Ingen riktig bonde…

Det är väl bara att kapitulera. Äger man ingen traktor är man ingen riktig bonde. Hästbonde utan traktor=stadsbonde. Det får jag leva med. Har svårare att leva med en traktor som inte startar när man behöver (och det är deras egenhet, åtminstone de med patina) utan att man måste mecka runt i motorn. Inte min grej. I min värld passar Nisse så bra, en sexhjulig ATV. Nu med ett redskap som heter duga, ett klippaggregat som kopplas till och går på egen motor. Glufs, glufs, den slår gräs och tar sly på upp till ett par cm, går fram 1,22 m brett och går att ha både rakt bakom och vid sidan av maskin så man t ex kan klippa under stängseltråd. På bilden är det Jonna som klipper vägkanterna på gården. Nu ska det putsas beten men vi fick igång klipparen samtidigt som de stora regnen kom. Då ska man inte putsa rator och låta gödseln/parasitäggen sprätta runt. Får vänta tills det torkar upp. Tidigare har jag använt Farmartjänst för betesputs och det har varit jättebra men nu kan vi ta lite pö om pö.

Annars går livet sin gilla gång. Ohyggligt varmt har det varit ett tag och massa insekter. Tungjobbat utomhus oavsett om man (=Jonna mest) röjer sly & skräppor, bygger hagar eller instruerar och rider. Jag rider helst tidigt på morgonen, innan blinningarna vaknar. Så får man ta siesta på dagen istället. Men denna tid ska också vara tid för lite ledigt från den hårdare vinterskötseln och skoljobbet.

Eloi har fått inhägnad trädgård så han ska kunna springa lite friare. Massa röjning där med, Schersminhäcken fick sig en ordentlig duvning, för att Stängselproffs skulle kunna sätta upp sitt jättefina staket. Proffs är ordet by the way. Mikael Jonsson och Carina Einarsdotter kom jag i kontakt med direkt jag flyttade hit. Jag sökte en återförsäljare för Insultimberstaket för min gård och fann deras nystartade firma 1.5 mil bort vid Grevagården. Och sådan nytta och glädje jag haft av dem genom åren. Här är det Mikael som siktar in stolpnedslagaren vid husknuten. Eloi kan inte klaga – han har också fått en särskild utkikspunkt på några stenblock som grävdes upp när gödselplattan utökades förra sommaren. Nu kan han ha stenkoll. Kanske får han dela stenen med stora gårdssnoken som nu snart alla utom jag sett?

Ungstona är flyttade från sin sommarhage. Det tog hårt på betet utan regn och till sist började de skava för hårt i gräsbotten och gå till ratorna. Flocken består ju av merparten åringar som behöver en del. Så nu är den gruppen sammanförd med de två stona som är kvar med sina föl. Dagmar med föl har åkt till ELIT-hingsten Flipi från Österåker för ombetäckning. Håller tummarna. Fribetäckning brukar vara bäst för Dagmar.

Vi har haft unghästverkning nyligen. Stona kunde vi ta in på stall men vi sköt upp hingstarna till en annan dag kl 7 på morgonen för det var inte genomförbart utomhus i värmen utan risk för hovslagarens liv Båda fölungarna var intåade i vänster fram från knäet så det var bra att få dem vidgjorda. Vanligen brukar inte hovslagaren behöva göra så mycket, vi har på grimma, tränar på att stå stilla och lyfta hovarna,  försiktigt läggs raspen på mest för övningens skull, den tar inget. Men här behövdes en korrigering och det är nu det är möjligt. Fölets tillväxtzoner i skelettet sluts inte förrän vid 6 månaders ålder, ju högre upp i benet, desto senare. Nu står de mycket bättre.

När vi släppte ihop ungstoflocken med fölstona så uppstod två flockar, trots att de känner varandra och bara varit åtskiljda 2 månader. Det tog en vecka innan de började socialisera. Tanterna gick för sig själva och vägrade släppa fölen ifrån sig. De barrikaderade sig i ligghallen i värmen och släppte inte in en själ (85 kvm stor – hygglos…). Ungstona fick vackert stå och hänga i skuggan under den gigantiska vårdträdslönnen vid hagingången. Men nu går de ihop och jag tror det blir skoj och mer liv och rörelse för Undrun och Líf.