Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘FEIF-seminarum’

p1010020Apropå det förra inlägget så tittade jag tillbaka på FEIF-seminariet på islandshäst-universitetet Hólar 2006 som jag var på. På Hólar är man ju duktiga på att fundera och strukturera sitt träningsarbete och är inte rädd att pröva metoder, nytt och gammalt, från öst och väst ihop med sin egen kulturtradition. Att islandshästar generellt får en mycket mer genomtänkt inridning idag än förr är helt tydligt. Minns ni ”skräckfilmerna” som ett danskt TV-team tog som gick på svensk TV? Där en unghäst fick på sig bett och sadel och direkt kördes ut i djup snö, sattes fast i en stolpe och reds runt på, bockandes, med en skällande islandshund i hasorna? TV-teamet uppfattade det hela som mycket autentiskt och säkert lite ”macho”. Redan då hade en helt annan utbildningsvåg gått över Island och Ia Lindholm skrev till filmproducenten och var arg på att de visade en förlegad bild av hästträning på Island. Hon fick ett svar som började  ”lilla gumman – du vet inte vad det innebär att jobba med vilda hingstar – man måste vara tuff”. Det var under den tid då Ia och Denni visade som mest hingstar på bedömning! Det svaret från Ia skulle man vilja läst 🙂

På FEIF-seminariet var det Anton Nielsen som visade förarbetet med unga hästar. Och ett visst hanteringsarbete gör man idag jämfört med förr då hästarna i princip var ohanterade tills inridning. Såhär skrev jag om just den delen i en artikel i Ridsport.

Anton Páll Níelsson är ridlärare, och liksom Tóti Arnarson och Mette Mannseth även välkänd utanför Island som tävlingsryttare. Han visar hur han tränade föl (åring) att följa i den roundpen man byggt upp i ridhuset. – Just denna unghingst är stark i psyket och trygg av sig. Han lärde sig väldigt fort att följa med mig vid ledning (dagen före). Jag vill att fölen ska vara orädda men ha respekt för mig, jag vill inte att de ser mig som en säck med foder.

– Vi arbetar åringarna max två-tre timmar sammanlagt. Allt de behöver kunna som grund är att lyfta ben, få hovarna verkade, vara orädda när man tar på kroppen, kunna ha grimma och vara följsamma att leda och flytta på. Ett väl utfört förberedelsearbete minimerar riskerna för olyckor under inridningen, vilket alla tränare borde vara intresserade av, menar Anton.

– Man får aldrig dra i en fölunge med grimskaft och grimma så att det skapas ett stort tryck på fölets nacke, det är förbjudet i min värld, säger Anton med eftertryck. Förstår inte fölet att det ska följa med får medhjälparen ge en hjälpande hand. Man rör sig åt sidorna med fölet, en rörelse som leder framåt som går att belöna så fölet förstår vad du vill. Man kan också ha användning för en liten sele eller ett rep som ligger bakom fölets rumpa. Trycket på låren manar den framåt men som med all utrustning ska människan se till att den ger efter när hästen gör rätt. Fölet får inte få panikkänslor, skada sig eller få ett tryck på nacken av den. 

– Det är inte vad du gör med unghästen eller när och exakt hur länge du gör det, utan hur du gör det, som ger ett bra resultat eller ej.  Man har inte ett standardiserat dagsschema på Hólar, där man gör samma sak med alla unghästar varje dag. Oavsett om det gäller häst eller människa så går inlärningsförmågan ner när adrenalinet går upp.

 

Läs hela artikeln som finns i artikelarkivet på min hemsida.

För övrigt var det roligt att läsa Sandra Marins artikel om tredjeårselevernas clinic på Hólar.

 

 

Annonser

Read Full Post »