Sommaren är en tid av metamorfos – som fjärilar pluppar hästarna ur sina luddiga fölkostymer! Det är nog den mest omvälvande förvandlingen, från föl till åring.
Det är fantastiskt roligt att få följa uppväxten. Ett gammalt talesätt om hästar säger att man får stå ut med att unghästar är fula i perioder. Ska man sia om hur en ung häst blir som vuxen ska man se hur den är och ser ut när den är tre dagar gammal, tre månader eller tre år. Däremellan kan den vara hursomhelst. Det håller jag inte helt med om dock! Visst finns det de som växer ojämnt, fysiskt ur takt. Men får föl en jämn och bra näringstillförsel under uppväxten så bör de som tvååringar se ut som små vuxna hästar (och nu talar vi om hästar med långsam tillväxtkurva). Visst kommer de att växa ännu lite till, muskla sig mer, bredda sig, bli grövre etc. Men de bör ha hittat sina proportioner i den åldern, om de inte haft skador eller sjukdomar. Men förstås - alla hästar är individer, det finns alltid undantag som bekräftar regeln.
Här är några årsfjärilar ur flockarna!
Hallgrim från Lindbacken är nu ett år och är vanligtvis glad med öronen fram – dock ej nu!
Liksom Pegasus från W-gård som är en glad krabat…
…och god vän med Leifur Ártali från Knapegården.
Sista åringen Dökkvi skadade sig illa som jag skrivit om på annan plats. Han finns hemma nu i Kungsbacka och bättrar stadigt på sig – ska skriva mer om honom inom kort!
Killar gillar att dela på samma tuva – en för alla, alla för en.
Leifur, Flinkur, Lokkur och Pegasus samsas väl.
Några hingstflockbilder till kommer här.
Keilir och Einar frontar.
Flock med stort F.
Hallgrim och Leifur är polare.
Dökkvi hälsar till alla sina kompisar! Såren läker fint, peppar peppar ta i trä… Hur sträckfunktionen blir kan vi dock inte veta än på ett tag. Men han är vid gott mod och har tagit sig otroligt bra på de två och en halv vecka han varit hemma. Mycket tack vare att han faktiskt fått tillbaka en del av sitt hästsociala liv, tror vi. Han har ständigt en kompis bredvid sig som han kan prata mule mot mule med. Bästisen är Hökull som gärna hjälper till att klia lite här och där. Äter bra gör han också och har lagt på sig det mesta av hullet han tappade i Skara. Så vi ser tiden an med viss tillförsikt…
Men utan Louise med sitt mod och kunnande hade detta inte gått!!!
Vad roligt att höra. Det sociala är ju A och O för alla fyrbenta och tvåbenta som gillar att leva i grupp. Att han äter bra och har sällskap ger ju de bästa förutsättningarna. Och Louise är ju en pärla, alltid positiv, ser möjligheterna och är kunnig därtill. Då kan det ju bara gå bra
Guud vad annorlunda de ser ut alla pållarna, så himla roligt att se dem
!
Visst är de fina! Din ser ju spännande ut just nu!