Stängselolycka…

Förra söndagen var en svart söndag på gården. När jag kom upp och kollade hingstarna i flocken såg jag direkt att en hel staketsträcka ligger ner, brutna stolpar och utdragen tråd. Iskylan sprider sig. Hittar hela flocken 100 m längre in i hagen, under deras stora favoritträd. Alla står upp utom ettårige hingsten Dökkvi som ligger och det syns direkt att han är den skadade. Han ligger ned och andas tungt. Jag ser sår på ena bakbenet inte alls ser bra ut men han ligger med det oskadade benet över det skadade och jag vill inte röra. Jag kollar snabbt att inga andra är skadade och springer sedan ner till gården. Fram med mobilen, ringer veterinären, stänger av strömmen på staketet, varskor mina vänner som tur var finns där. Vi lagar staket och flyttar övriga hingstar till en del av hagen som går att stänga av i väntan på veterinären. Går och klappar på Dökkvi med jämna mellanrum. Han ser rätt borta ut…

Veterinären Jessica Hallman kommer och konstaterar att det är sträcksenorna på framsidan av skenbenet på vänster bak som är avskurna plus att det är två mindre sår längre upp på benet som ligger oroande nära hasleden. Hon ringer till ATG i Skara om skadan och jag pratar med ägaren. Prognosen för sträcksenor är faktiskt god jämfört med böjsenor, ingen tävlingskarriär men han kan bli en ridhäst. Ägaren Karin Andersson tar beskedet bra även om det är en chock och jag hör att det gör ont i henne. Hon ringer direkt sitt ombud för försäkringsbolaget. Kontentan blir att vi satsar på att få ner Dökkvi från sommarhagen och iväg till Skara.

Just då var det svårt att förstå hur vi skulle få Dökkvi till Skara. Han låg helt utslagen på sidan på ett bete ca 300 m från gårdsplanen men med ett gott stycke terräng och nerförsbacke att ta sig förbi. Jag pratar med veterinären om djurambulansen i Falköping och är noga med att se till att det är på veterinärs anmodan som den kommer dit. Något annat känns inte möjligt. Just då är Dökkvi dessutom fortfarande i ett mycket dåligt allmäntillstånd och man vet inte hur han svarar på medicineringen. Men han tar sig bra, han får smärtlindring och får vätska intravenöst, hjärtat slår starkare och han andas lättare. Efter ett tag står han plötsligt på benen och operation bandagering tar sin början. Monica och jag assisterar Jessica som med ett sk tidningsbandage försöker få hans hov och kotled att stadgas. Det är inte helt lätt, bandaget är svårt att fästa, han sprätter och drar så Göran dimper i backen och Emma sträcker axeln.

Med tanke på Dökkvis skick när vi startade arbetet så trodde vi att vi skulle få dra ner honom liggande på bår efter min terrängmotorcykel. Erik och Göran gick igång och röjde skogsvägen ner från betet helt ren från sly så båren skulle glida lätt. Men allteftersom Dökkvi piggade på sig förstod vi att han måste gå ner, annars måste han sövas helt igen och det är ett stort riskmoment i sig. När personalen från djurambulansen kom på plats hade de med sig en hemmagjord benskena som var räddningen för flyttningen av Dökkvi. Den var hur enkelt gjord som helst, “typ vanligt plaströr” för vattenledning, nerskuren och formad med varmluftspistol för att kunna passa hästben. Den surrades fast med lindor och kompresser och vips stod Dökkvi på benet så det gick att röra sig framåt. Sådana borde Jordsbruksverket skaffa åt sina veterinärer som sliter på fältet. Tar liten plats i bilen. Bit för bit hoppade vi oss ner till gården och in i transporten och där fick han stå lös eftersom han är inte är van att stå bunden. Hängmattan hade han inte kunnat stå i utan att drogas mer och eftersom han stödde så bra på “skenbenet” var det bästa alternativet. Jag lade in hö i transporten och vi såg i kameran att han stod blixtstilla hela vägen och åt foder. Det trodde jag aldrig när jag hittade honom ska jag säga. Tack alla som gjorde en insats såhär långt: Monica, Göran, Emma, Erik, Lars Berg och ? på djurambulansen och distriktsveterinären Jessica Hallman.

Väl på plats i Skara gick veterinären direkt igång att undersöka såren och behandla Dökkvi. Karin med dotter var på plats och hade tagit med kompisen Åsa som körde bilen, bra tänkt. Det ser naturligtvis inte roligt ut men Karin hade nog föreställt sig det ännu värre. Nu med fler undersökningar i veckan efter vet vi att det efter omständigheterna är hyfsat bra. Inga skador på skelett och lederna såg OK ut på röntgen, med ultraljud kunde ev en skada på leden synas men det var så osäkert att bara tiden får utvisa. Sex månaders läkning får man räkna med och Karin har gått igång och planerat för hur hon ska kunna ha honom så han får sin vård och sällskap av andra hästar så han inte deppar ihop. Mitt kusinbarn Louise Rosengren kommer att ta emot honom. Karin och hon bor nära varandra, Louise har flera hästar som kan vara sällskap till sjuklingen, bl a äger hon Dökkvis pappa. Louise är väldigt intresserad av veterinärvård och har praktiserat på klinik och det är bra, det kommer att bli dagliga vårdinsatser den närmaste tiden.

Liten krisplan för logistik vid en större olycka: 

1. telefon nära till hands med nummer till veterinär, djurambulans och försäkringsbolag inprogrammerade. I detta fall även ägarnas nummer.

2. skapa en bra arbetsmiljö för veterinären.

3. vänner att snabbt ringa in “in case of emergency”.

4. ha en “flyktplan” för att kunna flytta skadade hästar från hagar.

Keilir kikar på staketsträckan där olyckan hände.

Som stallägare är det alltid ett nederlag när en häst skadar sig allvarligt. Kunde något gjorts annorlunda? Hur bra ordning man än försöker ha så kan man inte rå helt över olyckan. Platsen där det hände är en plats där hingstarna ofta står och hänger, det är ett skönt blåshål. Min teori är att de lekt intill staketet alternativt bara stått och vilat och sparkat mot insekter och fastnat.  Alternativet skulle vara att inte ha hästar utomhus eller med andra hästar men då skulle de gå sönder av något annat skäl. Skaderisk är en del av livet. Det är farligt att leva, som någon sagt - man kan dö…

Här får du tag i en djurambulans. Om du inte själv vill stå för transportkostnaden så kontrollera om din häst är försäkrad för det och se till att veterinär på behandlingsunderlaget har anmodat att djurambulans måste användas:

Bollnäs Djurtjänst 0703-964109 (Bollnäs med stor omnejd)

EMT Djurambulans 0702-449896 (Västmanland, Uppland, Dalarna, Stockholm)

Djurambulansen i Falköping, via 112 eller 0730-736361 (Västra Götaland, Småland, Värmland, Västmanland)

Djurambulansen i Östergötland 0705-163383 (Östergötland, norra Småland, södra Södermanland)

Djurambulansen i Göteborg, via 112 (Västra Götaland)

Djurambulansen Lars Andersson 0706-531388 (Halland, Småland, Blekinge, Skåne)

Djurambulansen i Skåne, via 112 i Skåne-Halland, annars 042-181518, 040-6769224, 035-103651 (södra och sydvästra Sverige)

(källa Tidningen Ridsport)