Jag har blivit med får. Eller snarare – grannens har flyttat över till mina marker. Nu går ett 40-tal ulliga varelser ihop med unghingstarna i flocken. Eller ska jag kalla dem lamm? På Gotland heter får lamm och deras ungar heter följdaktligen lammungar. Eller lammongar på dialekt.
Egna får har ofta funnits i tanken. Bra med sambete med hästarna för att hålla parasittrycket nere, gott kött, varm päls och så är det sympatiska djur. Så vackra personliga ansikten. Funkar som flockdjur gör och är inte så skrämmande (som kor kan vara…) Fast svåra att stängsla in har jag hört. Och där har det stupat. Att dra fler eltrådar på alla beten… Men nu har jag fått lånelamm utan att behöva bry mig om staketen. De går och äter i ratorna och hingstarna är nyfikna men är inte på dem och jagar dem som jag var rädd för. Först betade flockarna på var sitt gärde, nu går de alltmer tätt och kikar under lugg på varandra. Bäää.
