Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ånga’

Snö och sol. Rimfrost i pälsen på hingstarna. Längst in på huden är de snustorra, flera centimeter längre ut, längst ut på pälsstrået har fukt blivit rimfrost i den kyliga luften. Så vackert. Extravärmen som alstras i hästarna när de äter grovfoder förångas upp i morgonljuset.

vinterflock-nov-08-013

 

 

vinterflock-nov-08-016Om hästar och vintervärme. Många oroar sig för att hästen fryser på vintern men min erfarenhet är att de gör det sällan (de islandshästar jag har erfarenhet av). De gånger jag sett hästar frysa ordentligt har varit på vår eller höst, när det regnat och blåst och hästen ännu inte satt vinterpäls eller just fällt. Ge mer foder eller täcka hästen så får den värmen åter. Är det ett bestående problem att hästen fryser?Kontrollera hull och justera foderstaten, får den nog mycket grovfoder? Se över om hästen har platser utomhus där den kan ta skydd mot kyla och regn. Passar hästen att gå i lösdrift eller blir den stressad och tappar mycket energi, är den låg i rang och gruppen svår att dela upp på ett vis som kan passa bättre för de ranglåga individerna? Att ha lösdrift är att träna sig i sitt hästöga och lösa problem. 

Fakta: Hästen är betydligt mer klimattålig än människan av flera skäl. Den har en förmåga att skapa värmebalans, jämnvarm kroppstemperatur i förhållande till sin omgivning, som är väldigt bra fast det kan handla om stora temperaturskillnader. Om den inte kunde det hade hästen aldrig överlevt under hundratusentals år på de stora grässlätterna utan skydd för väder och vind. För att skapa värmebalans måste hästen kunna alstra och göra sig av med värme och det kan den göra på många sätt. Värme skapas genom ämnesomsättning (när hästen äter) och den ”lagras” i form av hull, underhudsfett. Fett värmeisolerar tre gånger bättre än annan kroppsvävnad. Hästar kan också öka värmen genom muskelaktivitet (den ”darrar” i musklerna) men i längden kostar det energi. Värme som är bunden i fukt avgår från hästen genom hudens svett, ånga och andning. Torr värme försvinner genom strålning (kroppen strålar ut värme mot en kall omgivning men kan också ta emot värme till exempel av sol), strömning (luftens rörelser runt kroppen tar värme) och ledning (värme leds ut när hästen står eller ligger på marken).

 

Hästen har ännu fler redskap att reglera sin värmebalans med. De sätter och släpper vinterpäls, detta styrs av dagsljuset. Oförädlade raser har mycket täckhår, tät päls närmast huden, ibland nästen lite ullig, tjock man och svans skyddar. Hästen kan också resa eller lägga pälsstråna. Med resta strån får pälsen bättre isolation mot kyla. Till viss del har pälsen en vattenavstötande förmåga. Snö kan till och med ligga som ett extra isolerande lager ovanpå en redan välisolerad hästpäls. Hästar kan ändra sitt beteende efter temperatur. Vid kyla vänder hästarna bakdelen mot kalla vindar och skyddar därmed resten av kroppen, de kan ställa sig sida vid sida för att utstråla värme mot varandra. Vid varmt väder söker de upp blåsiga och skuggiga platser för att kyla av sig. Hästar kan öka och minska blodcirkulationen i ytliga blodkärl för att variera hur mycket värme som avges. Att svettas är ett effektivt sätt att snabbt få bort överflödig värme som hästen inte behöver. Slutligen kan hästen acklimatisera sig till att skapa mer eller mindre värme genom sin ämnesomsättning, en anpassning till kall väderlek tar 2-3 veckor.

 

 

Hästar är stora djur och stora djur tål kyla bättre än små djur. Det beror främst på två anledningar. 1. ett stort djur måste äta mycket för att uppfylla sitt näringsbehov för att de väger mycket, kroppsvärme skapas då genom ämnesomsättningen. 2. Fast att de är stora har de liten kroppsyta per kilo kroppsvikt. Från en liten yta försvinner inte lika mycket av den torra värmen. En vuxen häst har cirka 100 cm2 kroppsyta per kilo kroppsvikt medan människan har runt 250 cm2 per kilo. Tack vare att en så pass liten yta exponeras för omgivningen blir hästen förhållandevis okänslig för värme och kyla utifrån.

 

(ur boken Islandshästar – skötsel, hälsa, gångarter av Åse Ericson, Rebecka Frey och Lena Lennartsson)

Read Full Post »