Kanske minns ni att jag i somras skrev om en dramatisk olycka när en unghingst skadade sig illa på staketet? Läget var mycket allvarligt men Dökkvi räddades till livet av distriktsveterinären och prognosen på hans senskada var sådan att det var 80-90 % chans att han kan blir ridbar fritidshäst. Så ägarna bestämde sig för att ta den chansen. Läs om vad som hände i somras här med varning för otäcka bilder. Så här illa kan det gå, trots rejäla staket med väl fungerande el. Chansa inte med staket.

Här är ägaren Karin Anderssons historia:

Olyckan hände 19 juli, båda sträcksenorna på vänster bak var av och han hade ett djupt jack ända in till hasleden på framsidan av benet. Han stod 2½ vecka på hästsjukhuset i Skara. Under den tiden var Dökkvi ganska dålig. De första dagarna gick bra, men sedan fick han feber och var riktigt risig i några dagar. Han fick infektion i halsvenen där han hade en kateter för smärtstillande och penicillin, och han fick ett skavsår på kotan av plastskenan han hade för att hålla kotleden rak. De tog bort katetern och då gick febern ner och så bytte de till oralt smärtstillande, penicillinsprutor och RJ-förband (pappersförband). Efter 2½ vecka tyckte jag att kostnaderna sprungit iväg så pass (60 000 av 100 000 i veterinärvård) att jag ville ta hem honom för att inte nolla hans konto som skall räcka till i april nästa år. När vi tog hem honom såg såret ut såhär (16 aug). Första förbandsbytet hemma var något chockartat även om vi sett såret på Skara. Han ville inte stå på benet, hade rejält ont och såret vätskade mycket så att det luktade illa. Men själva såret såg fint ut i allafall…

De första veckorna låg han mycket, och han ville inte gärna stå på benet. Vi tog ut honom för lite skrittmotion för blodcirkulationens skull och lite bete för magens skull varje dag. När han kom hem var han rätt tunn, han hade förlorat många kilo under feberperioden och dessutom fick han ju göra ett snabbt foderbyte från bete/gräs till hö. Det i kombination med den totala avsaknaden av kontakt med andra hästar i Skara gjorde att aptiten påverkades negativt. När han kom hem och fick en boxgranne som han kunde prata över väggen med så blev han väldigt mycket gladare och började äta ordentligt igen. Vi har också gett honom ProViva (nypon) för magen hela tiden. Jag kan inte säga om det haft någon effekt, men han älskar det och vi har även använt det för att ge tråkig medicin i och det har funkat bra.

Vi bytte förbandet varannan dag ända fram tills oktober. Förbandet har undan för undan blivit torrare och luktat mindre i takt med att såret läkt. Vi har haft ute veterinär tre gånger för att ta bort svallkött, och för varje gång så har läkningen gjort stora språng framåt.  Idag är det nästan helt och hållet läkt. Denna bild är från 30 september.

Samtidigt ändrade han plötsligt attityd från att ha varit lite försiktig och mesig till att visa att han faktiskt är hingst och snart 1,5 år! Han började hoppa och skutta och bära sig åt i största allmänhet. Vi har hela tiden haft kontakt med veterinärerna i Skara så jag ringde och frågade om han får göra så. Deras rekommendation var att ta ut vår egen veterinär, ta av bandaget och visa upp hur han rör sig. Så det gjorde vi, och veterinären tyckte att han såg helt OK ut så nu har vi skippat RJ-bandaget och täcker bara sårområdet. Vi ökade på promenaderna till 20 minuter runt området med lite uppför och nedför, och han tyckte det är jättekul! Därefter blev det en liten sjukhage åt honom så han kan få komma ut ”själv” några timmar om dagen. Han har andra hästar intill sig men inte i samma hage. Som individ är Dökkvi otroligt stark och trygg i sig själv. Han har haft sällskap av annan häst 24 timmar om dygnet, förutom några gånger. Men han har klarat även det utan problem. Han är så snäll och enkel att hantera att man ibland glömmer att han inte är så gammal och dessutom hingst. Jag tror att hans starka psyke har bidragit till att det här har gått så bra. Han har klarat att stå på box många långa tråkiga timmar utan att bli deppig eller skaffa sig ovanor.

Nu i november har Dökkvi fått vara ute i paddocken och sprungit lite. Han är lite stel, men har visat alla gångarter inklusive bocksprång! Tanken är att han ska vara i rasthagen dagligen och däremellan får han ta några rundor i paddocken när den är ledig. Det märks att han har vuxit mycket, det verkar som att han inte riktigt har koll på hur stor han är. Han behöver röra på sig och få koll på hur kroppen funkar igen. I stort sett är alla sår läkta utom det sista på framsidan av benet, det som också var störst och djupast. Han fick ju lymfangit med, just när vi trodde att det mesta var över, men nu ser jag att det börjar dra ihop sig och sårkanterna kommer närmare varandra igen. Benet känns fortfarande lite svullet och svampigt. Det kanske dels beror på lymfangiten, men kanske också att han har lite sämre cirkulation i det benet. Men han stöttar och går och såhär ser han ut i en liten film från en lerig dag i november, nästan exakt 4 månader efter att han hade skurit av sig båda sträcksenorna. Sammanfattningsvis – hopp om livet hälsar Karin.

Några tips om du som hästägare drabbas av samma sak (Karin fick kontakt via min blogg med en annan hästägare som råkat ut för samma sak):

• Sjukvårdsmaterial och förbandsmaterial kan vara svårt att få tag i. Apoteket har en del, men min främsta leverantör har varit Hästoteket på Åby/Göteborg. De har dock inte samma sortiment och urval som Skara, så vissa produkter har jag fått skickade från Skara eller fått levererade direkt från leverantören. Förbandsmaterial är den största utgiftsposten, men jag tror att man måste lägga de pengarna. Ingen idé att lägga ner en massa arbete om såret inte får rätta förutsättningarna att läka.
• Vi har alltid varit två vid förbandsbyte för att stötta varandra, ha många händer och inte minst diskutera läkprocessen. Försök att hitta någon som är duktig på att lägga bandage om du inte är det själv. Min sjukvårdskompis är mycket bra på det och hennes hårda bandage har säkert också varit viktiga för att detta gått så bra som det gjort.
• Fotografera ofta så att du ser att det faktiskt händer något…
• Tvätta såret noggrannt. Glöm inte området runt såret, och ner i karleden. Torka noggrant med torr kompress där det är päls. Jag köpte ”lyxvatten” i halvlitersflaskor på Apoteket à 25 kr flaskan (steril koksaltlösning). Det är bra att ha hyfsat stora flaskor iallafall i början, för man ska inte snåla med vattnet. Men inte för stora, för det kan vara dumt att spara öppnade flaskor. Tvättkompresser är hyfsat billigt på Apoteket, men finns även på Hööks.
• Vi gav Dökkvi Sedalin ca en halv timme varje förbandsbyte de första veckorna. Men sedan gick det lika bra utan för han tyckte bara att det var skönt när vi höll på med honom.
• Tag gärna god tid på dig att lufta och torka såret innan du lägger om det igen. Klipp bort hår så gått det går för att få det att torka lättare och slippa ha hår som hänger ner över såret när det läker.
• Ta ut en veterinär du litar på och som har erfarenhet av stora sårskador så du får hjälp med att ta bort svallkött.
• Pyssla mycket med hästen när du kan. Vi har ägnat iallfall 2 timmar varje dag åt att gå, beta, borsta, prata, klia osv.
• Se till att han/hon alltid har hästsällskap.
• Tempa varje dag (gärna morgon och kväll) så du vet vad normaltempen är.
• Se till att du kan få avlastning någon gång emellanåt. En sådan här historia tär mer på en än vad man kan tro!

Om bloggen ska liknas vid ett husdjur som måste matas regelbundet för att må riktigt bra så är min blogg utsvulten vid det här laget. Istället har jag ägnat mig åt att jobba och delta i flera olika intressanta möten. Här kommer en uppdatering för den intresserade:

Kvarka: hästarna mår förhållandevis bra förutom en feberdipp förra helgen då plötsligt alla föl fick 40 graders feber i två dagar, antagligen en virusattack som tog eftersom fölen har lite dålig motståndskraft. Fortfarande hör jag enstaka hostningar men på ett par dagar har jag inte sett någon snuva så kanske de snart kan flyttas till annan hage och saneringen av lösdriften påbörjas.

EU Equus 2009: Jag åkte å Islandshästföretagarnas vägnar på EU-konferens i Uppsala, på SLU Ultuna. Sverige är just nu ordförandeland i EU. När vi var det 2001 startades EU Equus, en mötesplats för europeisk hästnäring. Nytt möte var det i Österrike 2005 och nu tog Sverige åter initiativ.  Till Uppsala kom 165 hästdelegater från 20 länder. Fokus för dagarna låg på ”hästnäringens roll i framtiden i landsbygd och samhälle samt nätverkande”.  Jag mötte flera personer som jag hade mycket utbyte av att tala med. Läs om avsiktsförklaringen som EU´s hästsektor gjorde vid mötets avslutan. 

Representanter för tre av sex organisationer skriver på ”a letter of intent” om samarbete inom europeisk hästsektor: Mats Denninger (Hästnäringens Nationella Stiftelse), Cathy Mcglynn (EFTBA) och Harald Müller (FEI). Detta fördrag är rimligen något även för FEIF att stå bakom?

BYS: på BYS har det varit full rulle i höst. Kursen affärsplan är avslutad med tvåorna som nu gnuggar sina geniknölar och arbetar med sitt examensarbete, en fiktiv eller verklig affärsplan. Ska bli spännande att få läsa vad de kommit fram till. Bilden är från Kinnekulle där Rebecca Östh från Horsevision demonstrerar lastträning åt alla håll vid ett studiebesök. 

Som avslutning för FH 08 tog några studenter chansen att hänga med på Entreprenörsdagen i Göteborg. Där slogs världsrekord i idéer på 3,65 timmar, och jag var med och bidrog! Gå in på Idepedia, lägg till idéer du har eller sno av andra – det står dig fritt!

Kursen entreprenörskap för ettorna har just börjat. Inledning med Charlotta Fritsch som pratade om varumärken, branding och hur man som småföretagare är sitt eget varumärke. I små grupper fick klassen också göra egna företag – den roligaste redovisning jag nånsin varit på, sade någon i klassen :-)

Islandshästföretagarseminarium: dax igen – för ett nytt stort företagarseminarium på Strömsholm. Tema som förra året – fokus på att vi ska lära oss mer om människor, hästar och företaget. Tre delar man aldrig kan bortse från om man ska kunna leva på sitt hästföretag. Lennart Lindén/Morgan Alling talade-spelade om besvärliga människor, Pether Markne visade sin tränarroll och med Nåcke Nauclér räknade vi bidragskalkyler i grupp över olika inriktningar i företagen.  Text kommer separat men om du inte kan hålla dig så surfa över till Islandshästföretagarna.  

Till sist – min hobby: Filmfestival i Skara den 12-18 november! Jag har hittills sett två bra svenska filmer, Drottningen och jag samt Flickan. Vi är en trojka som håller i trådarna för festivalens filmcafé. Förstås hjälper en massa funktionärer till som bakar gott och säljer till sugna besökare. Cirka 100 besökare per film brukar det vara i snitt.

Vid invigningsfilmen Drottningen och jag hade vi regissören Nahid Persson på besök. Det skapade en otrolig närhet, eftersom filmen är så personlig men också att den iranska verkligheten kommer så nära. När Nahid intervjuades efteråt fick hon frågan om hon kan återvända, vilket hon inte kan. Och hon berättade att dagen innan avrättades en av hennes vänner, för att denne hävdat sin yttrandefrihet, åter andra sitter i fängelse. Det blev iskallt i salongen. Sådana nära upplevelser kan man få på filmfestival med gäster på plats. Filmen Flickan slog rakt in i hjärtat. Det är inte så ofta man får se filmer om unga flickor som växer upp. Se den.

Ýra växer och mognar – i vår är det dax för inridning. Åsa Rott som går på Strömsholm i år, ska göra sitt unghästprov här i vår. Då ska hon rida in Ýra liksom Baltasar. Ýra känns som min men är det inte . Jag lånade ut mitt sto Una till Elin som fick denna fina avkomma efter Omi från Stav. Hoppas hon blir lika trevlig i ridning som hon är som ohanterad unghäst. Ýra är tredje generationen Elding frá Glaesibae, ett förstaklassto jag ägde en gång som bara hann få ett föl, Una, innan hon dog. Åsa ska också jobba med Einar som gått i flocken här under uppväxten och ett annat ungsto från trakten. Foto Emma Jansson.

Njut av bilder som duktiga unga fotografen Emma Jansson tog i farten när vi var uppe och gav hingstarna grovfoder en eftermiddag helt nyss.

Rapport från kvarkafronten: det känns som vi är en liten bit ut ur dimman men det är långt ifrån färdigt. Hästarna som drabbats, som går i en avskild lösdriftsflock. är fortfarande lite snoriga, hostar ibland, men ingen feber har synts sedan den febriga fölungen tillfrisknat. Än så länge kan jag inte flytta hela flocken och påbörja sanering av hagen där de går. Ligghallen ska tömmas på halm och gödsel, väggarna skuras liksom foderbord, vattenkopp, saltstenshållare etc. Men vi behövde få rent stallet för att kunna ta in hästar.

Förra fredagen var Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) från Uppsala på besök, veterinär Susanne Lindahl och hennes vapendragare drog ut i fält med all sköns testmaterial. De arbetar med forskning kring diagnosticeringen av kvarka/zooepidemicus. Utöver att prova svabbar av olika material i näshåla och svalg tog de blodprov. De tog också miljöprover i och utanför den box som vi plastat in på bästa Christo-manér för att inte den sjuka fölungen skulle kunna hosta och snora rakt ut på gången. Hästarna var så himla duktiga och uppförde sig väl.

De första preliminära svaren visade bakterier av typen zoo epidemicus på samtliga hästar (inkl den som provtagits för kvarka) samt i boxen, dock ingeting utanför boxen. Susanne kliar sig förstås lite i huvudet och i helgen tog Thomas två blodprov på 17 hästar som ska skickas utomlands där man har särskilda provmetoder att se om hästarna har fått antikroppar mot kvarka, dvs att de möjligen har ”passerat” kvarkan och att zoo epidemicus bakterier passar på att invadera hästarna när deras motstånd är lite försvagat. Fortsättning följer. Nya blodprov ska tas om en månad. Det är intressant, även om det tar tid är det bra att kunna vara med i en studie och få veta mer.

I veckan som gått har Erik hjälpt mig att tömma alla bäddar i stallet, efter blodprovstagningen var klar gick Thomas, Carina och jag loss på stallet inför ångtvättrengöring på söndagen. Det är viktigt att handskura rent i boxen där den sjuka hästen varit och descinficera med Virkon S när allt är rent. Högtryckstvätt är inte att föredra framför handarbete, det sprids för mycket + att högtrycket kan pressa in bakterier i mjukt trä. Allt strömaterial på gödselstacken och från ligghallen ska köras till kompostering, det ska inte spridas ut på vallarna som brukligt.

På söndagen kom Christer Roos med fru och rengjorde stallets alla väggar och golv. Det är hetångarengöring, ångan blir uppemot 180 grader varm och tar kål på smuts och bakterier utan kemikalier. Rent blev det och en stor fördel vintertid eftersom det blir oerhört lite vatten som vid vanlig högtryckstvätt. Företaget heter PFM Steam & Clean. En liten sväng med målarpenseln hann jag också. Såpass torrt var det trots rengöring.

Nu kan vi ta in hästar i stallet igen, Emma och hennes ridskoleelever har tålmodigt gjort iordning hästarna ute i ur och skur under de här 3 veckorna. Hovslagarna ska kunna stå inne i dag. Men isoleringenär inte helt över, jag byter fortfarande kläder när jag går mellan flockarna och det är fortfarande avstängt till stoflocken. De måste bli helt friska allihopa innan vi kan ta steget vidare att sanera i hagen och det är ett tag kvar. Men det är ett steg ur dimman känns det som

Är det något en hästgård inte vill drabbas av så är det kvarka eller möjligen salmonella som börjar bli vanligt på stora stuterier. Och nu har kvarkan kommit i en av mina unghästflockar, där stona går. Hur den hamnat där vet jag inte. Kvarkan smittar genom kontakt, den är ej luftburen mer än så långt en hostande häst kan sprida slem och snor omkring sig. Förutom att den förstås smittar mellan hästar som är med varandra så kan också människor bära med sig smitta på händer, i kläder och även utrustning som kommit i kontakt med en sjuk häst. Unghästflocken är ju stabil, senaste gången en häst kom in i den var när jag satte tillbaka mitt nydräktiga sto i augusti månad och dessförinnan ett sto som gått för sig själv under en tid. Men inkubationstiden kan vara  mer än 3-14 dagar, en häst kan vara en frisk smittobärare under månader eller mer. Sjukdomen kan blossa upp i samband med stress eller dylikt. Så egentligen är jag tacksam att vi tog prov och att vi vet och kan agera på rätt sätt för att bli av med smittan. Som en vän som driver hästföretag sade, det är inte frågan om man får en smitta utan när.

Under hösten fick flocken vad jag trodde var ett vanligt virus, det gav snuva hos fölungarna, ”dagissjuka” för de som aldrig träffat på smittor förr, tänkte jag. Och när man läser SVA´s information om kvarka så förstår man att den kan ta sig uttryck som är mildare än de man ser framför sig när man tänker kvarka. Vi blev varse för snart 2 veckor sedan då en fölunge fick 39 graders feber (normaltemp på häst är 37-38 grader, fölungar dock lite högre), hostade och var hängig. Samtidigt hittades en en liten böld sprucken mellan ganascherna på en av åringarna. Direkt kontakt med distriktets Sanna Hedén som kom hit och tog prov på både åringen och fölungen. Fölungen sattes under behandling. Eftersom det var regn och iskall frost om vartannat fick mor och föl gå in på stall fast man helst skulle vilja hålla dem borta därifrån. Vi ”burade” in boxen så gott det gick för att undvika att fölets hostande och snorande spreds i stallet. Boxen ligger längst bort i stallet och ingen behöver passera den.

När sådant här händer gäller det att vara snabb och öppen med information och förändringar. En häst skulle åka hem från gården på helgen, den fick stanna kvar. En grupp islandshästelever från Wången skulle komma hit på studiebesök, den fick styras om till lektionssal på SLU istället. Emma skulle haft ridkurs under helgen med privatryttare, de fick inte komma. Alla hästägare har informerats och ägare till hästar som varit här den senaste tiden för lektioner och träning har fått information och uppmaning att noga studera sina hästar. Det första provbeskedet sade zoo epidemicus som är besläktad och snarlik kvarkan men i tisdags kom beskedet att ett av de två proven var kvarka. Eftersom flockarna är beständiga här och rätt väl separerade så verkar det som att kvarkan kan begränsas till en hage, peppar peppar.

Ridskolan kan fortsätta eftersom alla hästar på gården utom de i ungstoflocken är friska. Däremot görs alla ridhästar i ordning utomhus eftersom fölet med mor står i stallet. Lite extra bökigt för Emma och ridskoleleverna men det får gå. Information har gått ut till de som rider om hur de ska bete sig för att inte sprida smitta + att det sitter skyltar i stallet. De som måste vara extra försiktiga är de som rider på andra ställen med eller har häst hemma. För dem gäller dubbla uppsättningar kläder, låna hjälm och ridspö här och så har vi satt fram ett fotkar med Virkon s-lösning så man kan tvätta gummistövlar innan man åker iväg.

Den värsta smittorisken är ju jag som fodrar alla hästar på gården. Tur i oturen är att jag inte haft tid att rida mina hästar de senaste två veckorna då jag jobbat intensivt med BYS. Jag har därför bara fodrat och sett att hästarna mår bra.  Kanske har det räckt för att inte sprida smittan? Nu har jag olika kläder och skor, får tänka på hur jag rör mig på gården mellan hagarna, tar inte i andra hästar i onödan, använder olika foderkärror, olika grimmor och hinkar, tvättar händerna och duschar oftare än vanligt Varje morgon tempar jag samtliga hästar i stoflocken, när de äter sitt morgonfoder med rumpan utåt är det som en löpandebandsverksamhet. Ingen har feber, några stycken hostar och har näsflöde. De äter glatt och har ett gott allmäntillstånd. Så länge det håller sig så går man inte in och behandlar. Två hästar har penicillinbehandlats, fölet som fick feber och mitt eget sto Dagmar. Man får vara glad att vi, som det ser ut nu, drabbats lindrigt av kvarkan som ju kan vara riktigt tuff för hästar.

Nu ska alla hästar först bli helt friska, sedan ska de flyttas till en annan hage så vi kan sanera där den sjuka flocken varit, plus stallet förstås, och sedan ska det gå en månad tills vi flyttar dem åter. Jag blev uppringd idag av en veterinär, Susanne Lindahl på SVA i Uppsala som forskar på kvarka. Hon ska komma hit och provta hela flocken i nästa vecka. Hon undersöker detta med provtagning och diagnosticering av de snarlika bakterierna i kvarka och zooepidemicus. Läs mer här.

Det är i stunder som dessa som det klämkäcka ordspråket prövas: det är inte hur man har det utan hur man tar det. Tack till alla som stöttar på gården, veterinärer, Erik för blommor, Ia för uppmuntrande frågor och alla som har unghäst i flocken som hört av sig. Bilderna från flocken är tagna fredag den 9 oktober. De ser inte direkt sjuka ut men vi vet att de är det.

Tycker ni att det varit lite tunnsått med blogginslagen på sistone? Ja, det har det allt varit. Mycket arbete med höstterminsstart och nya studenter på BYS, en kurs i affärsplan som tar sin start på måndag och dessutom massa ideellt arbete i vårt nya hästföretagarnätverk Islandshästföretagarna :-) .

För den hemsidan bloggar jag numera också ut fakta och nyheter som islandshästföretagare kan ha nytta av. Så har du företag och är intresserad av samverkan och utveckling, gå med i nätverket om du inte redan gjort det. Checka att just dina uppgifter är korrekta i registret över de dryga 200 företagare som redan anmält sig. Håll koll på bloggen och under aktiviteter vad som är på gång.

Nu närmast den 6-7 november är det årligt stort seminarium på Strömsholm med föreläsare som Lennart Lindén/Morgan Alling i konsten att hantera besvärliga människor, Pether Markne har clinic med islandshäst- och storhästekipage, vi ska nätverksplanera i regionala grupper samt arbeta med särskilda islandshästkalkyler och prata marknadsföring med ekonomagronom Lars-Gösta Nauclér. Sista anmälningsdag förlängd till 16 oktober. Det finns några platser kvar.