Nu är det precis en månad sedan jag var i Stockholm på Kungliga Hovstallet för att diskutera hur Häst-Sverige kan se ut år 2017. Time flies. Inbjudan kom i egenskap av hästföretagare från Jordbruksverket och Magnus Nordgren som arbetar bl a med att fördela projektpengar runt Livskraftigt hästföretagande. Denna sjunde maj mitt i huvudstaden gav en försmak av vad som komma skulle. Soligt, varmt, blommigt. Det var en mycket välordnad dag i fantastisk miljö och tycka vad man vill om att hästar hålls i stadsmiljö utan tillgång till stora vardagshagar, Hovstallet är något speciellt. Hästarna rids och tränas mycket på Djurgården, går i skrittmaskin och rejäla stallar. Att de måste ha ett alldeles särskilt starkt psyke är uppenbart när man ser trafiken utanför Dramaten runt Nybroviken ett stenkast från stallet.
Sverige är ett av fem kungadömen som håller sig med hovstall i Europa, berättade hovstallmästare Mertil Melin som för övrigt också satt vid mitt bord under diskussionerna. Där satt också Camilla Linder LRF, Lars Bäckman från HYN (Hästhållningens Yrkesnämnd), Claes Lundell från STC/Jägersro, Sofia Berglund från Kommunal, Viveca Lord Häst- och Sportresor samt Tessie Sjöstedt, fd informationschef på Sv Ridsporförbundet, nu frilans och hästgårdsmäklare.
Detvar en givande dag med mycket “bredare” anslag än vad det brukar landa i vid möten där olika representanter från näringen möts. Urvalet av de 130 personerna var brett, från de “stora vanliga hästorganisationerna”, hästföretagare, western, islandshäst, akademisk ridkonst, till vårdrepresentanter, stat- och kommunanställda, Svenska Kyrkan, organisationer för fack, jordbruk, ekoturism, försäkringsbolag, Skatteverket mfl. Väl uttänkt bordsplacering ledde till konstruktiva, fria diskussioner föranledda av tre olika scenarier som inledningsvis lästes upp av professionella skådespelare. Scenarierna hade tre fokus: relationer, ekonomi och miljö. Att det behövs en enande plattform för hästnäringen var mångas åsikt, även min, utan att för den skull skrota de grenvisa organisationer som redan finns. Om sedan redan befintliga Hästnäringens Nationella Stiftelse är den rätta för det, det är en fråga att diskutera. Jag tycker att om HNS ska verka för hela näringen då måste man tydligare skilja ut den affärsdrivande verksamhet för riksanläggningarna på något vis. Den dominerar så starkt vad HNS arbetar med.
Jordbruksminister Eskil Erlandsson var där också. Han tänjde ut sin tid till max för att inte bara hinna hålla ett tal utan också kunna sitta med i grupp och diskutera. Som hästuppfödare och fd ordförande i Svenska Hästavelsförbundet är hästfrågor lika med hjärtefrågor.
Scenarier och protokoll från diskussionerna hittar man på Jordbruksverkets hemsida. Där ligger också en hel del annat matnyttigt, under Stöd till Landsbygden/Livskraftigt företagande/Hästföretagande.
Tack Annika Grundberg för bilderna på hästekipage och kaffe i det gröna, till bords sitter Camilla Linder och Lars Bäckman och språkar.
