Hella 2004
Yes. Spontanresa till Island är bokad och klar! Jag hade inte räknat med att kunna åka till Landsmót i år eftersom Daggmasken skulle föla runt 1 juli. Men nu när allt är klart så kom suget 
Jag missade förra gången. Missar man för ofta så förlorar man till sist kunskap, framförallt ur avelssynpunkt. Det finns så otroligt mycket bra hästar på Island och de går snabbt i avel. Det var också därför Landsmótintervallet kortades från 4 år till 2 år för några år sedan. Det gäller att passa på.
Jag gör alltså kortversionen, den har jag gjort förr! Anländer fredag natt, ser highlights av alla sport-och avelshästar under helgen, reser hem måndag morgon. Vansinne egentligen men livet är kort (och Rytkönen lång som min vän Rosita skulle sagt – Arto Paasilinnafan). Hyr bil i Keflavík, tänker att det löser sig med boendet, har bokat en natt på ett B&B i Reykjavík. Emma passar gård och hästar, Pia tar hand om Eloi. Vad gjorde man utan vänner? Nästan allt är bokat och betalt via nätet vilket osökt får mig att tänka på första gången jag var på Island ihop med Ia Lindholm. Då var inte nätet påtänkt. Jag var sjutton, hon femton och ivägsläppta ensamma på buss- och tältresa i Island av våra föräldrar. Hur vågade de? Men å andra sidan är nog Island ett av de mest fridfulla länder att åka till. Särskilt 1982. Och så vackert. Jag var helt betagen. Då som nu.
Landmannalaugar 2004
Målet var Landsmót på Vindheimamélar i Skagafjördur. Men det höll på att inte bli så. Island var dyrt och trots att vi snålade så tog pengarna slut. Vid entrén till tävlingen insåg vi att det kostade massor att komma in och köpa ett program. Vi övervägde att inte gå in men det fanns ju egentligen inte på kartan att avstå från själva målet. Till sist fick vi ta oss till civilisationen och få extra pengar telegraferade över. Landsmót 1982, vi såg Hrafn frá Holtsmúla 802 få hederspris för avkommor liksom Þáttur frá Kirkjubae 722. Vi såg legendariske skimmeln Hrimnir frá Hrafnagil med den fantastiska utstrålningen i tölt. Vi såg Karly Zingsheim rida på lånade stoet Dama frá Hólum och nästan dånade för det var så snyggt Det var i den väldigt improviserade EM-tävlingen för utländska ryttare på lånade hästar som ägde rum mitt i natten. Ett initiativ av Siggi Saemundsson som alltid engagerat sig i den internationella sidan av sporten. Islandshästvärlden var liten då. Vänner vi fick då finns kvar och många nya har det blivit sedan dess.
Detta Landsmót ska jag inte jobba alls som journalist. Så ovant. Sitta i brekkan (slänten vid banan) och bara kolla in hästar utan något som helst ansvar! Men kommer jag över en dator och nätuppkoppling kanske det blir en liten rapport på bloggen ändå. Annars kommer en efteråt kan jag helt säkert lova.
