Med BYS-hovslagarna till England

Med BYS i Skara har jag kommit iväg på flera roliga resor genom åren, framförallt österut. Att åka med en skola innebär att man kommer utanför de vanliga hjulspåren och det är ju alltid väldigt givande. Denna gång bar det av västerut. Samling på Säve för avfärd till Stansted utanför London. Min kollega Gunilla var en utmärkt reiseleiter, gänget hovslagare var en salig samling från “gamla erfarna rävar till ungvalpar” . Både lärare och studenter varav de flesta går den kvalificerade fortbildningen.

Hovslagare skulle inte klara sitt yrkesliv om de inte hade en välutvecklad social ådra och denna grupp var inget undantag. Tre dagar ihop på buss, studiebesök, pubvändor – när vi ankom Stansted för avfärd och gruppen spreds åt olika håll kände jag mig som en häst med splittrad flock…

Första dagen besökte vi Warwickshire college där hovslagare utbildas (parallellt med att de går med praktikvärd- som i Sverige). Lärarna Alan Woodyat och John Hayes hade tillsammans med examinatören Chris Powell skapat en ”show” där de genomförde provskoning på två hästar och lät de svenska gästerna diskutera och sätta poäng efter det engelska systemet.

Ett utförligt protokoll användes, engelsmännen gillar system och en hel del diskussion genererades! En och annan bugg i systemet hade våra värdar säkert lagt in med flit också för att se reaktionen hos de svenska kollegorna

Det är en intressant blend av moderna (smedjan) och traditionella (stallet och skolan) byggen. Jag måste tillstå att jag är svag för de engelska boxsystemen med öppning ut mot världen för hästarna (och kanske lite mellan hästarna med)? Mindre svag för att mocka för hand med lövkorg.

Jörgen Nordqvist pratar skor med Joakim Bood och  Jocke Carlsson. Gunilla hade tumme med busschaufförerna som skjutsade oss kors och tvärs över den engelska landsbygden. Det blommade överallt, äpple, körsbär, magnolia,  får- och hästflockar gick på bete (ovanligt mycket grova hästar av cob-tinkertyp) och det var grönt, grönt, grönt. Underbart att få en försmak av våren, snart får vi en i repris hemma

  

Dag 2 bar det av till Handmade Shoes, en godisaffär för hovslagare i Buckinghamshire. Ett landskap med klassiska engelska byar som har ovanligt hög % av mystiska dödsfall om man får tro TV, bl a  Midsomer Murders. Affären drivs av Billy och Lucy Crothers, Billy framstående hovslagare och femfaldig världsmästare i smide, Lucy är aktiv fälttävlansryttare och håller i affärsverksamheten med lagom fasta tyglar verkade det som. Billy skor 12-15 hästar om dagen, tillsammans med lärlingar som är i olika utbildningsstadier.

Framtidens hovslagargeneration – med rullator? Affären var som en smågodisshop för det här gänget och det handlades friskt för mer än veckopengen. Pannor lades i djupa veck för att lista ut hur man skulle kunna frakta hem saker utan att fastna i Ryanairs nitiska kontroller. En lastpall gick också till Skara (med delad frakt – ska tilläggas att alla betalar för sin egen resa). Jag kom hem med en underhuggare  (ett hovslagarredskap – inget annat, det hade ju varit bra annars), en falshammare, en sak jag inte kan avslöja för då är det ingen överraskning för Åsa samt en slipmaskin som bara kostade en tredjedel av hemma i Sverige.  Nöjd shoppare. Klämde också till med två blommiga engelska tvålar, ett glasögonfodral med skojiga djurporträtt på (har ju nått till stadiet läsglasögon gubevars), ett ben till byrackan samt mitt favoritpåsté Ty-Phoo. Det är så mycket mer smak i engelska tepåsar än svenska vilket jag vetenskapligt bevisat genom att väga tepåsar. Det är dubbelt så mycket te i engelska tepåsar än i svenska (även om märket heter Twinings eller dyl). Voffördådå?

Billy backade till sin van, satte igång gasässjan och höll en uppskattad skoclinic. Jag som okunnig på området kunde bara förundras över det lätta handlaget, hur otvunget jobbet såg ut. Hammaren dansade omkring och fort gick det. Det är vackert att se yrkesskicklighet oavsett vad det består av - när handlaget sitter i ryggmärgen och rinner ut genom händerna. Många intresserade ögon följde…

De två avslutande kvällarna bodde vi i klassiska Cambridge. En av kvällarna kom Miles Williamson Noble (underbart namn på en brittisk gentleman) till vårt hotell och tog med några i lärarkollegiet på utflykt. Miles arbetar för EFFA dvs föreningen för europeiska hovslagarföreningar som bl a utfärdar behörighet för hovslagare att få sko i alla medlemsländer. BYS har fått mycket bra kontakter i vår strävan att skolans utbildning ska bli EFFA-godkänd och det är roligt att vi kan fortsätta knyta vänskapsband. I höst ska vi bjuda in våra engelska kollegor till officiell invigning av smedjan i Axvall. Här får Pär Hopman en gondoljärlektion i hur man framför punt, dvs en flatbottnad båt som puttades fram längs kanalen utmed klassiska byggnader som King´s College som man sett i så många filmer. Eftersom Miles både studerat i Cambridge och arbetat som lärare fick vi höra fina historier från insidan. Efteråt blev det god pubmiddag med hela gänget på kanske en av de mest historiskt intressanta pubar jag varit på, The Eagle. Har funnits sedan 1667 och tillhör än idag Corpus Christi College. Här samlades RAF under kriget och hela puben var som att gå runt i ett levande museum. Mitt över gatan ligger S:t Benets church, Cambridges äldsta byggnad med ett saxiskt torn från 1033, alltså typ från Wilhem Erövrarens tid. Men det såg jag inte förrän jag kom hem och googlade .

 

Upp i ottan sista dagen och iväg till Newmarket, klassisk mark för fullblods- och galoppvärlden. Här har hästar tränats och tävlats sedan 1200-talet och officiella regler för att galopplöp skapades av Jockeyklubben som har sitt hus längs gatan i Newmarket. 15 000 hästar och nästan lika många människor bor i Newmarket som är en by som alla andra i England. Med skillnaden att det är inte är vanliga villor bakom grindarna utan hus med stallar som har direkt anslutninng ut till den gröna turfen. Genom byn går sandvägar som leder till hjärtat – träningsområdet.

Hästar ges företräde i byn och det är faktiskt ett intryck man får av hela England, man gillar sina hästar. Hästar verkar vara en mycket accepterad och synlig del av samhället. I like. Men efter kl 13 var de stora gräsfälten som galoppörerna tränades på lediga för “vanligt folk” att gå med sina hundar. I like even more.

Vi guidades runt i Newmarket av Simon Curtis, maken till god berättare får man leta efter! Simons familj har varit hovslagare i generationer i Newmarket. 65 hovslagare servar hästarna i byn sin särskilda vård. Simon har skott i snart 40 år och är synnerligen kunnig, han har arbetat och föreläst i 19 länder, skrivit tre böcker om hovslageri varav en översatts till 40 språk. Men han visste ett och annat om historia också och tog med oss till t ex  Devils Dyke, en plats där de tidiga slagen mellan engelsmän och walesare stod. Åtminstone om man ska tro mr Curtis. Men det ska man nog inte alltid göra ;-)

Vi besökte vidare Rossdales veterinärklinik tillsammans med Simon. Väldigt tekniskt utvecklad och med kalla stallar! Det har jag tänkt på många gånger när man kommer med en utegångshäst till svenska veterinärkliniker, hästarna flåsandas och dryper av svett i alltför varma stallar (där bakterier frodas?).  En veterinärklinik med servicekänsla skulle bygga en uteboxavdelning till kunderna med ordentlig päls som inte mår bra av värme (personalen får palta på sig när de går ut – vi betalar för att hästarna ska bli friska). Efter Rossdales bar det av till National Stud, dvs det fram tills för två år sedan statliga stuteriet för fullblodshästar i Storbrittanien. Härligt utsträckta välansade betesmarker med rejäla trästaket. Man hedrar sina bästa hästar med en staty. Roligt också med stamtavlor på boxväggen! Och en vindflöjel i form av en galopphäst och en greyhound.

 

Tobias Larsson, hovslagarlärare, testade vad kroppen gick för på The National Horseracing Museum.

Till sist avrundade vi på en av alla dessa “hästpubar”, The Waggon and horses. Där fick vi en rejäl “sandwichlunch”, britterna gillar smörgås - jag tog en ginger ale till, favvisdricka från barnsben. Simon tog adjö av oss och vi snart av England. Bye bye.