F-hästen är här

Så finns han då på jorden – F-hästen! Fölet som ännu inte fått något namn men det kommer. Son till ELIT-hingsten Flipi från Österåker och mitt förstaklassto Dagmar. Kanske blir det Filip (som betyder hästvän)? Gubb- och gumnamn ska det vara efter Dagmar. På Worldfengurs hemsida kan man hitta bra hästnamn under en särskild rubrik. För att inte tala om Facebook – 30 bra alternativ på ett par timmar! Blir svårt att välja bara.

F-fölet föddes 23.42 den 3 juni. Såpass exakt vet jag eftersom alarmgjorden ringde upp telefon men innan jag hunnit ut och längst bort i hagen låg han halvvägs ute och fosterhinnan var spräckt. Jag borde ha ställt över alarmet till kort ringtid efter att jag såg att Dagmars vaxproppar kommit. Då hade jag varit med hela vägen. Nya kunskaper varje dag.

Jag var en smula orolig över flocksammansättningen. För första gången fölade Dagmar i en större flock, 11 nyfikna 1-2-åriga ston runt henne. Dessutom har Daggis en tendens att dra sig längst bort i hagen och ligga väldigt nära elstaketet. Men hon var stark och hon är erfaren mor nu så hon lät sig inte störas (hennes första fölningar drog hon sig undan och kom inte fram på tre dagar med sina föl). 

Åsa och jag höll undan de mest nyfikna ungstona, fölet kom snart upp på benen och hade stark drift att dia. Dock kotade han över fram rätt rejält så det var svårt för honom att på vingliga ben ”böja sig ner” till juvret. Jag fick stötta honom lite och för säkerhets skull mjölkade jag Dagmar på lite råmjölk och lät honom dricka ur en flaska. Jag borde ha klippt upp ett större hål på nappen bara – det var snålt med tilldelningen tyckte fölet… Tarmbecket kom fort, dvs han bajsade som han skulle Det blev en del mjölk över och den är infrusen nu. Bra att ha i frysen omutifallatt. Vi flyttade honom några meter från staketet och sedan började ungstona tycka det var dax att sova, en efter en. De damp omkull i backen, fölet likaså och till sist även Dagmar. Jag stod kvar och huttrade men ville inte gå förrän jag sett att fölet kunde resa sig och dia för egen maskin. Det snarkades och gnyddes där i gräset, fölungen gnäggade högt flera gånger och Dagmar hummade tillbaka. En och annan kvist bröts i skogen bakom och Dagmar kollade upp varje gång – hon är vakenheten personifierad.

En knapp halvtimme senare kröp jag till kojs, nöjd med att fölet varit uppe och diat på egen hand och övriga unghästar var måttligt intresserade, de ville äta.

När jag kom åter vid 5.30 strövade flocken omkring och det var helt lugnt. Fölet gick lättare men fortfarande ansträngt och jag funderade på om tempot var för högt för honom. men så fort han ville vila så damp han bara rakt ner och gjorde det. Unghästarna respekterade det väl, men nyfikna var det. En efter en gick de fram och luktade och hans syster Elisa tuggade lite på öronen på honom. Dagmar lät dem hållas till en viss gräns.

Till vänster kollar Gaeska och Líf in nykomlingen medan syrran Elísa var lite mer hårdför och kollade om han var bittålig med.

F följer den betande flocken så bra nu och benen rätar sig. Hovslagaren kommer inom kort och ska få se på den lilla X-benthet F har. Försiktig raspning på rätt sätt hjälper till.