Agronomen Sveinn Ragnarsson från Hólars hästuniversitet på Island har nyligen disputerat på SLU i Uppsala om hur hästar smälter fodret. I forskningen gjordes en jämförande studie mellan varmblodig travhäst och islandshäst.
Det har funnits en utbredd uppfattning att islandshästen har en bättre fodersmältningsförmåga än andra raser (själv har jag tänkt att det borde gälla alla slags naturraser som levt i generationer på naturbete och “överlevt” på sitt hull om vintrarna) och därför kan klara sig på mindre mängd foder och foder med låg näringsmässig kvalitet. Anledningen till det skulle vara att islandshästens mag-tarmkanal är större men Ragnarsssons forskning visade att så inte är fallet.
I genomsnitt var det liten skillnad i rasernas förmåga att smälta energi, råprotein och fiber i fodret. Travhästarna visade en något högre smältbarhetsförmåga, särskilt på det tidigast skördade fodret. Orsaken till detta är oklar enligt pressutskicket från SLU.
Även om islandshästarna inte kunde smälta fodret bättre visade resultat från avhandlingen att de ändå kan räknas som ”lättfödda”, det vill säga de behöver lite mindre energi för sitt ”uppehållsbehov” än andra hästar. Det blev extra tydligt i studien då islandshästarna ökade i vikt och travhästarna gick ner i vikt. Det är ju intressant att det är så. Kan det bero på temperamentet funderar jag då?
Här kan du läsa hela Sveinns avhandling och här en kortare sammanfattning av SLU presstjänst.
Hursomhelst så ska islandshästar, precis som alla andra hästar, få i sig minst motsvarande hela sitt underhållsbehov och gärna mer av sitt ev tilläggsbehov med hjälp av grovfoder. För våra hästar blir mängderna fibrer inte så enormt stora att hästarna inte skulle klara av att äta upp grovfodermängden. Och utfodra friskt och näringsmässigt bra hö är mitt råd. Jag tror inte på att ge “dåligt” foder med låga värden för att hästarna ska få tugga mer och få i sig mer fibrer. man får aldrig tumma på den hygieniska kvaliteten. Ge dem lämpligt hö för sitt arbete/näringsbehov och lite extra halm, kvistar och busk att tugga på istället. Hästarna här på gården har två olika hösilage, ett för ridhästar (7 g smb råprotein per MJ energi) och ett för avelshästar (nära 10 g smb rp/MJ energi). Det funkar toppen och mina hästar (ridhästar som har lätt arbete samt unghästar och digivande ston) har inte behov av extra kraftfoder mer än tillägg av salt och mineraler förstås.
Grönt avelshästhösilage till vänster och ridhästhösilage till höger.
Hej! nu har jag inte läst din blogg på länge. jag är ganska insnöad och infrusen med allt vad det innebär.
Men, jag vill minnas en föreläsning om detta på den foderkursen jag gick på BÝS med hur hästar smälter foder att shetlandsponnyer faktiskt har en bättre förmåga att tillgodogöra sig enkelt foder som sly och sådant. Ska leta i mina anteckningar.
Men som sagt var shetlandsponnyer ingick inte i denna studien
Hej Hillevi! Jag kan tro att du har mycket snö
Det är en härlig vinter om än tungjobbad. Om detta med att naturhästar lättare skulle smälta “tämligen otjänlig föda” så känns det ju logiskt på något sätt, på det vis de fötts upp ute i karga naturmområden till rätt nära i tiden. Men frågan är om det finns bevis på det och om exemplet med shetland var empirism eller forskning? I det här fallet visade ju sig smältbarheten inte vara någon skillnad men ändå hade islänningarna lättare att föda sig, de behövde mindre mängd energi för sitt underhållsbehov. I slutänden är det ju handen på hästen och hur kraftfull och glad hästen känns som avgör om en häst är lagom i hull. På Euro Horse – lördag-söndag kommer vår nya foderlärare att prata i vår monter vid vissa tider. Hon heter Eva Dahlström och är oberoende foderrådgivare, arbetar på Svenska Husdjur. Hoppas vi ses! Det blir islandshästmingel och föredrag också lö em i Gothia Tower som alla är välkomna till! Kom och hälsa på 