Så var det dags igen. Ny säsong – nya hingstföl ska skolas in i hingstflocken. Idag kom Gandalf, en brunblack son till Solfari från Oviksfjällen. Stolt ägare är Jeannette Berglund i Hjo. Vi skiljde också av svarte Alfur, son till Kongur från Knutshyttan, som gått med mamma Visla i stoflocken sedan i somras. Alfur och Visla ägs av familjen Rusch som längtar efter att få hem Visla och leva hästliv igen.
Jag släpper gärna in de nya i par till en flock – de slipper få all uppmärksamhet av hela flocken på en gång då. Men faktiskt så delar de ändå upp sig. De stora hingstarna socialiserar först, sedan får de yngre ta vid när de äldre känner sig klara. Denna gång var det som om de två största treåringarna, Soldan och Keilir, ”lade beslag” på var sin ny adept och höll sig lite på var sin sida av övriga flocken. På bilden till vänster Gandalf och Keilir och nedan Alfur.
Det var jobbigare än vanligt i år eftersom det är så djup snö och hästarna får pulsa så fort de går utanför de ordinarie vandringslederna som de jobbat upp under vintern. Men de små har fördelen av att vara lättare i kroppen än de större, de orkade fint.
Leifur rekar vem Alfur är egentligen!
Tina kan i alla fall inte klaga på hur vi skött manen på Soldan här på Sörgården 
Vilka sötnosar! Jag önskar att jag stod med min Nettan på Sörgården, allt verkar så självklart och smidigt med dig i spetsen Åse. “Mitt” kollektivstall där jag stått i snart sju år har visserligen inte varit helt gnisselfritt genom åren men inga allvarligare grejer. Man ger och tar och anpassar sig efter varandra. KOMMUNIKATION brukar ju lösa det mesta. Tills nu. Vi har den första totala härdsmältan någonsin som egentligen har tre huvudspår: 1/ Luften i stallet där en ny inackordering har hotat med att anmäla stallägaren för vanvård trots att mätningar visar att luften är väldigt bra. 2/ Vattnet i hagarna. Nya inackorderingen kräver uppvärmda kar. 3/ Hagfördelningen pga nya inackorderingens hingstiga vallack. (Anar du också vart problemet ligger…? I kombination med en alldeles för snäll och velig stallägare har detta blivit en katastrof.) Jag kan tycka att det är lite intressant hur det sociala spelet fungerar i stallet just nu men inte är det roligt att vara mitt i skiten inte.
Det spelar ingen roll hur mycket man försöker hålla en låg profil och ställa sig vid sidan om, så blir man indragen iallafall. Jobbigt. Vi ska ha stallmöte nästa vecka och prata rutiner. Usch. Jag blev plötsligt konflikträdd. =/
Men oj vad besvärligt det kan bli. Vad tråkigt… Här är det enklare – jag bestämmer helt enkelt
Å andra sidan så ingår det i priset all fodring/vattning/tillsyn för inackorderingarna. Men det är lika bra att vara tydlig i det – detta ingår i tjänsten. Allt annat kan jag ställa upp på om jag vill, har tid och lust.
Fast jag kan säga att vintervatten är otroligt arbetsbesparande förutom att det är bra för hästarna. Men det är ju ett ekonomiskt åtagande som antingen stallägaren får ta (och kanske höja hyran?) eller stallgästerna. När jag stod i kollektivstall en gång i tiden då satte alla kollektivdeltagare in pengar i en pott för att täcka kostnader som var allmänna som att bygga och laga staket, vattentunnor av bra kvalitet osv. Om ni investerar i material som är flytt- och säljbart så slipper man det där som kan uppstå – att kollektivet inte vill investera i ngt de inte kan ta med från gården om de flyttar. Det finns ju thermobar som funkar så att du bara ansluter el så att vattnet du tar dit inte fryser och får slängas ut i isform. Numera finns de även med vattenledning men då måste du gräva och då blir det genast dyrare och mer markbundet. Här har jag vattenkoppar som grävs ner i marken med vattenslang från stallet. jag kan inte prisa det nog mycket.
Och är gästen inte nöjd med luftkvaliteten då har ju denne ju valet att flytta? Man får ju faktiskt ta reda på premisserna innan man säger ja till en plats.
Lycka till på mötet – kram Åse
Visst är det sociala samspelet väldigt intressant, men det måste finnas en “chef”. Rak kommunikation är det som gäller!!!
Ja, det var inte hästarna jag syftade på utan att det är bra om man har en “stallchef” i ett kollektivstall och att de övriga i stallet inte alltid ligger lågt utan att det blir en vettig och rak kommunikation mellan hästägarna.
Ja det här med kommunikation är svårt!