Rapport från kvarkafronten: det känns som vi är en liten bit ut ur dimman men det är långt ifrån färdigt. Hästarna som drabbats, som går i en avskild lösdriftsflock. är fortfarande lite snoriga, hostar ibland, men ingen feber har synts sedan den febriga fölungen tillfrisknat. Än så länge kan jag inte flytta hela flocken och påbörja sanering av hagen där de går. Ligghallen ska tömmas på halm och gödsel, väggarna skuras liksom foderbord, vattenkopp, saltstenshållare etc. Men vi behövde få rent stallet för att kunna ta in hästar.
Förra fredagen var Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) från Uppsala på besök, veterinär Susanne Lindahl och hennes vapendragare drog ut i fält med all sköns testmaterial. De arbetar med forskning kring diagnosticeringen av kvarka/zooepidemicus. Utöver att prova svabbar av olika material i näshåla och svalg tog de blodprov. De tog också miljöprover i och utanför den box som vi plastat in på bästa Christo-manér för att inte den sjuka fölungen skulle kunna hosta och snora rakt ut på gången. Hästarna var så himla duktiga och uppförde sig väl.
De första preliminära svaren visade bakterier av typen zoo epidemicus på samtliga hästar (inkl den som provtagits för kvarka) samt i boxen, dock ingeting utanför boxen. Susanne kliar sig förstås lite i huvudet och i helgen tog Thomas två blodprov på 17 hästar som ska skickas utomlands där man har särskilda provmetoder att se om hästarna har fått antikroppar mot kvarka, dvs att de möjligen har “passerat” kvarkan och att zoo epidemicus bakterier passar på att invadera hästarna när deras motstånd är lite försvagat. Fortsättning följer. Nya blodprov ska tas om en månad. Det är intressant, även om det tar tid är det bra att kunna vara med i en studie och få veta mer.
I veckan som gått har Erik hjälpt mig att tömma alla bäddar i stallet, efter blodprovstagningen var klar gick Thomas, Carina och jag loss på stallet inför ångtvättrengöring på söndagen. Det är viktigt att handskura rent i boxen där den sjuka hästen varit och descinficera med Virkon S när allt är rent. Högtryckstvätt är inte att föredra framför handarbete, det sprids för mycket + att högtrycket kan pressa in bakterier i mjukt trä. Allt strömaterial på gödselstacken och från ligghallen ska köras till kompostering, det ska inte spridas ut på vallarna som brukligt.
På söndagen kom Christer Roos med fru och rengjorde stallets alla väggar och golv. Det är hetångarengöring, ångan blir uppemot 180 grader varm och tar kål på smuts och bakterier utan kemikalier. Rent blev det och en stor fördel vintertid eftersom det blir oerhört lite vatten som vid vanlig högtryckstvätt. Företaget heter PFM Steam & Clean. En liten sväng med målarpenseln hann jag också. Såpass torrt var det trots rengöring.
Nu kan vi ta in hästar i stallet igen, Emma och hennes ridskoleelever har tålmodigt gjort iordning hästarna ute i ur och skur under de här 3 veckorna. Hovslagarna ska kunna stå inne i dag. Men isoleringenär inte helt över, jag byter fortfarande kläder när jag går mellan flockarna och det är fortfarande avstängt till stoflocken. De måste bli helt friska allihopa innan vi kan ta steget vidare att sanera i hagen och det är ett tag kvar. Men det är ett steg ur dimman känns det som 
Vilket enormt slit ni får genomgå. Men då blir det också väl gjort. Ni är enormt duktiga. Ifall alla var som dig och dina, skulle inte kvarkan sprida sig som den gör. Sköt om er!
Tack Maarit! Det är lite pill. Men så blir det rent också!
Intressant! Även om det inte är så kul med kvarka så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite spännande att få höra vad SVA-människorna kommer fram till…
//Karin
Visst är det intressant mitt i allt.
Hujeda mig vad ni sliter. Tycker också det är intressant mitt i allt. Hoppas du snart är genom dimman helt. Synd att jag inte bor närmare då ahde jag kunnat hjälpa till med nått. Vad fina bilder Emma hade tagit förresten! Hon har talang den tjejen.
Usch så trist Åse. Kvarka är verkligen ett gissel, men så skönt att du ser ljuset i tunneln igen. Jag minns hur det var på den lokala ridklubben för en herrans massa år sedan när vi fick kvarka på ett par ridskolehästar. Förutom oron för de sjuka hästarna och inkomstbortfallet som stoppet betydde för klubben så minns jag hur vi slet med saneringen, skurade vattenkoppar och kopplingar med tandborste, skruvade ur och doppade varenda liten skruv i hela stallet och i paddockstängslet i Virkon osv men vi blev av med det och har aldrig fått det igen – peppar, peppar. En klubb i en grannkommun drabbas med jämna mellanrum av kvarka och när man hör hur de gör när de sanerar förstår vi varför… Så trots allt slit Åse, så lönar det sig. Kram på dig! /Anna
Skönt att ni är flera som hjälps åt. Jag hoppas det fortsätter mot ljuset och att alla blir alldeles friska snart. Det är bra att ni mitt i eländet kan bidra till forskningen.
Här har hästarna hållit sig friska så vi verkar inte ha fått med oss något hem.