hólar.

 

 

Read Full Post »

Igår var det ridhusinvigning hos Ia och Denni i Malmköping. På väg hem från ett stort planeringsmöte på tidningen Ridsports redaktion drog jag med mig två glada ”storhäst”-journalister, Anna Carlsson-Käck och Annika Grundberg, på clinic och invigning. På deras bloggar kan det nog komma en och annan tanke om tölt. Annikas blogg heter Liv i exil då hon just nu bor i England och Annas heter Ordagranna.

markneclinic-039

Grattis Ia och Denni till ett fantastiskt ridhus. Vackert och funktionellt, det här har ni kämpat för. – Vi började tänka på ridhus redan i Hocksbo utanför Björklinge, berättade Denni men vi visste att det aldrig skulle betala igen sig eftersom vi inte var säkra på att bo kvar där. Med Lindnäs kändes det helt rätt. Men det tar tid att rusta en ”ofärdig” gård till en hästgård i bra arbetsskick. Men så en dag var tiden inne för ridhus.

Till invigningen kom 150 människor, en kickstart på säsongen 2009. Det var glada skratt och mingel när folk möttes från hela Sverige, det var toppryttare från landslag, sportdomare, Strömsholmselever och vi helt vanliga ryttare som vill mycket 🙂 Vi fick god soppa och glühwein, kaffe och choklad (där även Ridsportjournalisterna hade ett finger med i spelet!). Och fantastisk inspiration i form av clinic med Pether Markne. – Inte varje dag som man har två OS-ryttare på besök, gladde sig Ia och syftade på att Pethers make Per Sandgaard också hängde vid sargen.

Clinicen inleddes med att Denni red Disa från Hocksbo. Disa är en riktigt  gångartsbegåvad fyrgångare med explosiv vilja. Vi fick följa det gymnastiska vardagsarbete som egentligen inte är det minsta sexigt som Pether utrycker det. Men som syftar till att ekipaget vid utvalda tidpunkter, utan spänning och motstånd, ska kunna briljera utan att ”trampa på” hästens kropp och själ. Pether var tydlig med att han är prestigelös kring hästar, rasen har ingen betydelse. Det är vad man vill och arbetar för med sin häst som betyder något för honom som tränare. Att Pether har ett islandsekipage som tränar för honom får han en och annan spetsig kommentar om.  – Denni representarar bra ridning för mig, det är kvalitet i det som görs och det är vad jag vill jobba med, säger Pether. – En häst är en häst och man lär sig något nytt varje dag av att rida och instruera. Pether verkar trivas med att vara gränsöverskridande och gör det han är bra på, studerar häst och ryttare och hjälper vidare på vägen på ett lättsamt och pedagogiskt vis. Många goda råd och minnesvärda uttryck fick vi till oss i manegen.

Grunden i bra ridning ligger i att behärska hästens bakben och motor. markne1Utan bakben – ingen ridhäst men rörelsen ska lyftas upp av bukmuskulatur och ryggmuskler. Hitta hjulet i hästen, den rullande energin utan att hästen tar till flykten och springer från ryttaren. Och Disa har mycket känslighet och flykt i sig vilket Pether verkar gilla att jobba med. – De bästa prestationshästarna är de som kan tända från 0-100, de är känsligast och prövar kanske ens tålamod mest av alla, men de hästarna skulle aldrig säga upp sig mitt i en tävling, säger Pether.

Vi fick se arbete i skritt, trav och galopp på volter och rakor, alltid med en innersida i alla övningar (även om den både kunde vara hästens inre och yttre sida i det varv som reds just då). De visade tempoväxlingar och teknik att fånga in hästens energi ställd inåt med hjälp av ett inre tygeltag som inte bromsar genom att låsa sig bakåt mot höften utan snarare reses uppåt. Rida med hästen och fortfarande i färdriktningen, även om tempot/rörelsen ska minska. Det tog jag till mig till Ugla som kan ila ifrån mig och behöver dröja i steget. Längre tid i luften, längre tid i backen.

I alla hästars arbete måste man variera tempo, väg, ställning, form. Inte rida övningar eller i form statiskt även om det finns ett ideal man visar fram på tävling. Rida på det sätt som utvecklar hästen och tänka på att hästens muskulatur och senor och ligament ska anpassas till träningen för att undvika skador. – Jag har varit med och dissekerat hästben och vet att senor, leder och ligament egentligen inte är gjorda för att svänga hela tiden. Att rida stora serpentiner är ett skonsamt sätt att jobba på böjt spår, det gör vi mycket, man får inte fastna på volten. – Våra hästar går i hage varje dag där de får leka och de rids ut, säger Pether.  Analysera och tänk/gör tvärsom vad hästen av bekvämlighet söker sig till.  Träna din egen sits, gör mellandelen stabil, träna på att händerna ska kunna arbeta oberoende av kroppen.

Många islandshästryttare har lite galoppfobi på bana. Det är svårt att få en balanserad, rund och bärig galopp på en islandshäst som kanske stressar lite, som har svårt med böjningen, som rätar upp sig och bjuder mot tölt eller pass istället. – Första gången jag såg Disa galoppera hade hon hur många ben som helst i galoppen, skrattar Pether och visar hur de arbetat med långsamt tempo, gå in på volt, att fortsätta rida i hästen och vänta in den. – Det är viktigt att hitta fram till att kunna rida fler korta språng och sitta kvar i hästen om galoppstegen blir för långa, hellre låta galopppen falla isär och bryta av än att låta hästen öka och gå i väg i långa språng.

En lat häst elektrifieras genom temposkillnader och förändringar. En villig och känslig häst går gärna fram men måste kunna göra det utan att flykten gör sig gällande. Träna genom att när den känns lugn och balanserad, ge hästen grönt ljus att bjuda fram för att efter bara ett par steg säga, skojade bara, rött ljus, ta tillbaka.

Efter Denni och Disa fick vi se en annan av Pethers elever, Juliette Ramel på 15-årige hingsten Melvin C (Ferrington- Beaujolais). Juliette är ett av Sveriges kanske största ungdomshopp i dressyr, som ridit världscupfinal och internationella mästerskap flera gånger med stor framgång, bl a på just denna häst. Många hickade till när denna gigantiska häst (i jämförelse med Disa) dansade in på banan. När arbetet väl satte igång så ser man ändå att det är två hästar, två olika individer som måste jobbas på sina sätt för de har olika motor och karaktär. Väldigt intressant. Tack Pether, Denni och Juliette för att ni bjöd på ert hästarbete.

markneclinic-0351

”Mina tjejer” i stallet – Jonna Andersson och Emma Örtendahl gillade Markneclinic.

* Marknebild i mitten – Anna Carlsson-Käck

Read Full Post »

Vilken rolig inbjudan det låg i e-brevlådan i morse! Ia Lindholm och Denni Hauksson, några av världens duktigaste islandshästtränare och uppfödare, ordnar clinic i samband med invigningen av deras nya ridhus. De driver gården Lindnäs utanför Malmköping i Sörmland. Denni tränar för OS-ryttaren Pether Markne, hoppryttaren som blev dressyrfavorit.  Ia och jag har varit vänner sedan tonåren, vi fastnade för islandshästar vid samma tid, bodde i Göteborg och lärde känna varandra. Med var sina egna gårdar är det längre mellan tillfällena vi ses men vi försöker.

invigning-lindnas-004En rar bild på Ia och Denni från den förra invigningen, när de invigde det ombyggda stallet och firade  att de skaffat ny gård.

Jag ser fram emot lördag den 17 januari.

Read Full Post »

 Hella 2004

Yes. Spontanresa till Island är bokad och klar! Jag hade inte räknat med att kunna åka till Landsmót i år eftersom Daggmasken skulle föla runt 1 juli. Men nu när allt är klart så kom suget 🙂 Jag missade förra gången. Missar man för ofta så förlorar man till sist kunskap, framförallt ur avelssynpunkt. Det finns så otroligt mycket bra hästar på Island och de går snabbt i avel. Det var också därför Landsmótintervallet kortades från 4 år till 2 år för några år sedan. Det gäller att passa på.

Jag gör alltså kortversionen, den har jag gjort förr! Anländer fredag natt, ser highlights av alla sport-och avelshästar under helgen, reser hem måndag morgon. Vansinne egentligen men livet är kort (och Rytkönen lång som min vän Rosita skulle sagt – Arto Paasilinnafan). Hyr bil i Keflavík, tänker att det löser sig med boendet, har bokat en natt på ett B&B i Reykjavík. Emma passar gård och hästar, Pia tar hand om Eloi. Vad gjorde man utan vänner? Nästan allt är bokat och betalt via nätet vilket osökt får mig att tänka på första gången jag var på Island ihop med Ia Lindholm. Då var inte nätet påtänkt. Jag var sjutton, hon femton och ivägsläppta ensamma på buss- och tältresa i Island av våra föräldrar. Hur vågade de? Men å andra sidan är nog Island ett av de mest fridfulla länder att åka till. Särskilt 1982. Och så vackert. Jag var helt betagen. Då som nu.

 Landmannalaugar 2004

Målet var Landsmót på Vindheimamélar i Skagafjördur. Men det höll på att inte bli så. Island var dyrt och trots att vi snålade så tog pengarna slut. Vid entrén till tävlingen insåg vi att det kostade massor att komma in och köpa ett program. Vi övervägde att inte gå in men det fanns ju egentligen inte på kartan att avstå från själva målet. Till sist fick vi ta oss till civilisationen och få extra pengar telegraferade över. Landsmót 1982, vi såg Hrafn frá Holtsmúla 802 få hederspris för avkommor liksom Þáttur frá Kirkjubae 722. Vi såg legendariske skimmeln Hrimnir frá Hrafnagil med den fantastiska utstrålningen i tölt. Vi såg Karly Zingsheim rida på lånade stoet Dama frá Hólum och nästan dånade för det var så snyggt 🙂 Det var i den väldigt improviserade EM-tävlingen för utländska ryttare på lånade hästar som ägde rum mitt i natten. Ett initiativ av Siggi Saemundsson som alltid engagerat sig i den internationella sidan av sporten. Islandshästvärlden var liten då. Vänner vi fick då finns kvar och många nya har det blivit sedan dess.

Detta Landsmót ska jag inte jobba alls som journalist. Så ovant. Sitta i brekkan (slänten vid banan) och bara kolla in hästar utan något som helst ansvar! Men kommer jag över en dator och nätuppkoppling kanske det blir en liten rapport på bloggen ändå. Annars kommer en efteråt kan jag helt säkert lova.

Read Full Post »